Samspel

Samspel i trafiken

Det känns som läge nu att skriva lite om samspel. Det är ett något luddigt ord som används ofta vid avslut på ett underkänt körprov. Har man aldrig fått betydelsen av ordet förklarat för sig kan det vara svårt att sätta det i ett sammanhang.

Trafik är något så enkelt men samtidigt väldigt komplext. I sin enklaste form kan man säga att trafik endast är människor i rörelse, men om man tittare lite närmare på saken ser man att alla dessa människor i rörelse, ska röra sig tillsammans, på en relativt liten avgränsad yta och ofta i höga hastigheter. För att det då ska fungera så smärt, -och komplikationsfritt som möjligt krävs samspel mellan alla olika trafikantslag. Vissa trafikslag får egna banor att röra sig på där annan trafik inte är tillåten. Tåg och flyg är två av dessa. Sedan finna andra utrymmen där t.ex. bara fordonstrafik av speciella slag är välkomna. Dit hör motorvägar, motortrafikleder och vissa cykelbanor. Oavsett fordonsslag och bana krävs att samspel finns. När jag hör ordet samspel leds mina tankar till en lagsport. När ett lag ska fungera bra tillsammans krävs ett fungerande samspel mellan lagets olika delar. I fotboll t.ex. finns elva olika spelare där de är indelade i olika grupper. Först har vi målvakten, sedan försvaret, sedan mittfältet och längst fram finns anfallet. Även om de har olika funktioner i laget så tillhör de samma lag och måste spela med och för varandra, oavsett vilken roll de har i laguppställningen. Om målvakten bestämmer sig för att plötsligt bli anfallare raseras alltihop och laget kan inte längre fungera. 

I trafiken är det på samma sätt. Vi har ingen laguppställning på så sätt som fotbollslaget har, men vi har våra positioner och roller. Dessa positioner och roller bestäms av bl.a. trafikregler och förordningar. En trafikregel säger exempelvis att vi ska köra på höger sida av gatan/vägen. En annan säger att vi har väjningsplikt när vi vill ansluta till en huvudled från en tvärgata. Det händer att dessa regler sätts ur spel tillfälligt, men det är sällsynta undantag. Precis som när målvakten befinner sig i anfallet då ett lag jagar kvittering i slutminuterna av en viktig match.

Det är viktigt att vi håller oss till våra roller och till givna regler för att trafiken ska flyta på utan kontroverser. När alla spelar sin roll enligt boken (eller manus om du så vill), så innebär det att alla olyckstillbud, som inte beror på olyckliga omständigheter, försvinner. Att vara trafikant är att spela en roll och att ha vissa repliker. Replikerna består inte främst i ord utan i beteende. Ditt beteende kommunicerar med medtrafikanterna. När du ger tecken inför ett körfältsbyte kommunicerar du med de andra som samtidigt befinner sig på samma körbana som du. Om du saktar in i god tid visar du genom kommunikation att du tänker väja vid exempelvis huvudled. När du saktar in i tid och sedan stannar helt kommunicerar du att du tänker respektera stopplikt. På samma sätt ger din placering vid sväng i korsningar signaler till andra om vart du tänker ta vägen. Allt du gör i trafiken signalerar något till någon annan. Det går inte att inte kommunicera.

När det handlar om körprovet och inspektörens bedömning av ditt samspel med medtrafikanterna, så tittar hen på hur och vad du kommunicerar med din körning.

  • Inspektören vill se att du tydligt visar att du har avsikt att väja, när väjningsplikten är på din sida.
  • Inspektören vill se att du kommunicerar vart du är på väg genom tydlig och konsekvent placering.
  • Inspektören vill se att du kan ge och ta, d.v.s. att du kan vara flexibel i din körning och inte alltid hävda din rätt – bara för att.
  • Samspel är också viktigt vid passage av t.ex. påfarter och andra anslutande körfält. Där vill inspektören se att du försöker underlätta för andra genom att, när situationen kräver det, kanske sänka hastigheten eller flytta ditt fordon något i sidled.

Hur vill du själv bli behandlad i trafiken? Det går till viss del att applicera den s.k. ”gyllene regeln” även i trafiken. Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig”. Den inställningen kommer du långt med!

Var en lagspelare och kör inte ditt eget race.

Väjningsplikt

image

När man tycker att ett vägmärke är lite vackert så är man kanske lite insnöad, eller?

Väjningsplikt! Hur beter man sig när man har väjningsplikt?

Ur trafikförordningen (SFS 1998:1276)
5 §
”Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Tydligt visa sin avsikt” betyder att dem du ska väja för ska inte behöva undra över vad du tänker göra. Det ska tydligt framgå av din körstil!

i god tid sänka hastigheten eller stanna.”

Rätt så kristallklart egentligen. Men, i god tid betyder inte i överdrivet god tid. Det ska ske i relation till den givna omständigheten.

Föraren får köra vidare” ja, när då? Jo, ”endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.” ‘Med beaktande’ betyder samma som ‘Med tanke på’. Du får alltså inte köra om de andras placering, hastighet eller avståndet till dem inte tillåter det.

Det krävs träning för att lära sig uppfatta och bedöma hastigheten och avståndet till andra fordon. När jag hjälpte till med körprov i Skövde för några år sedan fick jag ett bra exempel på detta. Det var ett omprov, bokat via trafikskola och i trafikskolans bil. Jag lotsar aspiranten ut mot väg 26 och vidare till trafikplats Loringa. Där svänger vi av, kör över väg 26 för att sedan ta ut på densamma och köra in mot Skövde. När vi kommer fram till korsningen med väg 26 är det väjningsplikt där. Hen som kör saktar in då det kommer ca fem sex bilar i hög fart (det är 100 km/h där) och sedan kör hen ut! Jag slänger mig på bromsen och hinner precis få stopp på bilen innan vi är mitt ute på vägen. Sedan frågar jag aspiranten vad hen tänkte på egentligen? Aspiranten svarar då att hen trodde att hen skulle hinna.

Det började bra i och med att hen sänkte farten och verkade planera för att stanna, men sedan skedde något i bedömningen av situationen, där aspiranten klart missbedömde hastigheten hos de andra fordonen och jag fick ingripa (för att rädda livet på oss och de andra).

Stopplikt

Lite nytt om Stopplikt.
På ett flertal körprov stannade aspiranten vid stolpen där vägmärket för stopplikt satt placerat, för att sedan köra fram till vägen och stanna igen. Har de uppfyllt sin stopplikt då? Ja, det har del väl, men det visar ändå på en stor brist i beteendet och i regelförståelsen. Inte sällan fanns något fordon bakom oss och i min extraspegel såg jag ofta hur förundrade de såg ut. När sedan aspiranten körde bara för att stanna igen, ökade graden av förundran ytterligare hos dem bakom oss, när de fick tvärbromsa för att inte köra in i baken på vår bil. Så, var du stannar och hur du agerar vid stopplikt är viktigt för samspelet. Din placering sänder signaler till de andra som färdas på vägarna. Om du t.ex. stannar vid stolpen där vägmärket sitter och sedan fortsätter framåt, tror de som är ute på den väg du vill ut på, att du tänker köra. De reagerar säkert med att bromsa eller väja och det i sin tur påverkar bakomvarande och mötande fordon. Ditt beteende vid stopplikten ger ringar på vattnet och sprider sig till alla andra som befinner sig i närheten

Stopplikt
19 § En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av trafiksignal skall stanna vid stopplinje. Om stopplinje saknas skall föraren stanna omedelbart före signalen eller innan föraren kör in på den korsande vägen, leden eller spårområdet.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även förare som har stopplikt.

Dvs, Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Otur, slump eller magkänsla

Jag tänkte dela med mig av ett minne från en uppkörning och låta er bedöma vad i rubriken som passar in här.

Jag var ute på körprov med en ganska ung kille. Vi körde i Uppsala. Hans körning var varken bra eller dålig. Det fanns inte mycket i den som gjorde att jag ville godkänna den, men inte heller något konkret att underkänna för. Vi hade avverkat nästan hela körprovstiden och befann oss i närheten av Förarprovs lokaler. I mitt huvud snurrade tankarna på vad jag sett dittills och hur jag skulle gå vidare med det. Jag var inte helt nöjd med vad jag fått se så långt, så jag bestämde mig för att ta en liten omväg tillbaka till kontoret. Vi befann oss på Bolandsgatan och körde i riktning mot rondellen vid korsningen med Björkgatan. Jag hade då bestämt mig för att åka med i en signalreglerad korsning och få en sväng vänster där. Så jag bad honom ta första utfarten från cirkulationsplatsen (höger) och sedan vänster i korsningen med Fålhagsleden. När vi sedan närmade oss trafikljuset i korsningen Fålhagsleden och  Stranbodkilen bad jag honom svänga vänster där. Vissa tider på dygnet är det ofta trafik i den korsningen, andra är det helt tomt. Det här var på förmiddagen. Inte den mest aktiva tiden. När vi nästan är framme i korsningen ser jag att vi kommer att få samspel med annan trafik, i form av mötande bilar. De ska rakt fram medan vi ska svänga vänster. Killen som kör verkar ha koll på läget, saktar ned, går ned till en lägre växel och sedan kör han. Han svänger ut precis framför de mötande bilarna och tvingar därmed mig att ingripa genom att bromsa hårt. Killen reagerar kraftigt och förstår direkt att han gjort bort sig. När de mötande bilarna passerat fortsätter vi de sista 400 metrarna tillbaka till Trafikverket där jag meddelar att körningen inte blev godkänd.

Så, vad säger ni, var detta otur (vi var ju så nära Trafikverket, så nära att slippa igenom, bara det inte blivit något möte i korsningen), var det slumpen (av en slump valde jag att ta en lite sväng till och slump att det blev samspel i korsningen) eller var det min magkänsla (erfarenhet och en s.k. hunch/gut feeling) som ledde till att hans brister avslöjades? Vi kan enas om att det var en slump att vi fick samspel med annan trafik i korsningen. Där hade jag ingen makt att styra andra trafikanter och att killen på sätt och vis hade otur. Det beror på hur man väljer att se på saken. Om vi inte fått samspel så hade han fått sitt körkort. Jag hade godkänt hans körning. Å andra sidan är risken stor att han gjort samma sak när han satt själv i bilen utan någon som kunde avvärja en olycka. Så om man ser saken utifrån det perspektivet hade han faktiskt tur. Var det min magkänsla som gjorde att jag ändå valde att ta en extra sväng runt kvarteret innan jag avslutade provet? Ja, det vill jag hävda att det var. Något fattades honom, det kände jag hela tiden och när väl samspelet kom avslöjades hans brister och han fick något att tänka på.

Så här går ett körprov ofta till. Inspektören får en känsla av hur aspiranten fungerar i trafiken och väljer färdväg därefter. Därför så kan två till synes likvärdiga körningar ändå ha sina klara skillnader. När man suttit med under några tusen körprov, skapas ett slags sjätte sinne som gör att man väljer att ta höger med den ene, medan man väljer vänster med den andra. Oftast med tanken på att det är något som inte stämmer. Sedan beror det förstås på tillfälligheter om det blir något utslag eller inte eftersom det kan vara helt tomt på trafik.