Ett Öppet brev till Jessica Kronholm, kvalitetsansvarig på Trafikverket Förarprov

I dag skickade jag ett brev till Jessica Kronholm som är kvalitetsansvarig på Trafikverket Förarprov. Då det rör sig om ett öppet brev så publicerar jag det även här på min blogg.

____________________________________________

Ett öppet brev till Jessica Kronholm, kvalitetsansvarig på Trafikverket Förarprov

I detta brev vill jag lyfta frågan om beordrad vändning i en uppkörningssituation. Jag vill att detta ärende diskuteras offentligt och inte endast i slutna rum på Trafikverket Förarprov. Frågan är av stort allmänt intresse och diskussionen bör därför ske så att alla kan ta del av argumenten kring ämnet. Jag hoppas att de ansvariga på Trafikverket Förarprov ställer upp på detta, så att ett nytt steg mot nya förhållningsätt hos inspektörerna kan antas och att provsituationen därmed kan bli än mer kundvänlig och rättvis. Rättvis i så fråga att alla blir behandlade på samma sätt, vilket inte sker idag, då det inte finns ett homogent sätt bland inspektörerna ute i landet att arbeta med denna provpunkt.

En s.k. beordrad vändning på landsväg skördar många offer på en uppkörning. Det är ett svårt moment att behärska för den som inte har något körkort. Även erfarna förare kan ha svårt att hitta en bra plats att vända bilen på, särskilt om man är obekant med platsen. Du vet säkert med dig hur det känns när du kört fel och inte är bekant med området. Du söker febrilt efter ett bra ställe att vända på och finner dig själv tänka att; där kunde jag ha vänt… och där… och där! På körprov runt om i landet beordras dagligen körkortsaspiranter att hitta en plats att vända på, detta trots att vändning, som den beskrivs i bl.a. Trafikverkets Regler om körkort, är ett manövreringsmoment och inte ett planeringsmoment. Dessa vändningar blir skrämmande och ofta ångestfyllda upplevelser för aspiranten, som är starkt medveten om att inspektören mycket väl kan fälla dem på provpunkten miljö, om de väntar för länge och därmed kör för långt. Resulterar det i ett ingripande, där inspektören måste hjälpa till att hitta en vändplats, så är det ofta god natt körkort och istället för att planera vändning, så får aspiranten planera för att boka en ny tid för uppkörning.

Jag vet av egen erfarenhet hur det fungerar inom Förarprov. Som du väl känner till (du var en av dem som utbildade mig) har jag arbetat som trafikinspektör vid Trafikverket Förarprov under ca 5,5 år och bedömt mellan 5 500 och 6 000 körprov. När jag gick utbildningen till inspektör hade jag handledning i bilen. Min handledare jobbade konsekvent med beordrade vändningar (det gjorde de alla), så det föll sig naturligt att även jag adopterade det arbetssättet. Jag minns körproven i bl.a. Östhammar. En lugn och lågintensiv trafikmiljö med många landsvägar nära inpå. Där var vändning ett vanligt inslag i körprovet. När vi behövde åka tillbaka in till Östhammar igen, antingen för att köra i stadsmiljö eller för att avsluta körprovet, gavs ofta uppgiften att vända bilen utefter landsvägen. För den som var uppvuxen i trakten var det ofta en svår men inte omöjlig uppgift, men för den som kom från annan ort – vilket var ganska vanligt – blev det ofta en övermäktig sak. Väg 288 mot Uppsala är en rätt så kurvig väg med en del backar och krön. Det hindrade inte oss att beordra vändning där! Här kan jag förtydliga med att det inte endast var i Östhammar som detta arbetssätt anammades. Detta sätt att arbeta var (är!) kutym bland trafikinspektörer hela landet. Jag vet att beordrad vändning ännu används av inspektörerna. Det går att skaffa fram otaliga exempel på.

Inom Trafikverket Förarprov finns två läger, de som är för beordrad vändning på landsväg eller liknande och de som är emot. Förarprovs ledning verkar inte vilja eller klara att sätta ned foten och göra klart hur det egentligen ska arbetas, utan hoppas väl att detta ska s.a.s. dö ut av sig självt genom ett naturligt generationsskifte. Problemet är bara att många av de inspektörer som uppfostrats att arbeta på detta sätt är ganska unga och bara har några års arbete på Trafikverket Förarprov bakom sig.

På en förordnandekurs i Uppsala 5-8 november 2012 tog du upp frågan om beordrad vändning på landsväg, om det var lämpligt eller inte. Frågan var om det ens var förenligt med de regler som omgärdar ett körprov. Som jag nämnde ovan är en vändning ett manövreringsmoment och inte ett moment där förarens förmåga att planera sin körning ska prövas. Frågan var då om beordrad vändning på t.ex. landsväg kunde ske på annat sätt än som skett dittills? Instinktivt slog jag (och många andra) ifrån mig. Klart man kan och ska beordra vändning! Det måste alla klara! Men efter ett par tre veckors funderande började jag tänka om och ett litet tag senare slutade jag med beordrad vändning i landsvägsmiljö. Resultatet blev att min godkännandeprocent gick upp och körproven blev bättre. Om jag ville se hur de planerade ett vändmoment på landsväg pekade jag ut en plats där de skulle svänga in och vända, men oftast nöjde jag mig med att ge uppgift om sväng landsväg och därefter ge aspiranten uppgiften att vända bilen.

I Trafikverkets Handledning Körprov Grund version 7.0, kan man läsa följande om vändning: ”Vändningen sker beordrat eller spontant där kundens planering och manövreringsförmåga kan bedömas” Här ser det ut som om vändning inte endast är ett manövermoment utan att även planering ingår, men detsamma gäller då parkering. I samma dokument står följande att läsa om parkering: ”Parkeringen sker på parkering eller utrymme för parkering där kundens planering och manövreringsförmåga kan bedömas”. Men på hur många körprov händer det att trafikinspektören ber aspiranten att hitta någonstans att parkera? Jag minns att jag skojade om det med mina kollegor vid något tillfälle. – Tänk om jag, på väg in i Uppsala, beordrade aspiranten att hitta en bra plats att parkera på. Hur skulle de reagera då? Det går att dra paralleller mellan dessa två. Varför ska t.ex. beordrad parkering ske på anvisat område eller plats, medan beordrad vändning får ske helt utan angivna mål?

Mitt syfte med detta brev är att lyfta frågan till dig som är kvalitetsansvarig på Trafikverket Förarprov och be er tänka över om det inte är dags att göra vändning på körprov till vad det verkligen är, ett moment där förarens förmåga att manövrera bilen kan prövas och inte främst ett moment för att testa planering. Här krävs att det kommer klara direktiv uppifrån för att en sådan ändring ska få någon effekt, då det annars finns risk att många ändå kör sitt eget race. Det som de flesta faller på vid en vänduppgift på landsväg är inte själva manövreringen, alltså det tekniska utförandet av vändningen, utan planeringen inför den och då har den ursprungliga vitsen med vändningsmomentet försvunnit. Aspirantens planering kan prövas i många andra trafiksituationer, så det kan gott uteslutas vid vändning. Om beordrad vändning på landsväg upphör, såsom det används idag, skulle även en hel del omprov undvikas och resultatet blir fler tillgängliga provtider, kortare köer och nöjdare kunder. Tackar Trafikverket Förarprov nej till detta Jessica Kronholm?

Mvh, Rune Wåhlin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s