Myth Busted

Jag tänker dela ett mail från en läsare. Efter detta mail kommer min förklaring till varför myten är krossad. Vilken myt det rör sig om kanske du kan lista ut när du läser mailet, om inte så kommer min förklaring sedan.

Hej Rune!

Vill först och främst tacka dig för den blogg du bedriver och vill verkligen poängtera att den hjälp mig väldigt mycket med att stilla nerverna. 
Lite bakgrund till min förra uppkörning (som är den enda hittils).
Jag körde upp i Farsta och hade läst på Internet att det är nästintill omöjligt att klara en uppkörning där. Bästa vännen och hans tjej hade blivit kuggade på ”små fel” enligt dem själva.
Jag fick en av dem förarprövarna man hört ska vara av modell strängare. 
Till min förvåning var han väldigt professionell och trevlig. Han gav ett säkert intryck.
Under min uppkörning gick allt perfekt, vilket inspektörer själv sade, Men han kuggade mig på att jag inte kunde parkera ordentligt. Jag fick själv välja plats för att backa in, men misslyckades misserabelt. Under provet fick jag tre försök varav en var fickparkering. 
Han gav mig, av vad jag förstått mer chanser än vad jag egentligen skulle ha fått. Så jag förstår helt och hållet att den körningen inte vart godkänd trots att han sade ”Du kör väldigt trafiksäkert och miljövänligt”.
Men nu till min fråga. 
Jag har ett bokat omprov undrar om jag kommer att testas på allt igen eller om det blir en kortare runda mer fokuserad på backning och parkering eller som dem förra där allt ska testas igen.
Hoppas du får en super trevlig dag.”
Såg du det? Jag syftar inte på detta med den ”modell strängare” inspektören – även om också det är en myt som behöver krossas. Det jag syftar på ligger underförstått i denna formulering: ”Han gav mig, av vad jag förstått mer chanser än vad jag egentligen skulle ha fått”. En inspektör, som är av ”modell strängare” (och ingen av de andra heller) ger inte fler chanser än vad som är vanligt om inspektören endast är ute efter att underkänna.
Det är detta som är myten: Inspektörerna är bara ute efter att underkänna så många som möjligt!
Vad som har hänt här är att personen som skrev detta mail till mig insåg att inspektören gav upprepade chanser att klara uppgiften som hade getts; att parkera bilen. ”Under provet fick jag tre försök varav en var fickparkering”. Inspektören gav aspiranten tre (3) försök att klara sin parkering, vid olika tillfällen dessutom, eftersom det även rörde sig om en fickparkering.
Jag har själv suttit i den sitsen som denne inspektör gjorde. Aspiranten kör bra och man vill godkänna körningen. MEN – aspiranten kan inte parkera! Vad gör jag? Hen får en chans till. Då kanske det går? Nej, inte nu heller. Okej en chans till då! Någon gång måste man dock dra ett streck och bestämma sig för att vederbörande fått alla chanser jag kunde ge och underkänna trots att det på sätt och vis tar emot.
Gå inte på alla myter som inspektörerna som florerar där ute. De stämmer inte.

Om du undrar vad svaret på läsarens fråga är så kommer det här:

Till din fråga: Det blir en helt ny körning, som om du aldrig gjort det förut. Sådana är de riktlinjer Trafikverkets inspektörer har att förhålla sig till. Den inspektör du får köra med vid nästa körprov kan se att du inte klarade parkering (manövrering?) och följer så klart upp detta.

K-O-N-S-P-I-R-A-T-I-O-N-S-T-E-O-R-I-E-R

Många är de olika konspirationsteorier som rör sig kring körprovet i allmänhet och kring inspektören i synnerhet. Det senaste jag läste var den om att en inspektör underkänner en aspirant för att en annan inspektör gjort detsamma förut med samma aspirant. Den inspektören vill alltså inte att den första inspektören ska framstå som dum och okunnig. Inspektörer täcker alltså upp varandra genom att underkänna. Verkar det logiskt? Nej, tänkte väl det!

Det finns ingen som helst sanning i att det skulle förhålla sig så. En inspektör vet ifall det är ett omprov innan körprovets början, men inspektören vet inte vem som bedömt provet (såvida inspektören inte loggar in i systemet och söker fram denna information – men när skulle inspektören finna tid för detta?).

Det fanns gånger då jag undrade om jag helt tappat stinget som inspektör. När aspiranten kom för ett omprov och det tidigare protokollet (bara någon dag gammalt) skrek TRAFIKFARA!, genom att det var nedsållat med anmärkningar och allting ändå flöt på bra. Då fick jag tänka att detta är ett nytt körprov och nya förutsättningar. Aspiranten kan inte bli bedömd utifrån sin förra körning utan på vad hen uppvisar denna gång. Det gick inte att basera sin bedömning på vad en annan inspektör bedömt ett par dagar före bara för att den inspektören skulle se bra ut. Hur skulle då det få mig att se ut? 

Nej, var lika misstänksamma mot konspirationsteorierna som ni i vissa fall är mot inspektörerna, så slipper ni många oroliga nätter fram till uppkörningen.

Ps. Sitter du inne med en konspirationsteori, där Trafikverket/inspektören är inblandad, får du gärna dela den i kommentarsfältet, så att jag kan ta död på den. Ds.

The Swedish Driving Test part II

When  the day and time of your driving test arrives, you’ll meet the driving inspector/trafikinspektören in the lobby of Trafikverkets Förarprov. When you are introduced to each other the driving inspector  needs to see your identification. Your ID needs to be valid. If you can’t show a valid ID you will be denied the opportunity to prove your driving skills. So, make sure that everything that has to do with your identification card is in order. Even If you’ve taken the driving test before you’ll need to show your ID again. You will also be asked to confirm, with your signature, that you don’t have another drivers licence within the EEC (European Economic Community).

Another important thing to remember is to be there on time. If you’re 5 to 10 minutes late there is a serious risk that your driving test will be cancelled and you´ll be sent away without being able to drive. You´ll still have to pay the fee though!

After this procedure the two of you will walk out to the car. You’ll either have a car with you, maybe from your driving school, or you’ll be driving Trafikverkets car. Once you arrive at the car you’ll be asked to sit in the driving seat and to begin adjusting your driving position. When you’re ready, the driving inspector will take you through the driving test, explaining how it will be done and you will be asked to perform a security check (brakes, steering, engine fluids, etc.). Every driving inspector  has their own way of doing things so the procedure may vary in some regards.

The driving inspector  will tell you where to drive, if to turn left or right in intersections, to take the first, second or third exit in a roundabout. In Sweden we use left for the third exit, right for the first and straight ahead for the second. If he or she doesn’t give you any specific instructions of where to go, just plan to drive straight ahead. You may also be given instructions to follow road signs/directions towards various places like a city nearby, the E4 or Centrum (town centre). During the driving test the driving instructor will give you certain tasks such as; parking the car, backing up/ reversing around a corner, etc. or turning the car around to go in the opposite direction. If you forget or if you don’t understand the information given by the driving instructor, always feel free to ask.

Your driving doesn’t have to be perfect, but it has to be good enough, meaning that there can’t be any major mistakes or mistakes that occur repeatedly during your driving. Immediately after the driving test you’ll be given the result and if you should by any chance have failed your test, you’ll get feedback from the driving inspector so that you know what to practice on  before trying again.

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Griniga inspektörer

Griniga inspektörer. Finns dom? Finns griniga aspiranter? Ja, visst är det så! Alla människor har bättre eller sämre dagar. Även inspektörer. Inspektörer är inga robotar. De är som vem som helst. Det är inte varje dag man lyckas vara på topp i humöret. Men inspektörerna är också proffs. Proffs på att vara inspektörer. Sedan finns det inspektörer som är väldigt stela (smått rigida) och som vill ha körningen på ett speciellt sätt, nästan bara för att, men de är på utdöende (bildligt talat :).
Dagens inspektörer är mer kundinriktade och mer fokuserade på att ge kunden ett bra uppkörningsklimat. Tänk på att du inte behöver vara kompis med inspektören. Du behöver inte vara social öht. Du ska göra din grej och inspektören ska göra sin.

Körprovet del 2; Genomgången

När ni satt er i bilen så ska du justera din sittställning. Inspektören vill att du är självgående i detta, men förstår om du inte vet var reglagen till ytterspeglar, eller förarstolen sitter, så det är helt i sin ordning att fråga. (Det kan förstås hända att ni pratar om körningen innan du ställer in allting. Det jag beskriver i dessa inlägg är hur körprovet går till, inte nödvändigtvis i den exakta ordningen.) Tala gärna om för inspektören när du är klar.

Nu kommer inspektören att berätta för dig hur hen bedömer din körning och utifrån vilka grunder (kompetensområden), samt hur du blir dirigerad i trafiken. Dirigerad innebär att inspektören ger dig anvisningar om vart du ska köra; om du t.ex. ska följa vägvisning (skyltning) mot E4, CENTRUM, Köpcenter eller när du ska svänga vänster eller höger i korsningar. Det kan också vara så att du får uppgiften att självständigt köra någonstans dit du hittar. Då är det den väg som du är bekväm med du ska köra. Det behöver inte vara bästa eller närmaste vägen.
Inspektören talar också om att, ifall hen inte har gett någon särskild anvisning vart du ska köra, så fortsätter du att planera för färd framåt tills du får någon ny information. Du kan alltid fråga om du blir osäker på vart du skulle köra (var det mot E4 eller E18,  sade du höger i korsningen)? Inspektören börjar med informationen om kompetensområdena, eller med att informera om dirigeringen. Är det så att du undrar över något, om något är otydligt, så kan du när som helst fråga inspektören.

De kompetensområden inspektören tittar på är:
Säkerhetskontroll (sittställning ingår i den)
Manövrering
Miljö
Trafikregler och
Trafiksäkerhet/beteende

Dessa områden tar jag upp i nästa inlägg. Har du missat den första delen i denna ”serie” finner du den här.

Luras inspektören?

Under en inledning av ett körprov frågade aspiranten ofta om inspektören, d.v.s. jag, kunde luras under körningen. Om jag kunde be dem svänga in på en gata även om jag visste att man inte fick det? Många undrade också om jag gick in för att skapa fällor för dem så att de kuggade körprovet. Historiskt har dessa saker till viss del förekommit och det är väl därför som dessa farhågor lever kvar än idag. Ryktena sitter så fast förankrade, att även om jag gick igenom hur jag arbetade och förklarade att jag inte hade för avsikt att luras under körningen, så kunde flera ändå vara osäkra när vi väl kom ut i trafiken. Nu kan jag avliva myten och ryktena gång för alla: Nej, inspektören luras och letar inte fällor under körningen! Du kan slappna av och veta att du blir juste behandlad.