10 korta tips inför din uppkörning

Tio korta tips

  1. Öva mer än vad du tror att du behöver
  2. Läs och nöt in teorifrågorna tills du kan dem ordentligt
  3. Se till att grunderna i din körning (manövrering, backning, parkering, avsökning, regeltillämpning, beteende) sitter ordentligt
  4. Chansa inte!
  5. Boka inte förarprovet (teori och körprov) för tidigt i din utbildning så att du hamnar under tidspress
  6. Kontrollera din id-handling
  7. Kom utvilad!
  8. Var på plats i god tid!
  9. Lyssna på inspektörens anvisningar
  10. Lita på inspektörens kompetens och att hen kan sitt jobb

Litet fel+bra lösning=godkänt?

På körprovet sitter aspiranten på helspänn för att inte göra minsta lilla fel.

.-Jag ska köra perfekt!

Vad händer då? Jo, felen kommer som på löpande band. 

På körprovet sitter aspiranten avslappnad och lite loj och tänker att ingen kör perfekt, alla gör fel ibland.

-Jag kör som jag kör. Jag blir säkert godkänd ändå. Ingen är felfri!

Vad händer då? Jo, felen ramlar in. Ett efter ett.

I det första scenariot spänner sig aspiranten och ställer för höga krav på sig själv, när sedan första misstaget visar sig brukar korthuset raskt falla samman. I det andra bryr sig inte aspiranten om de fel denne gör därför att hen inte tar det riktigt på allvar. Det blir en heldragen linje här, en taskig stopplikt där och tveksamma placeringar i korsningar. 

Hur ska man då vara inställd mentalt? Kan vi hitta något mittemellan de två extremerna jag beskrivit ovan, så har vi kommit långt. Du behöver inte köra felfritt, men du kan inte heller göra hur många småfel som helst. Kom till körprover med inställningen; 

-jag ska göra mitt allra bästa och göra rätt så långt jag kan och om jag gör något fel så ska jag inte låta det knäcka mig. Jag ska fortsätta visa inspektören vad jag kan. Jag ska inte heller strunta i att ta de små sakerna på allvar, utan verkligen gå in för det, för att hålla mig så nära en perfekt körning som möjligt.

För vad händer då när du gör något fel? Inspektören noterar det (vissa antecknar) mentalt, men hen ser också på hur du löser den situation du kan ha skapat. Den lösning du finner på, kan faktiskt stärka din chanser att lyckas. För mig var det så att ett väl hanterat misslyckande, visade på mer mognad för ett eget körkort än en perfekt körning enligt boken. Boken fungerar bäst på ritbordet, medan trafiken kräver att du är lite ”street smart”. Vad jag menar med detta är att teoriboken är just det – en teori. Teori fungerar nästan bara i teorin, inte så ofta i praktiken. Du kanske kör perfekt enligt teoriboken och det är väl, men medtrafikanterna gör det inte och då krävs att du kan hitta några ibland okonventionella lösningar, som inte finns i boken. Förstår ni vad jag menar?

En idrottare försöker vara så koncentrerad och så avslappnad som möjligt – samtidigt! Träna på att vara sån. Full koncentration krävs för det är mycket att tänka på, men det är också nödvändigt att vara avslappnad, för är du spänd som en fjäder blir det svårt att prestera ditt bästa. 

Inspektörerna vet att aspiranterna är spända och nervösa, att de har svårt att slappna av, så de gör sitt bästa för att skapa en bra atmosfär i bilen. Om du också är medveten om att inspektören inte är ute efter att fälla dig, blir det lättare att slappna av. 

Summering: Satsa på att göra en perfekt körning, men var medveten om att några mindre fel inte innebär underkänt. Hamnar du fel, p.g.a. ett eget misstag eller någon annans, se till att hitta en rimlig lösning, så kan det leda till ett plus i inspektörens ögon. 

Jag avslutar med ett tips för dig som övningskör. Be din handledare att få köra där du inte hittar. Att få åka någonstans där du inte varit. Se till att du inte får hjälp så snart du kommer lite fel, utan att du får reda ut det självständigt. Då kommer du att utvecklas enormt mycket. På körprovet vill inspektören se självständighet. 

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Grunden till allt!

För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna.
Trafikförordningen 2 Kap 1 paragrafen 1 st (SFS 1998:1276)

image

Texten nedan kan delvis framstå som lite hård och okänslig, men är bara ett rakt och ärligt budskap som – om du tar det till dig – kommer att leda dig förbi en uppsjö av svårigheter. Så, ta till dig detta budskap och bli vis.

Många undrar vad som krävs för att klara uppkörningen.
Jag ska köra upp i Uppsala nu på onsdag. Har ni några tips för hur jag ska göra för att klara mig?
Svaret finns i stycket ur trafikförordningen ovan. Om din körning uppfyller ovanstående kriterier blir uppkörningen inte något problem för dig. Felet många gör är att de söker efter genvägar till körkortet. De vill inte lägga den tid och de pengar som krävs för att bli en bra förare. Då vill de ha tips på hur de ska göra. I sig är det inget fel med att söka tips och råd från andra som redan klarat sitt körprov, men när det handlar om att inte vilja göra jobbet själv, så skapas problemen. Det är ofta då serien av ångestfyllda omprov börjar tillsammans med en ond spiral av kostnader.

Precis som i övriga livet går vissa moment lekande lätt för några, medan andra får kämpa desto hårdare. Du kan vara en av dem som upplever det gå väldigt enkelt. Då är du att gratulera. Om du tillhör den andra kategorin, den som faktiskt får kämpa för belöningen, så ska du inte misströsta för det. I skolan, i arbetslivet eller i livet i stort fungerar det på samma sätt. Räkna redan från början med att: Detta körkort kommer att kosta pengar, svett och tårar! Om det sedan går lättare än du trott så bra, men då har du inte byggt upp falska förhoppningar om att glida fram på en räkmacka.

Trafik är något komplicerat som det krävs en serie av förmågor för att lära sig behärska. Det krävs förmåga att tänka framåt, det krävs teoretisk kunskap och praktisk Know How, det krävs simultankapacitet (förmåga att  hantera flera saker samtidigt), det krävs god motorisk förmåga (du ska klara att sköta pedalerna, styra och växla) och samtidigt ska du se dig för, samspela med andra trafikanter och planera för din fortsatta resa mot målet). Det säger sig självt att detta tar tid att lära sig. Jämför inte andras resa med din egen väg till ett körkort. Då hamnar du lätt fel. Inse att du är en egen unik person som måste hitta din egen metod för att lyckas.

Läs teorin, nöt in trafikreglerna och lär dig att tillämpa dessa i praktiken, ut och öva på att bli en del av trafiken på våra gator och vägar, sedan bokar du ditt förarprov (teori och körning). Tänk på att det aldrig är fel att öva för mycket, att köra några extra mil innan uppkörningen. Varje gång du är ute i trafiken får du nya erfarenheter och kunskaper som du tar med dig i resten av ditt liv som körkortsinnehavare.