Körning i villaområden

image

För några veckor sedan när jag var ute och övningskörde med min dotter i ett villaområde, fick både hon och jag en konkret påminnelse om vad det kan innebära. Vi färdades i låg hastighet på en ganska smal gata, delvis med uppväxta häckar längs sidorna. Ca 150 meter framför oss kommer en kvinna gåendes från utfarten till en av villorna och passerar gatan. Några sekunder senare kommer en flicka i sex – sju års åldern springandes rakt ut i gatan. Vi befann oss då ca 50 – 60 meter därifrån, så det var aldrig någon omedelbar fara, men det var blev ändå en otäck känsla av vad som kunde ha hänt.

Villaområden = barn. Barn = oförutsägbart beteende. Oförutsägbart beteende = starkt beredskapsläge hos föraren!

image

Hur sakta ska man köra då för att vara säker på att hinna stanna om något liknande händer? Det går inte att svara med en specifik hastighet, utan du måste anpassa och variera din fart efter omständigheterna. En smal villagata med höga häckar längs sidorna kräver lägre hastighet än en bred gata med god sikt. Dessutom är din placering viktig i sammanhanget. Kör du på en smal gata där du egentligen ska ha din placering till höger, är det lämpligt att köra mot mitten av gatan. Detta för att du ska få lite extra marginal till utfarter eller liknande och därmed mer tid att stanna eller väja om någon/något dyker ut från ”ingenstans”. Sedan om exempelvis ett möte kräver det så håller du förstås till höger så att ni kan passera varandra.

Kom ihåg att du aldrig kan skylla på att du inte var beredd om inspektören behöver ingripa under din körning. När du kör i t.ex. ett villaområde ska du ha mental och fysik beredskap på att något som jag beskrev ovan kan ske. Det ska inte vara oväntat för dig, då har du inte rätt inställning. Det kan vara plötsligt, men inte oväntat. På sätt och vis ska du förvänta dig att barn springer ut från både höger och vänster. Då är du beredd när det händer!

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Dubbelkommandot

En trafikskolebil och en bil för uppkörning på Trafikverket Förarprov har någonting viktigt gemensamt: Dubbelkommandot. M.a.o. möjligheten att bromsa, koppla och gasa från passagerarplats. Dubbelkommandot lägger till ytterligare en dimension i övningskörningen. Det har jag känt till länge, men det står ännu klarare för mig sedan jag börjat övningsköra med min dotter. Privatisten, d.v.s. den som bara övningskör privat (t.ex. med någon i sin familj) går miste om denna dimension under sin lärotid.

Vid varje skymd korsning eller annan något tillspetsad trafiksituation, måste handledaren utan dubbelkommando installerat i bilen ägna sig åt rysk roulette, eller muntligen tala om för eleven att hen måste vara beredd att t.ex. stanna. Med dubbelkommando kan läraren/handledaren vänta in i det sista innan denne ingriper. En tanke som slog mig är om avsaknaden av denna dimension under övningskörningen, kan vara bidragande till att privatister klarar sig sämre (procentuellt sett) än dem som lägger mer tid på en trafikskola?

Med dubbelkommando kan aspiranten, om handledaren/läraren vet att använda det rätt, få en större självständighet i sin körning. Denna självständighet saknas ofta hos privatisten vid uppkörningen. Under väldigt många körprov framstod det ofta mycket tydligt att aspiranten inte getts möjlighet att utifrån egen förmåga avgöra hur hen skulle bete sig; när det var lämpligt att sakta in, stanna, väja eller accelerera. Handledaren har utifrån ren självbevarelsedrift hjälpt till i sådana lägen. Jag förstår dem! Vem riskerar en olycka bara för att eleven ska lära sig korrekt beteende? Olyckor för med sig risk för dödsfall, fysiska skador på fordon och passagerare samt stora ekonomiska förluster. Detta är inget som en normalt funtad person är villig att riskera.

Utifrån resonemanget ovan rekommenderar jag alla som ska ta körkort att även övningsköra en del i ett fordon utrustat med dubbelkommando. Det kommer att leda till en bättre och erfarenhetsbaserad förmåga att bli självständig i trafiken, vilket är absolut nödvändigt för att du ska klara dig bra på egen hand och för att förbättra dina chanser vid uppkörningen.

Tillägg: För upplysnings skull vill jag meddela att jag inte har aktier i vare sig STR eller någon enskild trafikskola – om nu någon skulle frestas att tro det 🙂

Dirigering

På uppkörningen och strax innan du ska köra ut i trafiken, är det några saker som inspektören går igenom med dig. En av dessa tänkte jag skriva lite extra om nu. Jag har nog nämnt det i ett tidigare inlägg också. Under körningen kommer inspektören tala om för dig vart du ska köra. Det kommer låta ungefär så här:

image

”Jag kommer be dig att svänga vänster eller höger i t.ex. korsningar, du kommer få följa skyltar mot särskilda mål – exempelvis ett vägnummer eller en stad. Då följer du dessa tills jag ger dig någon annan information. Om jag inte ger dig någon särskild anvisning för vart du ska köra, så fortsätter du att planera för rakt fram så länge du kan och får. Tar gatan eller vägen slut, eller är det förbud att köra i en viss riktning, så får du välja väg själv om jag inte säger något. Råkar du köra fel, svänga vänster istället för höger, är det ingen katastrof. Då får du vända så åker vi tillbaka. Detsamma gäller om du råkar hamna i fel körfält. Är det möjligt att vända så gör du det, annars väljer jag en annan väg. Om du blir osäker på informationen jag gett dig är det bara att fråga. Samma sak om du glömt bort vart vi är på väg. Säg bara till så påminner jag dig! Några frågor?”

En fråga som nästan alltid kom upp var om jag bad dem svänga höger fast att det var förbjudet – som ett slags test eller en fälla – men där är svaret nej. Så arbetar inte en modern inspektör. En annan fråga var om det gjorde något om de råkade köra åt fel håll. Även där var svaret nej om det hände någon enstaka gång och om det inte uppstod någon situation i samband med felkörningen. Ett flertal bad mig att, samtidigt som jag sade ‘sväng höger’, även visa med handen då de hade svårt att hålla reda på höger och vänster när de var nervösa. Jag hade inga problem med det, därför att körprovet inte är ett test på huruvida någon kan skilja mellan vänster och höger (utom när det gäller placering förstås). Andra inspektörer var inte lika pigga på det. Men fråga alltid. Det har du rätt till!

Så, nu vet du hur detta kommer att gå till. Jag tillägger att det inte alltid kommer att låta precis som enligt ovan, men i stora drag. Ett tips till dig som övningskör privat. Träna på detta med din handledare. Be handledaren, varefter du blir säkrare i trafiken, att få köra och planera självständigt efter liknande anvisningar jag berättat om här ovan. Många misslyckas på uppkörningen, tack vare att de inte fått öva på självständig körning innan körprovet. Se till att lära dig att utifrån generella instruktioner planera din resa från A – Ö, gärna på platser där du inte hittar med förbundna ögon.