Berättande körning

En del, framför allt trafiklärare, uppmuntrar eleven/aspiranten att berätta högt för sig själv (och för inspektören) om vad de gör eller tänker göra under körningen. Det kan vara en bra metod för ett fåtal, men enligt mig skapar en sådan taktik fler problem än den löser. Det första problemet uppstår då aspiranten ska klara av att både prata och köra samtidigt. Det är det inte många som klarar av. Ofta hamnar de i tidsnöd och vet tillslut inte om de ska prioritera pratet eller körningen. Jag minns en körning där en man verkligen fick kämpa med att berätta och att köra, dessutom var hans svenska ganska svag. Efter körningen pratade vi om saken och han blev otroligt lättad när han fick veta att han inte var tvungen att berätta samtidigt som han körde. Tydligen hade hans trafiklärare fått honom att tro det.

En annan sak som hör ihop med ovanstående är när den som ska köra upp tänker att: Om jag berättar för inspektören när jag gjort något fel så vet hen att jag egentligen kan bättre och då gör det nog inte så mycket. Oftast spelar det ingen roll vad du säger under körningen, det är vad du gör som räknas. Visst finns det undantag där det kan göra skillnad, men då behöver resten av din körning vara bra och misstaget vara av ringa art. Som exempel kan nämnas alla de gånger aspiranten kört förbi korsningar med väjningsplikt enligt högerregeln och sagt som så: Ja här är det högerregeln som gäller! men inte väjt för trafiken från höger. Det du säger har då ingen betydelse. När jag fick frågor om just detta innan vi åkte iväg, svarade jag oftast att jag inte bedömde körningen efter vad de sade utan efter vad de gjorde. Det kunde ju lika gärna gå åt andra hållet. Aspiranter slängde ibland ur sig: Här är det huvudled! fast det inte var det. Skulle jag då bedöma därefter blev deras körning underkänd! Nej, prat är ett slags teori och teori finns ett särskilt prov för. I bilen är det praktik som gäller. Om inspektören undrar över något så frågar hen dig om det.

Motorbromsa/Miljökörning

Vad innebär det att motorbromsa? Vad vill inspektören se under körprovet?

Att motorbromsa är inte detsamma som att bara växla ned och släppa upp kopplingen. Många tror det. Det tror det därför att de blivit lärda så. Kanske av en handledare eller av en vän. När de sedan kommer till körprovet så åstadkommer de inget annat än en obekväm körstil. Varje gång de ska ”motorbromsa” så växlar de ner och släpper upp kopplingen, med resultatet att hela bilen hoppar till och som passagerare åker man framåt och bakåt. Efter några hundra sådana resor blir man ganska trött.

När du ska motorbromsa släpper du helt enkelt bara gasen och låter bilen rulla framåt. Du ska inte bromsa (med pedalen) eller ha kopplingen nedtryckt. När du sedan har nått önskad hastighet växlar du (om nödvändigt) ned till rätt växel och fortsätter köra. Självklart ska du dock fotbromsa om situationen kräver det! Motorbromsning kan gärna användas vid hastighetssänkning, t.ex. från 90 km/h till 70 km/h. Resultatet blir en behaglig körning och en lägre bränsleförbrukning. Att motorbromsa ned hastigheten på det sättet visar på en god planering inför nya hastigheter. Du kan även motorbromsa in mot korsningar och cirkulationsplatser, men se då till att du inte samtidigt blir till ett onödigt hinder för trafiken bakom dig. Du måste hitta balansen mellan en miljövänlig körning och samspelet med andra. Det ena ska inte ske på bekostnad av det andra! Jag ska förklara med ett exempel från en uppkörning. Aspiranten, jag (inspektören) och trafikläraren var ute på ett körprov i Uppsala. Vi närmade oss en trafiksignal (ett rödljus), aspiranten släppte gasen och rullade fram mot korsningen medan han inväntade grönt ljus. Om det varit tomt på trafik bakom oss hade det varit fine, men nu var det många andra runt om och det enda han åstadkom var att stoppa upp hela trafiken. Jag frågade honom hur han tänkte och sedan berättade jag vad resultatet blev. Jag hoppas att han förstod och tog till sig, för hans körning i övrigt var så bra att jag kunde släppa detta och godkänna den.

Hur bedömer då inspektören din miljökörning? Kan din körning bli underkänd om du inte behärskar den? Ja, men bara om du genomgående slösar bränsle eller om din miljökörning inte sker situationsanpassat, d.v.s. att det inte lämpar sig i det givna läget. Du måste ha i minnet att säkerheten alltid kommer före miljön när inspektören bedömer din körning.

Ut och öva på miljökörning så som jag beskriver det ovan. Lär dig när du ska göra det och när det inte passar sig. Tänk planering och samspel i kombination med miljökörning så att du hittar balansen dem emellan. Inspektören kräver inte en perfekt miljökörning, utan vill bara se att du förstått principen och inte är helt ute och cyklar.

Högerregeln

Högerregeln skapar mycket problem och förvirring hos många fordonsförare. Både hos dem som övar inför körkortet, hos dem som nyligen tagit körkort och hos dem som haft sitt körkort i många år. När gäller högerregeln egentligen och hur ska man bete sig?

image

Gäller högerregeln i korsningen på bilden?

”När två fordons kurser skär varandra har förare väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger”. Trafikförordningen 3 Kap 18§

Lägg märke till att det står ”närmar sig”. Det betyder att fordonet från höger inte behöver vara helt framme i korsningen för att du ska väja/stanna. Under otroligt många körprov så väjde inte aspiranten för trafiken från höger med motiveringen: ”Men de körde ju inte!” Då replikerade jag ”Men du stannade ju inte!” Aspiranten kom fram mot korsningen där högerregeln gällde, såg ett fordon närma sig från höger, saktade in och rullade framåt mot korsningen, upptäckte tvekan hos den andra föraren och körde sedan vidare. När jag sedan pratade med aspiranten om situationen berättade jag för dem att; så länge du fortsatte att rulla framåt visste inte föraren av det andra fordonet om du tänkte stanna eller inte och därför vågade de inte köra. När väjningsplikten är på din sida, d.v.s. du har plikt att väja för den andre, då ska du tydligt visa detta genom att sakta in och stanna. Om den andra föraren inte kör har du kanske inte visat din plikt att väja tydligt nog. Men om du stannat och gjort allt rätt och den andra föraren ändå inte kör vidare, kan du försiktigt fortsätta din körning. De gånger det är möjligt är ögonkontakten mellan dig och andra trafikanter viktig. Där sker mycket av samspelet förare emellan.

När du behärskar högerregeln i teorin, ska du kunna hantera den praktiken, d. v.s. ute i trafiken.

Har du väjningsplikt enligt högerregeln även om den gata du färdas på är större än den korsande gatan? Ja, det har du!

Kan din körning bli underkänd om du inte behärskar högerregeln? Ja, absolut! Högerregeln är en av trafikens grundbultar och nödvändig att behärska för att du ska fungera i trafiken.

Vad händer om du missar en korsning med högerregeln på uppkörningen? Det beror på. Uppstod det inte en riskfylld situation, var det en engångsföreteelse och om inspektören inte behövde ingripa, kan du ändå få ett godkänt resultat. Kom ihåg att inspektören alltid gör en helhetsbedömning av din körning.

 

 

 

Måste körningen vara perfekt?

Många tror att körningen måste vara perfekt för att den ska bli godkänd, andra tror att det går att göra nästan vilka fel som helst och ändå klara sig. Sanningen är att din körning måste vara bra nog. Bra nog för att inspektören ska kunna göra bedömningen att du nog kommer att klara dig okej på egen hand i trafiken.

Under körproven så kunde man ofta se när tankarna på misstagen aspiranten gjort började snurra i deras huvuden. De kanske hade kört 54 km/h på en 50 km/h väg, eller glömt att ge tecken i tid vid ett körfältsbyte. Om du sitter och tänker på de små misstagen under körningen, gör du det svårt för dig själv och ditt fokus hamnar på fel saker. Jag brukade ofta be aspiranten att inte bekymra sig över små saker och resultatet (lättare sagt än gjort), utan lämna över bedömningen till mig som inspektör. De blev mer avslappnade då.

Så här står det i handledningen för inspektörerna: ”Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens mål och kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.”

Med andra ord är det helt okej att göra små missar under körningen, så länge det inte är samma misstag som återkommer hala tiden. Att köra tre km/h för fort är ett litet misstag, men om du alltid kör tre km/h över hastighet så är  det ett fel som kommer att leda till underkänt. Om du får ett par tre motorstopp är det ett litet misstag (om det inte leder till en riskfylld situation), men om du hela tiden får motorstopp leder det till underkänt. Förstår ni vad jag menar? Fråga annars i kommentarsfältet så förtydligar jag.

Klarar man sig om misstaget berodde på nervositet? Ja och nej. Det beror på vilken sorts misstag det är. Små saker släpper inspektören, men stora fel leder alltid till underkänt även om det skulle vara orsakat av nervositet. Nervositeten är ofta som värst i början av körprovet och i slutet när man snart ska få resultatet. Inspektörerna vet om detta och har med det i sin bedömning.

Andra trodde att de kunde komma undan med vad som helst. Jag minns ett körprov i Enköping där hon som körde gjorde det rätt så bra, men i en cirkulationsplats på väg ut ur Enköping sneddade hon och trängde en bilist som var i körfältet innanför oss. Jag fick ta tag i ratten och styra undan för att vi inte skulle krocka och därmed var körningen underkänd för min del. När vi kom tillbaka och hon fick resultatet och motiveringen kontrade hon med att ”Sånt där händer väl alla någon gång!”. Hon tyckte alltså att jag skulle se en krocksituation som ett litet misstag, bara för att alla riskerar att krocka någon gång under sitt liv som bilförare.

Så, sammanfattningsvis: oroa dig inte för de små misstagen, de kommer inte att leda till underkänt och tro inte att du kan komma undan med vad som helst bara för att du råkade vara nervös vid det tillfället.

Motorvägspåfart och bedömning

Här kommer ett inlägg från en läsare och mina svar i rött

När jag körde upp, sa inspektören ungefär såhär till mig: jag har egentligen ingenting att anmärka på. Möjligen var du lite för länge på påfarten ut på motorvägen, men det är ju halt idag, så idag är jag snäll mot dig.

Att vara sen ut på motorvägen kan innebära att du får för lite tid på dig. Plötsligt tar påfarten slut och du har ingenstans att ta vägen. Många kastar sig ut i körbanan när de hamnar i det läget. Att inspektören var ”snäll” berodde nog på att det inte blev någon situation av det. Kanske var det inte så mycket trafik tätt inpå som du blev ett hinder eller riskmoment för. Vid bättre väglag hade nog inspektören förväntat sig en mer resolut körning.

Jag klarade uppkörningen givetvis eftersom detta var den enda kommentaren.

Ofta nöjer sig inspektören med att ge en kommentar och väljer då den som kunde ha inneburit störst risk.

Jag förstår hans åsikt, men min fundering är om det räcker med att vara lite för sen ut på motorvägen för att kuggas?

Ja, om det leder till en risksituation eller om beteendet upprepas under körningen..

För i övrigt var det ju bra. (Även fast jag själv anser att jag klantade mig lite väl mycket). Tänkte mig inte för i en korsning med väjningsplikt så jag fick tvärnita för att det kom en bil. Och blinkade vid backa runt hörn.

Korsningen med väjningsplikt verkar du ha löst själv så det visar på sätt och vis på en god egenskap och att backa med blinkers på är ingen direkt dödssynd på en uppkörning.

Så enligt mig fanns det ju fler saker att ta mig för?

Summan av din körning var förmodligen bra så då har mindre brister inte någon betydelse för resultatet.

Omprov

Fråga från Jakob:

”Hej! Jag undrar om den andra uppkörningen man gör är som en komplettering till den första uppkörningen, alltså det man inte klarade . Eller är det så att det är som en helt ny uppkörning? En annan fråga är om de bedömer den andra uppkörningen med lite mer överseende och inte så strängt?”

Svar: Den andra (eller tredje, fjärde, osv) uppkörningen bedöms på samma sätt som den första. Lika ”strängt”  om man ser det så.

Ett omprov är inte en komplettering, men om det är möjligt, ska det vara som en uppföljning av det tidigare körprovet. Om t.ex. gatukorsningar var det som fällde dig förra gången, så är grundtanken att du ska få chansen att visa att du övat på dessa sedan förra körningen. Värt att tänka på är, att varje körprov är en ny körning och ett nytt stickprov.

Tack för din fråga Jakob!