Litet fel+bra lösning=godkänt?

På körprovet sitter aspiranten på helspänn för att inte göra minsta lilla fel.

.-Jag ska köra perfekt!

Vad händer då? Jo, felen kommer som på löpande band. 

På körprovet sitter aspiranten avslappnad och lite loj och tänker att ingen kör perfekt, alla gör fel ibland.

-Jag kör som jag kör. Jag blir säkert godkänd ändå. Ingen är felfri!

Vad händer då? Jo, felen ramlar in. Ett efter ett.

I det första scenariot spänner sig aspiranten och ställer för höga krav på sig själv, när sedan första misstaget visar sig brukar korthuset raskt falla samman. I det andra bryr sig inte aspiranten om de fel denne gör därför att hen inte tar det riktigt på allvar. Det blir en heldragen linje här, en taskig stopplikt där och tveksamma placeringar i korsningar. 

Hur ska man då vara inställd mentalt? Kan vi hitta något mittemellan de två extremerna jag beskrivit ovan, så har vi kommit långt. Du behöver inte köra felfritt, men du kan inte heller göra hur många småfel som helst. Kom till körprover med inställningen; 

-jag ska göra mitt allra bästa och göra rätt så långt jag kan och om jag gör något fel så ska jag inte låta det knäcka mig. Jag ska fortsätta visa inspektören vad jag kan. Jag ska inte heller strunta i att ta de små sakerna på allvar, utan verkligen gå in för det, för att hålla mig så nära en perfekt körning som möjligt.

För vad händer då när du gör något fel? Inspektören noterar det (vissa antecknar) mentalt, men hen ser också på hur du löser den situation du kan ha skapat. Den lösning du finner på, kan faktiskt stärka din chanser att lyckas. För mig var det så att ett väl hanterat misslyckande, visade på mer mognad för ett eget körkort än en perfekt körning enligt boken. Boken fungerar bäst på ritbordet, medan trafiken kräver att du är lite ”street smart”. Vad jag menar med detta är att teoriboken är just det – en teori. Teori fungerar nästan bara i teorin, inte så ofta i praktiken. Du kanske kör perfekt enligt teoriboken och det är väl, men medtrafikanterna gör det inte och då krävs att du kan hitta några ibland okonventionella lösningar, som inte finns i boken. Förstår ni vad jag menar?

En idrottare försöker vara så koncentrerad och så avslappnad som möjligt – samtidigt! Träna på att vara sån. Full koncentration krävs för det är mycket att tänka på, men det är också nödvändigt att vara avslappnad, för är du spänd som en fjäder blir det svårt att prestera ditt bästa. 

Inspektörerna vet att aspiranterna är spända och nervösa, att de har svårt att slappna av, så de gör sitt bästa för att skapa en bra atmosfär i bilen. Om du också är medveten om att inspektören inte är ute efter att fälla dig, blir det lättare att slappna av. 

Summering: Satsa på att göra en perfekt körning, men var medveten om att några mindre fel inte innebär underkänt. Hamnar du fel, p.g.a. ett eget misstag eller någon annans, se till att hitta en rimlig lösning, så kan det leda till ett plus i inspektörens ögon. 

Jag avslutar med ett tips för dig som övningskör. Be din handledare att få köra där du inte hittar. Att få åka någonstans där du inte varit. Se till att du inte får hjälp så snart du kommer lite fel, utan att du får reda ut det självständigt. Då kommer du att utvecklas enormt mycket. På körprovet vill inspektören se självständighet. 

Hur kan jag bli mindre nervös inför körprovet?

Om jag fått en tia för varje gång jag fått höra om hur nervösa alla är vid uppkörningen så hade jag varit miljonär nu! Att göra sin uppkörning är en klar stressfaktor och alla får brottas med nervositet inför denna. Om man sedan tror att inspektörerna är ute efter att kugga så många som möjligt, eller åtminstone fylla sin kuggningskvot för dagen, så spänns nerverna ändå mera. Om du ska köra upp och är väldigt nervös inför detta och om du tror att inspektören söker efter tillfälle att fälla dig, så kan jag lugna dig genom att säga att så inte är fallet. Inspektören är inte ute efter att kugga dig, utan istället söker denne efter möjligheter att godkänna dig. Ryktena om hur elaka inspektörerna är och att de är veritabla kuggningsmaskiner är överdrivna och i mångt och mycket falska! Finns det någon sanningen bakom dessa så härrör de från en annan tid, en annan tid då kundvänlighet och bemötande inte var så starka ledord inom Trafikverket Förarprov som de är idag. Måhända finns en och annan dinosaurie kvar, men de är bildligt talat på utdöende.

Idag arbetar Trafikverket Förarprov stenhårt på att varje aspirant ska få ett bra bemötande och att det vid provtillfället ska skapas en så positiv atmosfär som möjligt. Allt detta för att du som kör upp ska bli så bekväm och avslappnad som möjligt.

Inspektörerna skapar inte fällor, de luras inte och de smider inte planer för att du ska underkännas på körprovet!

Så här står det i Trafikverkets Handledning för körprov:

Målsättning: Målsättningen är att du och de andra trafikinspektörerna genomför och bedömer proven kundvänligt, likvärdigt och rättssäkert.

Förhållningssätt: Vi ska ge kunden bästa möjliga bemötande genom att vara:

Förtroendeingivande: Varje kund ska känna sig trygg i att vi är engagerade och att vi gör allt vi kan för att skapa goda förutsättningar att genomföra provet .

Lyhörda: Varje kund ska känna att vi lyssnar på dem. Varje kund ska uppleva att vi är förstående och att vi visar empati för deras situation.

Tydliga: Varje kund ska känna sig trygg i att vi alltid är enkla i vår kommunikation. Vi ger alltid ett trevligt bemötande och visar oss alltid från vår bästa sida som ansiktet utåt för Trafikverket.

Så, om du är nervös inför uppkörningen är det fullt förståeligt. Alla inspektörer vet detta och ska göra sitt bästa för att du ska känna dig så avslappnad som möjligt. Var inte rädd för att inspektören ska vara emot dig. för det är inte sant. Inspektören vill att det ska gå bra för dig.