Avbrutet körprov

Vid några tillfällen, förvånansvärt många, har jag fått avbryta körprovet i förtid, därför att aspiranten utgjort en trafikfara och därför att jag fått hjälpa till många gånger under körningen.Trots detta har aspiranter uttryckt förvåning över att körningen inte blev godkänd och inte visat någon förståelse för att jag avbröt uppkörningen. Hur kan det komma sig? Jag menar, det måste ju vara uppenbart, även för aspiranten, att det inte fungerade. Allt sker ju öppet och vi sitter intill varandra i samma bil! Exempel på ingripanden under samma körprov: bromsat, dragit i ratten, pekat och muntligen talat om vad de ska göra. Det har även hänt att jag fått köra bilen en kort sträcka från passagerarplats.

I många fall tror jag att aspirantens oförmåga att ta in beskedet beror på att dennes okunskap om bilkörning är så stor att de inte ser hur farligt de beter sig i trafiken. De susar gator och vägar fram, glatt och obekymrat och tror de klarar sig bra, medan det egentligen är precis tvärtom. Inspektören eller andra trafikanter får rädda dem från katastrof, men de tar inte in det.

Om din körning blivit underkänd och du inte förstår varför, kan det beror på att du inte själv upptäckt det inspektören sett. När aspranten sedan begär att inspektören ska ge exempel på vad som skett, så känner aspiranten inte igen situationen. De har nämligen inte sett något. Deras blick kanske fanns på annat håll än där faran fanns. Inspektören undviker bl.a. därför att gå in på konkreta händelser o h hänvisar istället till bristerna i kompetensområden. Det är så inspektören ska arbeta. 

Jag har sagt det många gånger: Du kan lita på inspektören! Visst kan det finnas någon som inte riktigt håller måttet, men de upptäcks snart genom Trafikverkets egna kvalitetskontroller. Dessa sker regelbundet under arbetsåret. Sluta lyssna på alla skräckhistorier som finns där ute. De gör bara skada för dig. De gör dig mer nervös och uppjagad än vad du behöver vara. Ta skräckhistorierna med en stor nypa salt och tänk på att allt du hör eller läser i ämnet inte behöver vara sant. Kom ihåg att jag som skriver detta själv har erfarenhet från yrket som trafikinspektör och att jag fått höra historier om mig själv som absolut inte stämmer överens med vad som egentligen hände. 

Protokollet

Nu är det drygt åtta månader sedan jag slutade på Trafikverket Förarprov, men då var protokollet en av de svåra nötterna att knäcka – både för inspektören och för aspiranten. Trots utbildning, förordnandekurser och dagliga diskussioner om hur protokollet skulle fyllas i förblev det en omdiskuterad fråga och det var svårt att hitta två inspektörer som satte kryssen på samma sätt. Resultatet av detta blev förstås otydliga protokoll. Det var svårt för aspiranterna, som fick protokollet ifyllt på ett sätt vid första körprovet och på ett annat vid ett eventuellt misslyckat omprov, att ta protokollet till sig. Knepet med protokollet var att markera så få kryss som möjligt. Många resonerade tvärtom. Med många kryss blev det bara otydligt och därmed svårt att förstå för handledare och aspirant.

Jag gick från att överdriva antalet kryss till att arbeta så sparsamt som möjligt och jag hoppas att detta ledde till att mina protokoll blev lättare att ta till sig. Fördelen med få kryss är att man försöker att ringa in själva kärnan i vad som ledde till underkänt, istället för att ta med både orsaken och symptomen. I Handledning Körprov Grund, som ska vara en hjälp för inspektören, finns endast denna korta formulering angiven: ”Du ska markera de underkända provpunkterna efter att ett körprov genomförts”. Den meningen blir man ju inte klokare av precis.

Vid avslutning av eller när man precis skulle inleda ett omprov fick jag ofta följande fråga:

– Hur ska jag förstå det förra protokollet? Den förra inspektören sa att det bara var korsningar som var problemet, men när jag öppnade protokollet fanns det både sväng landsväg, motorväg och parkering där?

Då fick jag förklara och tala om att det är så att inspektören endast tog upp den eller de delar som var direkt avgörande för resultatet när ni satt i bilen, men att det även fanns annat som var värt att träna extra på. Detta noterades då som värt att öva på i protokollet. Skälet till att inte alla brister tas upp i bilen är att det kan upplevas extra tungt att lyssna på en lång lista med saker att förbättra just efter att man kuggat sin uppkörning, samt för att spara tid inför nästföljande körprov. Inspektörerna har som bekant endast 45 minuter på sig att utföra ett körprov och sedan ska de ut och åka med nästa aspirant. Tiden sätter alltså gränser vad man hinner med efter ett körprov. En förbättring kunde vara att man inför, precis som sker på bilbesiktningen, utöver det som kräver en ombesiktning (läs omprov), även har en underrubrik där man listar sådant som inte riktigt nådde målen, men som i sig inte var avgörande för det underkända resultatet. Ett sådant protokoll kan bli en bättre kommunikation mellan aspirant/handledare och inspektör.

Ett tips till Trafikverket Förarprov är att i ännu högre grad utveckla och förenkla protokollet och dess utförande, samt utbilda i hur det ska fyllas i, så att skillnaderna mellan de olika inspektörernas arbetssätt minskar, till nytta för aspiranter och handledare.