Efter ca 5000 körprov för behörighet B så har jag upplevt det mesta som går att uppleva i den vägen. Det finns självklart de som har större erfarenhet än jag, men i detta sammanhang har det ringa betydelse.
Inspektör: – Hej! Rune heter jag och det är du och jag som ska ut i trafiken tillsammans.
Aspiranten: (ofta lite blygt) – Hej!
Inspektören: – Har du din legitimation med dig?
Ungefär så kunde det låta när det begav sig. Jag har mött många olika personligheter under tiden som förarprövare, men alla hade ett gemensamt: De såg fram emot att få sitt körkort. Alla såg däremot inte fram emot att göra själva körprovet. Väldigt många hade stora problem med nerverna och detta medförde ofta att de fick problem med själva körningen. För det mesta avtog nervositeten efter en stund och det de lärt sig under träningen tog över. Det finns nästan lika många teorier om varför de var så nervösa som det finns förarprövare. Men det inlägget får jag ta vid ett annat tillfälle.
Den här bloggen kommer att ta upp sådant som hör till körprovet. Jag kommer att ge tips till dig som ska köra upp, vare sig det är första försöket eller om du ska göra ett omprov och jag kommer att beröra olika delar av hur ett körprov bedöms. Har du frågor om förarprovet, undrar du vad som rör sig i en förarprövares huvud eller vill du bara kika in för att du är nyfiken, så håll till godo! Bloggen kommer att uppdateras med nya inlägg allteftersom jag blir inspirerad eller får tid.
– Din körning är godkänd! Nu har du körkort och får ge dig ut i trafiken på egen hand! Grattis!
Uppkörningsbloggen 