Vilka fel släpper inspektören?

Jag har blivit tillfrågad att skriva om vilka fel inspektören kan släppa under ett körprov. Med andra ord, vad kan du komma undan med och ändå bli godkänd?
Det är väldigt svårt att svara på den frågan, då allting som sker under körprovet vägs samman i en helhetsbedömning. I vissa fall kan du klara dig även om du missar en högerregelskorsning, medan personen som kör efter dig blir underkänd för detsamma. När jag var trafikinspektör brukade jag ibland visualisera en vågskål. I vågskålen hamnade det som var bra på plussidan och det som var mindre bra hamnade på minussidan. Ett rejält misstag kunde väga så tungt att alla bra saker ändå inte lyckades balansera upp vågskålen. Men de gånger det rörde sig om i sammanhanget små fel kunde de komma undan med flera misstag. Jag skriver i fetstil och understruket för att det är sammanhanget som avgör hur en händelse bedöms. Det är endast med de grova missarna som sammanhanget inte spelar någon roll.

Om din körning är bra kan du komma undan med att korsa en heldragen linje, att inte väja i en korsning med högerregeln, att inte stanna till 100% vid en stopplikt, att parkera snett och att få några motorstopp, att vara tveksam på en gata med huvudled, att inte accelerera tillräckligt på en påfart eller att sakta in för mycket vid en avfart och att placera dig fel i en korsning. Under körprovet skapar sig inspektören en känsla för hur du kommer att fungera på egen hand i trafiken och det är den känslan som ligger till grund för resultatet.

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas:
Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens må loch kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.” Ur Trafikverket Handledning Körprov Grund. Detta är vad trafikinspektören ska förhålla sig till när hen bedömer ett körprov. Men, varje körprov är unikt och kan inte jämföras med ett annat.

Svar från Jessica Kronholm, kvalitetsansvarig på Trafikverket Förarprov

Här nedan finns Jessica Kronholms svar på mitt öppna brev om beordrad vändning under körprov. Jag får fundera på om jag ska bemöta de svar hon ger nedan…

Hej Rune!

Jag får tacka för dina synpunkter och funderingar.

Jag ska bemöta dina åsikter som du framför i ditt brev.

Inom Trafikverket Förarprov jobbar vi kontinuerligt med kvalitetsarbete. Vi har fortbildningsdagar som även innefattar en uppföljning av det dagliga arbetet som en trafikinspektör utför, dvs körprov. Denna uppföljning genomförs av en kvalitetsmedarbetare utsedd av Trafikverket Förarprovs ledning. Vi säkerhetsställer genom detta arbete att våra förarprövare arbetar på ett likvärdigt sätt oavsett provort enligt både föreskrifter och Förarprovs styrdokument TDOK 2010:214  ”Handledning körprov grund”

Du tar upp situationer från momentet ”vändning”.

Jag hänvisar till TSFS 2012:43 18 §. Ett körprov för behörighet B ska innehålla minst två manövreringsmoment varav minst ett ska gälla backning. Andra moment kan var vändning, parkering och effektiv bromsning.

När det gäller momentet vändning så hänvisar jag precis som även du gjort, till ”Handledning körprov grund”

  1. Vändning

Förutsättning för bedömning

Vändningen sker beordrat eller spontant där kundens planering och manövreringsförmåga kan bedömas.

 Genomförande

Eftersträva att kunden ges möjlighet att självständigt lösa uppgiften. Eftersträva platser där goda möjligheter finns om du beordrar en vändning. Var noga med hur du ger förutsättningen för vändningen, speciellt vid höga hastigheter. Variera med tre- och fyrvägskorsningar och saxvändning för att bedöma tillvägagångssätt.

 En vändning kan alltså ske både beordrad och eller spontant. I ”Genomförande” står vidare att kunden ska ges möjlighet att självständigt lösa en uppgift. Det är däremot viktigt att den sökande får bra förutsättningar för att visa sin förmåga att lösa uppgiften på ett trafiksäkert sätt.

Med bra och tydliga förutsättningar ska den sökande få möjlighet av visa sin färdighet både i och utanför tätort när det gäller alla moment och det inkluderar även momentet vändning.

Som förarprövare gör man en helhetsbedömning av ett körprov dvs enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten leder inte till ett underkännande.

Med vänlig hälsning

 Jessica Cronholm

Kvalitets- och utbildningssamordnare

(Jag utelämnar Jessica Kronholms kontaktuppgifter)

Trafikverket Förarprov

Västra Järnvägsgatan 7

111 64 Stockholm

Telefon 0771-921 921

www.trafikverket.se

Bedömning (ur Handledning Körprov Grund)

Handledning

För att körprovet ska godkännas ska du kunna bedöma att kunden kör trafiksäkert och med en god framförhållning. Kunden tillämpar gällande trafikregler, hon/han kör hastighetsanpassat och tydligt, med hänsyn till väg- och väderleksförhållanden, annan trafik och andra trafikanter, speciellt de oskyddade. Du ska också se att kunden uppvisar en rutinmässig färdighet i manövreringen som krävs för att föra fordonet på ett trafiksäkert och miljövänligt sätt. Dessutom ska du bedöma hur kunden uppfattar och hanterar risker som uppstår under körningen och förutser och förekommer andras agerande, defensiv körning. Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens mål och kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.

ur Trafikverkets Handledning Körprov Grund

Körprovet del 4; Helhetsbedömning

Helhetsbedömning är detsamma som att inspektören inte grottar ner sig i småfel som inte har någon direkt betydelse för säkerheten. Inspektören har en skala att gå efter när de bedömer körningen.

1) Farlig körning. Avbrutet körprov = IG
2) Brister inom flera kompetensområden = IG
3) Enstaka brist av betydelse för säkerheten = IG
4) Mindre brister utan betydelse för säkerheten = G
5) Bra körning! = G

Är du en fyra eller en femma på skalan är din körning godkänd (som jämförelse har Taxiprovet en sex-gradig skala), men tre och nedåt innebär ett underkänt resultat.

Så, kan man då göra hur många småfel som helst under ett körprov och ändå klara sig? Nej, det kan man inte! Någonstans måste man som inspektör ändå dra gränsen för hur mycket fel du kan komma undan med. Jag brukade tänka mig ett slags vågskål, där alla bra och dåliga saker som hände under körningen hamnade. En stor brist fick vågskålen att slå i botten direkt och sedan spelade det ingen roll hur många bra saker aspiranten gjorde. En riktigt farlig situation kan inte repareras. Sedan kunde även många små fel också väga över till ett underkänt resultat, även om vart och ett i sig inte innebar någon risk. En väldigt bra händelse under ett körprov kunde också få mig att ha överseende med många småfel. Jag minns ett körprov i Enköping för några år sedan, där en kille gjorde en si så där körning, men där en händelse avgjorde till hans fördel. Vi kom fram till en cirkulationsplats (Ullunda Rondellen) och vi hade en bil bakom oss. Vi kom från Centrum och skulle köra mot Norrköping (väg 55). När vi är på väg in i cirkulationen, ser jag i ögonvrån, en MC som snabbt närmar sig bakom oss. När vi ska byta körfält för fortsatt resa ur cirkulationen påbörjar MCn en omkörning av bilen bakom och vår bil. Killen som kör ser detta och avbryter sitt körfältsbyte för att sedan fortsätta när MCNn passerat. Jag blir mycket imponerad och plötsligt är alla småfel som skett fram till dess som bortblåsta. Aspiranten visade där vad han egentligen kunde. Gissa om han fick beröm för sitt agerande?

Ingen körning är den andra lik och därför leder inte det som lett till underkänt för en, automatiskt till underkänt för en annan och tvärtom. Det var ett argument som ofta framfördes när en körning blev underkänd.
– Ja, men min kompis gjorde samma fel och hen klarade sig! Varför får inte jag mitt körkort?
Jo, för att allt som händer under körningen hör ihop i ett sammanhang. Sammanhanget i din körning var säkert inte det samma som när din kompis körde och därför blev resultatet annorlunda. Här kommer också helhetsbedömningen in. Under en körning får inspektören ett helhetsintryck av ditt sätt att agera i trafiken. Om alla skulle bedömas på samma sätt oavsett hur trafiken såg ut just där och då, då skulle bedömningen bli orättvis. Inspektören måste även ta hänsyn till omständigheterna och väga in dessa i resultatet. Lita på inspektören! Hen gör ett bra jobb och är inte ute efter att kugga dig.

Körprovet del 3; Kompetensområden

I det här inlägget tänkte jag fortsätta med att gå igenom kompetensområdena, förutom Säkerhetskontrollen, den har jag redan skrivit om här.
Kvar är då manövrering, miljö, trafikregler och trafiksäkerhet/beteende.

Manövrering: Inspektören tittar på din förmåga att hantera bilen. Du ska kunna hålla kursen (inte vingla hit och dit), växla utan att tappa fokus på trafik runt omkring, sköta pedalerna (= hitta dragläget), kunna parkera, vända, backa, starta i lutning och utföra effektiv bromsning.

Miljö; handlar om att ha en ekonomisk körstil. Att inte köra på så sätt att du gör av med bränsle i onödan. Vid t.ex. vändning ska du inte köra onödigt långt, du ska inte köra på för låga växlar (eller för höga för den delen), använda dig av motorbromsning (rulla inte fram med kopplingen nedtryckt och foten på bromsen), undvika att tok-accelerera eller stanna med hårda inbromsningar. Stå inte och slira på kopplingen vid trafiksignaler eller liknande  och bränn inte koppling när du startar från stillastående. För att få till en bra miljökörning är god planering viktigt.

Trafikregler; kan tyckas vara en självklar sak, men kan ändå behöva gås igenom lite. Inspektören vill förstås se att du teoretiskt kan trafikreglerna, men på körprovet måste du visa att du kan hantera dem praktiskt också. Verkligheten ser inte alltid ut som i teorin! Att följa eller tillämpa trafikreglerna är ett samspel mellan dig och andra trafikanter, inte bara att memorera ett regelhäfte.
     Du ska veta när du kör på huvudled eller när högerregeln gäller, var och hur du stannar vid stopplikt, vad väjningsplikt är och hur du tillämpar den korrekt, hur du ska placera bilen i bl.a. korsningar, vem som ska köra först och vem som ska väja vid möte, hur du tillämpar ”zebralagen”, d.v.s. väjningsplikt vid övergångsställen och vid cykelpassager.
     Listan kan göras hur lång som helst men jag tror du förstår vad jag menar. Vid uppkörningen går inte inspektören igenom alla dessa situationer, det skulle bli alltför långdraget. Vad inspektören säger om dessa områden ska jag ge exempel på i ett annat inlägg.

Trafiksäkerhet/beteende; handlar om ditt uppträdande i trafiken, din attityd till andra trafikanter och till risksituationer. Det handlar om att kunna identifiera (upptäcka) situationer som kan vara särskilt riskfyllda (ex. passage av buss vid hållplats, barn vid vägkanten) och hur du ska agera då. Du ska visa att du förstår trafiken och att du kan samspela med andra trafikanter. Här ryms även dina avsökningsrutiner, d.v.s. hur du ser dig för i trafiken. Var ska du titta, när ska du göra det och varför? Det handlar inte om mekaniska huvudrörelser utan om insikter. Insikter om att här är det bäst att jag ser mig för ordentligt. Det är inte bara viktigt att titta och söka av, utan också att veta vad du ska göra med det du ser. Hur hanterar du bilisten i det körfält du vill byta till? Hur hanterar du damen som är på väg mot övergångsstället? Behöver du stanna eller kan du köra vidare? Har du beredskap att stanna eller väja eller kör du som om ingenting kan hända?
     Planerar du din körning eller ramlar du bara in i situationer och måste improvisera? Hamnar du i rätt körfält eller kommer du fel ofta? Är din hastighet rätt anpassad för den trafikmiljö du är på väg in i? God planering är a och o i bilkörning. Det är viktigt för att du ska komma rätt in i situationer som uppstår under körningen.
     Under den här kategorin är det viktigt att inte överdriva. Kör inte överdrivet sakta, håll inte överdrivet långt åt höger, överdriv inte faran vid övergångsställen, överdriv inte din körning i gatukorsningar (stanna inte i alla korsningar och växla inte ned till ettan om det inte finns goda skäl till det) och överdriv inte dina avsökningsrutiner.

Nu har jag gjort en tung lista som kan kännas övermäktig, men ta det lugnt. Minns att du inte behöver köra perfekt utan att inspektören gör en helhetsbedömning av vad du presterar

I Köprovet del 4, går jag igenom begreppet helhetsbedömning. Stay tuned!

Högerregeln

Högerregeln skapar mycket problem och förvirring hos många fordonsförare. Både hos dem som övar inför körkortet, hos dem som nyligen tagit körkort och hos dem som haft sitt körkort i många år. När gäller högerregeln egentligen och hur ska man bete sig?

image

Gäller högerregeln i korsningen på bilden?

”När två fordons kurser skär varandra har förare väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger”. Trafikförordningen 3 Kap 18§

Lägg märke till att det står ”närmar sig”. Det betyder att fordonet från höger inte behöver vara helt framme i korsningen för att du ska väja/stanna. Under otroligt många körprov så väjde inte aspiranten för trafiken från höger med motiveringen: ”Men de körde ju inte!” Då replikerade jag ”Men du stannade ju inte!” Aspiranten kom fram mot korsningen där högerregeln gällde, såg ett fordon närma sig från höger, saktade in och rullade framåt mot korsningen, upptäckte tvekan hos den andra föraren och körde sedan vidare. När jag sedan pratade med aspiranten om situationen berättade jag för dem att; så länge du fortsatte att rulla framåt visste inte föraren av det andra fordonet om du tänkte stanna eller inte och därför vågade de inte köra. När väjningsplikten är på din sida, d.v.s. du har plikt att väja för den andre, då ska du tydligt visa detta genom att sakta in och stanna. Om den andra föraren inte kör har du kanske inte visat din plikt att väja tydligt nog. Men om du stannat och gjort allt rätt och den andra föraren ändå inte kör vidare, kan du försiktigt fortsätta din körning. De gånger det är möjligt är ögonkontakten mellan dig och andra trafikanter viktig. Där sker mycket av samspelet förare emellan.

När du behärskar högerregeln i teorin, ska du kunna hantera den praktiken, d. v.s. ute i trafiken.

Har du väjningsplikt enligt högerregeln även om den gata du färdas på är större än den korsande gatan? Ja, det har du!

Kan din körning bli underkänd om du inte behärskar högerregeln? Ja, absolut! Högerregeln är en av trafikens grundbultar och nödvändig att behärska för att du ska fungera i trafiken.

Vad händer om du missar en korsning med högerregeln på uppkörningen? Det beror på. Uppstod det inte en riskfylld situation, var det en engångsföreteelse och om inspektören inte behövde ingripa, kan du ändå få ett godkänt resultat. Kom ihåg att inspektören alltid gör en helhetsbedömning av din körning.

 

 

 

Stopplikt

image

Stopplikt skapar problem för många. Vad gäller och vart ska man stanna? En del upptäcker inte ens att vägmärket finns där! Några tror att vägmärket för stopplikt bara gäller när det kommer trafik. Nu ska vi reda ut detta en gång för alla, så att du inte strular med stopplikten på din uppkörning.

Stopplikt innebär plikt att stanna! Oavsett om det finns trafik på den väg du vill köra ut på! Alla fyra hjulen (eller två om du kör MC eller moped) ska stå stilla. Det är alltså förbjudet att rulla sakta framåt vid stopplikt. Många missar detta och kör som om det vore väjningsplikt (kommer ett inlägg om det längre fram). Vet du att ditt körkort kan bli indraget om du inte stannar vid stopplikt?

Vart ska man stanna då? Vid vägmärket eller vid linjemarkeringen (stopplinjen) ? Om linjemarkering saknas, vart stannar du då? På körprov fick jag ofta se att aspiranten inte visste detta. De kunde stanna lite varstans. Något som hände rätt så ofta var att aspiranten stannade två gånger. En gång vid vägmärket/stolpen och en gång vid linjen. Inte okej. Då lurar du dina medtrafikanter och de vet inte om du tänker köra eller inte. Det rätta sättet är, att om linjemarkering finns (alltså stopplinje), ska du köra fram till den och stanna där. Framhjulen får inte passera linjen. Saknas linjemarkering kör du fram till vägkanten och stannar där. När det sedan är fritt att köra får du fortsätta framåt.

Hur bedömer inspektören stopplikt? Lagen säger att du ska stanna vid linjemarkeringen, stå stilla tills du försäkrat dig om att det är säkert att färdas ut på vägen, sedan får du fortsätta framåt. Så detta är vad inspektören vill se. Händer det att inspektören kan släppa någon som inte stannar exakt vid stopplinjen? Kan inspektören godkänna om du inte står helt stilla vid stopplikt? Svaret blir att en helhetsbedömning görs och att varje del av ditt körprov vägs in i sammanhanget. Men, det krävs en riktigt bra körning, på gränsen till perfekt, för att inspektören ska överväga att godkänna en körning där någon inte stannat korrekt vid stopplikt. Sammanhanget kan avgöra. Fanns det trafik vid situationen? Såg du dig för ordentligt? Rörde sig bilen knappt märkbart framåt?

Tänk på att vid stopplikt stannar du inte bara för din egen skull, alltså för att du ska hinna överblicka situationen. Du stannar även för de andra trafikanternas skull. De räknar med att du ska stå still och om du inte gör det skapar du oro hos dem som färdas på den väg du vill ansluta till.

Säkerhetskontrollen

Innan ni åker ut i trafik kommer inspektören be dig att utföra en säkerhetskontroll på bilen. Här finns mycket rykten och myter att ta död på. En del hävdar att du inte får köra om du inte klarar säkerhetskontrollen, andra att du måste klara den bra för att inte kugga på körningen. Inget av ovan är sant. Sanningen är att du kan göra en ganska usel säkerhetskontroll och ändå klara din uppkörning.

Säkerhetskontrollen i sig avgör inte resultatet av körningen, men den kan räknas in i helhetsbedömningen och på så sätt påverka utgången av provet. Säkerhetskontrollen gör du inte för inspektörens skull utan för din egen. Det bör ligga i ditt eget intresse att veta hur du försäkrar dig om att ditt fordon är i kördugligt skick.

Så, hur går då säkerhetskontrollen till? Inspektören ber dig göra en eller två delar av en hel säkerhetskontroll. Hen kan be dig kontrollera hjul och däck (d.v.s. både däcket och fälgen), du kan ombedas att öppna motorhuven och namnge samt peka på vätskorna (spolarvätska, motorolja, kylarvätska, bromsolja), du kan få kontrollera belysningen (hel och halvljus, körriktningsvisare, bromsljus och om vädret är dåligt kan dimljus ingå), bilens säkerhetssystem (att varningslamporna tänds och släcks som de ska), vindrutetorkarna och spolarvätska, bilens bromsar, signal (tuta) eller styrservo. Dessa olika delar kan förstås kombineras på olika sätt.

Inspektören talar alltid om vad du ska göra och ibland stöttar hen dig om du t.ex. är lite ovan vid bilen. Tänk på att inspektören vill att du ska få en bra start på körprovet och att hens mål inte är att få dig underkänd utan att få dig att lyckas väl.

Måste körningen vara perfekt?

Många tror att körningen måste vara perfekt för att den ska bli godkänd, andra tror att det går att göra nästan vilka fel som helst och ändå klara sig. Sanningen är att din körning måste vara bra nog. Bra nog för att inspektören ska kunna göra bedömningen att du nog kommer att klara dig okej på egen hand i trafiken.

Under körproven så kunde man ofta se när tankarna på misstagen aspiranten gjort började snurra i deras huvuden. De kanske hade kört 54 km/h på en 50 km/h väg, eller glömt att ge tecken i tid vid ett körfältsbyte. Om du sitter och tänker på de små misstagen under körningen, gör du det svårt för dig själv och ditt fokus hamnar på fel saker. Jag brukade ofta be aspiranten att inte bekymra sig över små saker och resultatet (lättare sagt än gjort), utan lämna över bedömningen till mig som inspektör. De blev mer avslappnade då.

Så här står det i handledningen för inspektörerna: ”Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens mål och kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.”

Med andra ord är det helt okej att göra små missar under körningen, så länge det inte är samma misstag som återkommer hala tiden. Att köra tre km/h för fort är ett litet misstag, men om du alltid kör tre km/h över hastighet så är  det ett fel som kommer att leda till underkänt. Om du får ett par tre motorstopp är det ett litet misstag (om det inte leder till en riskfylld situation), men om du hela tiden får motorstopp leder det till underkänt. Förstår ni vad jag menar? Fråga annars i kommentarsfältet så förtydligar jag.

Klarar man sig om misstaget berodde på nervositet? Ja och nej. Det beror på vilken sorts misstag det är. Små saker släpper inspektören, men stora fel leder alltid till underkänt även om det skulle vara orsakat av nervositet. Nervositeten är ofta som värst i början av körprovet och i slutet när man snart ska få resultatet. Inspektörerna vet om detta och har med det i sin bedömning.

Andra trodde att de kunde komma undan med vad som helst. Jag minns ett körprov i Enköping där hon som körde gjorde det rätt så bra, men i en cirkulationsplats på väg ut ur Enköping sneddade hon och trängde en bilist som var i körfältet innanför oss. Jag fick ta tag i ratten och styra undan för att vi inte skulle krocka och därmed var körningen underkänd för min del. När vi kom tillbaka och hon fick resultatet och motiveringen kontrade hon med att ”Sånt där händer väl alla någon gång!”. Hon tyckte alltså att jag skulle se en krocksituation som ett litet misstag, bara för att alla riskerar att krocka någon gång under sitt liv som bilförare.

Så, sammanfattningsvis: oroa dig inte för de små misstagen, de kommer inte att leda till underkänt och tro inte att du kan komma undan med vad som helst bara för att du råkade vara nervös vid det tillfället.

Färre klarar körkortsproven

Ur UNT.se (Upsala Nya Tidning) 2010-10-15

Allt färre klarar att på första försöket ta körkort för personbil. Andelen godkända kunskapsprov var 49,7 procent i fjol, vilket kan jämföras med 55,6 procent år 2010. För körprovet är trenden densamma.(TT)”

”Allt färre klarar att på första försöket ta körkort för personbil. Andelen godkända kunskapsprov var 49,7 procent i fjol, vilket kan jämföras med 55,6 procent år 2010. För körprovet är trenden densamma. I fjol var det 52,2 procent som klarade, jämfört med 54,6 procent 2010, enligt ett pressmeddelande från Trafikverket och VTI. Forskare vid VTI ska nu titta på vad som kan göras för att vända trenden och en rapport väntas vara klar till nästa sommar.”

http://unt.se/omvarld/farre-klarar-korkortsproven-3912188.aspx

Detta kunde man läsa i Uppsalas största dagstidning torsdagen 15 oktober 2015. Då och då plockas ämnet fram, därför att man det det är något som berör och engagerar. Jag har funderat över denna fråga de senaste dagarna och tänkte reflektera lite kring ämnet här och nu. I Uppsala, där jag arbetade som inspektör under ca fem år, har trenden varit det motsatta – åtminstone när det gäller körprov. Innan Förarprov flyttade sin verksamhet från Gimogatan till Östunagatan i Uppsala såg siffrorna för godkända respektive underkända körprov ganska annorlunda ut än vad de gör idag. Vi kom från ett provområde med omedelbar närhet till tätortskörning (gatukorsningar, signalreglerade mm), landsvägar med både höger och vänstersvängar, smal och krokig väg och motorvägsliknande trafikmiljö (väg 55 Bärbyleden och dessutom fanns E4 inom räckhåll), till en miljö av ganska annorlunda karaktär. Många av oss trodde att ännu färre skulle klara av att köra upp i det nya provområdet och att siffrorna skulle bli ännu sämre. Men det blev det rakt motsatta. Efter en tid framstod det klart att flera klarade sitt körprov efter flytten än före.

Hade vi inspektörer ändrat vår bedömning? Svaret på den frågan är både ja och nej. På Trafikverket Förarprov arbetas det kontinuerligt med frågor om hur bedömningen går till och vad som är acceptabelt att släppa igenom.  Det arbetas även med bemötande och kundvänlighet. Detta arbete har resulterat i ett annat klimat mellan förarprövaren och aspiranten, som i sin tur har lett till att flera klarar körprovet idag än för t.ex. fem sex år sedan. De flesta rykten om inspektörernas vrånghet är sådana som överlevt ett nära nog fullbordat generationsskifte. Jag har hört historier om attityder som får nackhåren att resa sig på mig. Tidigare var det även så att det räckte med ett misstag så var du rökt. Nu får du ofta chansen att reparera ditt misstag och visa att det var en engångsföreteelse. Detta beror självklart på misstagets art. Är det ett misstag av allvarlig karaktär (det blir eller riskerar att blir farligt) så blir din körning underkänd även om resten går bra. Numera arbetar Trafikverkets förarprövare med helhetsbedömningar. Mer om det i ett annat inlägg.

Vad var det då som gav ett högre antal godkända efter flytten än innan? Jo, på den nya platsen finns inte samma typ av tätortstrafik tillgänglig. Området med gatukorsningar skiljer sig från där Förarprov låg innan flytten. Det innebär att det inte finns samma chans till uppföljning av ett beteende nu som det gjorde då. Då blir det svårare att få ett bra bedömningsunderlag. Landsvägskörningen är i det närmaste obefintlig i det nya provområdet. Det finns endast en landsvägssväng (och den är inte mycket att ha) att tillgå och det på väg med hastigheten 70 km/h. Tidigare fanns ett flertal med hastigheter mellan 70 och 90 km/h att välja på. Just landsvägssvängar är något som många har svårt med – främst vänster! Motorvägen är E4 och dit är det långt från Östunagatan. Det innebär att det inte finns så bra möjligheter till uppföljning där heller.

Under en period för ca sex år sedan låg snittet för antal godkända på Uppsalakontoret omkring 35%, nu ligger det närmare 40%. Viss betydelse för denna svängning har det sätt som inspektörerna arbetar haft, men även provområdet är en avgörande faktor. Uppsala var känt för sina svåra körprov  och folk utifrån fasade för att köra upp där. Nu är det tvärtom. Folk åker gärna till Uppsala för att köra upp då de hör att det är ett bra ställe med mycket trevliga inspektörer.

Så, vad vill jag då ha sagt med ovanstående? Jo, att en stor faktor för bedömningen av ett körprov grundas i vilket område man kör upp. Även om bedömningen av en körning är densamma oavsett var någon kör upp, så är underlaget för bedömningen olika beroende på de yttre omständigheterna. Detta är något som ofta förbises och som det talas tyst om på Trafikverket. Det här kan man läsa på Trafikverkets hemsida med frågor och svar:

3. Är det lättare att köra upp på en mindre ort?

Körprovet bygger på en gemensam kursplan vilket innebär att kraven är samma
oavsett på vilken ort du genomför körprovet. ”.

http://www.trafikverket.se/korkort/kontakt/fragor-och-svar-om-prov/korprov/

Värt att tänka på är att siffrorna i UNTS´s artikel ovan baseras på ett riksgenomsnitt och kan alltså variera kraftigt beroende på var i landet (och i staden!) Förarprovskontoret är placerat. Trafikverket borde mad andra ord fundera mera över vart kontoren placeras och vilka konsekvenser det kan få för den som ska köra upp.