Korsningar

image

Jag hör och läser mycket och minns själv från min egen tid som förarprövare, om den osäkerhet som finns över hur man kör i korsningar. Många tänker att de ska smyga genom korsningarna för att vara på den säkra sidan och det kan väl vara korrekt – ibland. När de sedan gör så på uppkörningen får de veta att det inte är godkänt och förvåning, förvirring och frustration uppstår.

– Ja körde lugnt och smög fram i korsningen för det var as skymd sikt och inspektören sa att ja skulle sluta fega. Vaddå ska jag köra snabbt eller? Det var ju as skymt!

Så kan det låta. Om det verkligen vore ”as skymt” skulle inte inspektören be dig sluta fega. Inspektören är inte intresserad av att krocka och skadas eller skada andra, så det måste bero på något annat, eller hur? Förmodligen är det så att den som kör upp inte lärt sig skillnaden mellan en ”as skymd” korsning och en något skymd korsning. Då blir körningen därefter. För hen blir då nästan alla korsningar ”as skymda” och då går hen ned på ettans växel och krypkör varje gång.

image

Det är viktigt att lära sig känna igen en riktigt (as)skymd korsning, där ettans växel och stannande är nödvändigt och en ganska vanlig korsning där tvåans växel och lite rull fungera bra. Din körning riskerar annars att bli hindrande, den får miljökonsekvenser och den signalerar att du inte lärt dig att läsa trafiken ordentligt. Din körning kan komma att bli underkänd på följande provpunkter:

• Förutse och bedöma
• Miljö
• Samspel
• Hastighetsanpassning

Det typiska vid sådana situationer, ett omprovsprotokoll där dessa punkter var i kryssade, var att det blev precis tvärtom nästa gång. Aspiranten körde alldeles för snabbt och på för höga växlar i allt för skymda korsningar. När de sedan fick ett underkänt resultat uppstod återigen förvåning, förvirring och frustration.

– Inspektören sa ju att ja skulle köra snabbare i korsningarna! Ja fattar ingenting alltså!

Inspektören har sagt att du ska köra snabbare (även om hen inte använde just det ordet) men inte för snabbt och inte i alla korsningar. Vad du måste förstå är att du själv ska veta vilken hastighet som är lämplig i varje ny situation. Ditt sätt att köra ska bestämmas av varje ny omständighet. Den korsning där du kunde köra på tvåans växel och i 20 km/h igår, kanske kräver att du nära på stannar helt idag, eller tvärtom. Öva på att självständigt fatta rätt beslut om hastighet och växelval när du är ute i trafiken.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Bedömning (ur Handledning Körprov Grund)

Handledning

För att körprovet ska godkännas ska du kunna bedöma att kunden kör trafiksäkert och med en god framförhållning. Kunden tillämpar gällande trafikregler, hon/han kör hastighetsanpassat och tydligt, med hänsyn till väg- och väderleksförhållanden, annan trafik och andra trafikanter, speciellt de oskyddade. Du ska också se att kunden uppvisar en rutinmässig färdighet i manövreringen som krävs för att föra fordonet på ett trafiksäkert och miljövänligt sätt. Dessutom ska du bedöma hur kunden uppfattar och hanterar risker som uppstår under körningen och förutser och förekommer andras agerande, defensiv körning. Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens mål och kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.

ur Trafikverkets Handledning Körprov Grund

Körprovet del 3; Kompetensområden

I det här inlägget tänkte jag fortsätta med att gå igenom kompetensområdena, förutom Säkerhetskontrollen, den har jag redan skrivit om här.
Kvar är då manövrering, miljö, trafikregler och trafiksäkerhet/beteende.

Manövrering: Inspektören tittar på din förmåga att hantera bilen. Du ska kunna hålla kursen (inte vingla hit och dit), växla utan att tappa fokus på trafik runt omkring, sköta pedalerna (= hitta dragläget), kunna parkera, vända, backa, starta i lutning och utföra effektiv bromsning.

Miljö; handlar om att ha en ekonomisk körstil. Att inte köra på så sätt att du gör av med bränsle i onödan. Vid t.ex. vändning ska du inte köra onödigt långt, du ska inte köra på för låga växlar (eller för höga för den delen), använda dig av motorbromsning (rulla inte fram med kopplingen nedtryckt och foten på bromsen), undvika att tok-accelerera eller stanna med hårda inbromsningar. Stå inte och slira på kopplingen vid trafiksignaler eller liknande  och bränn inte koppling när du startar från stillastående. För att få till en bra miljökörning är god planering viktigt.

Trafikregler; kan tyckas vara en självklar sak, men kan ändå behöva gås igenom lite. Inspektören vill förstås se att du teoretiskt kan trafikreglerna, men på körprovet måste du visa att du kan hantera dem praktiskt också. Verkligheten ser inte alltid ut som i teorin! Att följa eller tillämpa trafikreglerna är ett samspel mellan dig och andra trafikanter, inte bara att memorera ett regelhäfte.
     Du ska veta när du kör på huvudled eller när högerregeln gäller, var och hur du stannar vid stopplikt, vad väjningsplikt är och hur du tillämpar den korrekt, hur du ska placera bilen i bl.a. korsningar, vem som ska köra först och vem som ska väja vid möte, hur du tillämpar ”zebralagen”, d.v.s. väjningsplikt vid övergångsställen och vid cykelpassager.
     Listan kan göras hur lång som helst men jag tror du förstår vad jag menar. Vid uppkörningen går inte inspektören igenom alla dessa situationer, det skulle bli alltför långdraget. Vad inspektören säger om dessa områden ska jag ge exempel på i ett annat inlägg.

Trafiksäkerhet/beteende; handlar om ditt uppträdande i trafiken, din attityd till andra trafikanter och till risksituationer. Det handlar om att kunna identifiera (upptäcka) situationer som kan vara särskilt riskfyllda (ex. passage av buss vid hållplats, barn vid vägkanten) och hur du ska agera då. Du ska visa att du förstår trafiken och att du kan samspela med andra trafikanter. Här ryms även dina avsökningsrutiner, d.v.s. hur du ser dig för i trafiken. Var ska du titta, när ska du göra det och varför? Det handlar inte om mekaniska huvudrörelser utan om insikter. Insikter om att här är det bäst att jag ser mig för ordentligt. Det är inte bara viktigt att titta och söka av, utan också att veta vad du ska göra med det du ser. Hur hanterar du bilisten i det körfält du vill byta till? Hur hanterar du damen som är på väg mot övergångsstället? Behöver du stanna eller kan du köra vidare? Har du beredskap att stanna eller väja eller kör du som om ingenting kan hända?
     Planerar du din körning eller ramlar du bara in i situationer och måste improvisera? Hamnar du i rätt körfält eller kommer du fel ofta? Är din hastighet rätt anpassad för den trafikmiljö du är på väg in i? God planering är a och o i bilkörning. Det är viktigt för att du ska komma rätt in i situationer som uppstår under körningen.
     Under den här kategorin är det viktigt att inte överdriva. Kör inte överdrivet sakta, håll inte överdrivet långt åt höger, överdriv inte faran vid övergångsställen, överdriv inte din körning i gatukorsningar (stanna inte i alla korsningar och växla inte ned till ettan om det inte finns goda skäl till det) och överdriv inte dina avsökningsrutiner.

Nu har jag gjort en tung lista som kan kännas övermäktig, men ta det lugnt. Minns att du inte behöver köra perfekt utan att inspektören gör en helhetsbedömning av vad du presterar

I Köprovet del 4, går jag igenom begreppet helhetsbedömning. Stay tuned!

Körprovet del 2; Genomgången

När ni satt er i bilen så ska du justera din sittställning. Inspektören vill att du är självgående i detta, men förstår om du inte vet var reglagen till ytterspeglar, eller förarstolen sitter, så det är helt i sin ordning att fråga. (Det kan förstås hända att ni pratar om körningen innan du ställer in allting. Det jag beskriver i dessa inlägg är hur körprovet går till, inte nödvändigtvis i den exakta ordningen.) Tala gärna om för inspektören när du är klar.

Nu kommer inspektören att berätta för dig hur hen bedömer din körning och utifrån vilka grunder (kompetensområden), samt hur du blir dirigerad i trafiken. Dirigerad innebär att inspektören ger dig anvisningar om vart du ska köra; om du t.ex. ska följa vägvisning (skyltning) mot E4, CENTRUM, Köpcenter eller när du ska svänga vänster eller höger i korsningar. Det kan också vara så att du får uppgiften att självständigt köra någonstans dit du hittar. Då är det den väg som du är bekväm med du ska köra. Det behöver inte vara bästa eller närmaste vägen.
Inspektören talar också om att, ifall hen inte har gett någon särskild anvisning vart du ska köra, så fortsätter du att planera för färd framåt tills du får någon ny information. Du kan alltid fråga om du blir osäker på vart du skulle köra (var det mot E4 eller E18,  sade du höger i korsningen)? Inspektören börjar med informationen om kompetensområdena, eller med att informera om dirigeringen. Är det så att du undrar över något, om något är otydligt, så kan du när som helst fråga inspektören.

De kompetensområden inspektören tittar på är:
Säkerhetskontroll (sittställning ingår i den)
Manövrering
Miljö
Trafikregler och
Trafiksäkerhet/beteende

Dessa områden tar jag upp i nästa inlägg. Har du missat den första delen i denna ”serie” finner du den här.