Uppkörningsbloggen

Jag tänkte dela med mig av ett minne från en uppkörning och låta er bedöma vad i rubriken som passar in här.

Jag var ute på körprov med en ganska ung kille. Vi körde i Uppsala. Hans körning var varken bra eller dålig. Det fanns inte mycket i den som gjorde att jag ville godkänna den, men inte heller något konkret att underkänna för. Vi hade avverkat nästan hela körprovstiden och befann oss i närheten av Förarprovs lokaler. I mitt huvud snurrade tankarna på vad jag sett dittills och hur jag skulle gå vidare med det. Jag var inte helt nöjd med vad jag fått se så långt, så jag bestämde mig för att ta en liten omväg tillbaka till kontoret. Vi befann oss på Bolandsgatan och körde i riktning mot rondellen vid korsningen med Björkgatan. Jag hade då bestämt mig för att åka med i en signalreglerad korsning och få en sväng vänster där. Så jag bad honom ta första utfarten från cirkulationsplatsen (höger) och sedan vänster i korsningen med Fålhagsleden. När vi sedan närmade oss trafikljuset i korsningen Fålhagsleden och  Stranbodkilen bad jag honom svänga vänster där. Vissa tider på dygnet är det ofta trafik i den korsningen, andra är det helt tomt. Det här var på förmiddagen. Inte den mest aktiva tiden. När vi nästan är framme i korsningen ser jag att vi kommer att få samspel med annan trafik, i form av mötande bilar. De ska rakt fram medan vi ska svänga vänster. Killen som kör verkar ha koll på läget, saktar ned, går ned till en lägre växel och sedan kör han. Han svänger ut precis framför de mötande bilarna och tvingar därmed mig att ingripa genom att bromsa hårt. Killen reagerar kraftigt och förstår direkt att han gjort bort sig. När de mötande bilarna passerat fortsätter vi de sista 400 metrarna tillbaka till Trafikverket där jag meddelar att körningen inte blev godkänd.

Så, vad säger ni, var detta otur (vi var ju så nära Trafikverket, så nära att slippa igenom, bara det inte blivit något möte i korsningen), var det slumpen (av en slump valde jag att ta en lite sväng till och slump att det blev samspel i korsningen) eller var det min magkänsla (erfarenhet och en s.k. hunch/gut feeling) som ledde till att hans brister avslöjades? Vi kan enas om att det var en slump att vi fick samspel med annan trafik i korsningen. Där hade jag ingen makt att styra andra trafikanter och att killen på sätt och vis hade otur. Det beror på hur man väljer att se på saken. Om vi inte fått samspel så hade han fått sitt körkort. Jag hade godkänt hans körning. Å andra sidan är risken stor att han gjort samma sak när han satt själv i bilen utan någon som kunde avvärja en olycka. Så om man ser saken utifrån det perspektivet hade han faktiskt tur. Var det min magkänsla som gjorde att jag ändå valde att ta en extra sväng runt kvarteret innan jag avslutade provet? Ja, det vill jag hävda att det var. Något fattades honom, det kände jag hela tiden och när väl samspelet kom avslöjades hans brister och han fick något att tänka på.

Så här går ett körprov ofta till. Inspektören får en känsla av hur aspiranten fungerar i trafiken och väljer färdväg därefter. Därför så kan två till synes likvärdiga körningar ändå ha sina klara skillnader. När man suttit med under några tusen körprov, skapas ett slags sjätte sinne som gör att man väljer att ta höger med den ene, medan man väljer vänster med den andra. Oftast med tanken på att det är något som inte stämmer. Sedan beror det förstås på tillfälligheter om det blir något utslag eller inte eftersom det kan vara helt tomt på trafik.