När körkortet är ditt

När du väl går från Trafikverket Förarprov, lätt svettig i pannan, ett stort leende i ansiktet och ett godkänt körprovsprotokoll i inkorgen, det är då det börjar. Det är då du ska pröva dina vingar på riktigt. Vilken känsla det var att få ge sig ut ensam, utan handledare eller trafiklärare i passagerarsätet. En härlig men även lätt nervös känsla. Plötsligt var man själv i bilen. Det fanns ingen som kunde lägga sig i hur jag gjorde i trafiken. Fri. Ansvarig. Alla misstag, små och stora, blev plötsligt mitt ansvar och ingen annans.

Så börjar vi allesammans när vi väl tagit vårt körkort. För en del känns det inget speciellt för andra blir det ett stort kliv, en tröskel att ta sig över.

Du kanske tillhör gruppen där ditt självförtroende sväller och du äger vägarna, eller så tillhör du den andra kategorin som inte riktigt vågar lita på att du kan. Oavsett vilken av dessa två du passar in i, så kommer ditt liv som förare innebära en process där du formas och utvecklas, åt det ena hållet eller det andra.

För några år sedan i Enköping godkände jag en ung killes körning. Han körde så lugnt och kontrollerat, så det var aldrig aktuellt med ett underkännande. Min kollega, som sett honom tillsammans med mig, såg sedan killen köra i minst 80 på en 50 väg mitt inne i stan. Bara knappt en timme efter godkänt körprov! Jag har även träffat på dem som fått sitt körkort men blivit av med det strax efteråt pga. fortkörning. Så onödigt! Då föredrar jag dem som är mer försiktiga och tvivlande på sin egen förmåga, då de inte kommer att ta några risker när de kör.

När du ska ut på egen hand så var medveten om din begränsning. Du har körkort och en viss erfarenhet, men jämfört med de flesta andra saknar du rutin. Framför allt saknar du erfarenhet som självständig förare. Ha det med i beräkningen när du kör. Det kommer att ta några år, beroende på hur ofta och länge du sitter bakom ratten, att bygga upp vetskapen om hur trafiken och du själv egentligen fungerar.

Körning i villaområden

image

För några veckor sedan när jag var ute och övningskörde med min dotter i ett villaområde, fick både hon och jag en konkret påminnelse om vad det kan innebära. Vi färdades i låg hastighet på en ganska smal gata, delvis med uppväxta häckar längs sidorna. Ca 150 meter framför oss kommer en kvinna gåendes från utfarten till en av villorna och passerar gatan. Några sekunder senare kommer en flicka i sex – sju års åldern springandes rakt ut i gatan. Vi befann oss då ca 50 – 60 meter därifrån, så det var aldrig någon omedelbar fara, men det var blev ändå en otäck känsla av vad som kunde ha hänt.

Villaområden = barn. Barn = oförutsägbart beteende. Oförutsägbart beteende = starkt beredskapsläge hos föraren!

image

Hur sakta ska man köra då för att vara säker på att hinna stanna om något liknande händer? Det går inte att svara med en specifik hastighet, utan du måste anpassa och variera din fart efter omständigheterna. En smal villagata med höga häckar längs sidorna kräver lägre hastighet än en bred gata med god sikt. Dessutom är din placering viktig i sammanhanget. Kör du på en smal gata där du egentligen ska ha din placering till höger, är det lämpligt att köra mot mitten av gatan. Detta för att du ska få lite extra marginal till utfarter eller liknande och därmed mer tid att stanna eller väja om någon/något dyker ut från ”ingenstans”. Sedan om exempelvis ett möte kräver det så håller du förstås till höger så att ni kan passera varandra.

Kom ihåg att du aldrig kan skylla på att du inte var beredd om inspektören behöver ingripa under din körning. När du kör i t.ex. ett villaområde ska du ha mental och fysik beredskap på att något som jag beskrev ovan kan ske. Det ska inte vara oväntat för dig, då har du inte rätt inställning. Det kan vara plötsligt, men inte oväntat. På sätt och vis ska du förvänta dig att barn springer ut från både höger och vänster. Då är du beredd när det händer!

Trafikregler – tvingande eller rekommendation

Det här inlägget är riktat till alla men skrivs särskilt för dem som kommer från andra länder.
Vägmärket här nedan lägger jag in bara för att jag fann det fascinerande och för att få hjälp med dess tillämpning.

image

I Grekland påminns jag om hur många som haft körkort i ett annat land tänker och ser på trafikregler. På Kos ser jag att de inhemska förarna kör som många körkortsaspiranter gjorde under min tid som förarprövare. De kände ofta till trafikreglerna, men följde dem inte så som vi ville ha det i Sverige. På huvudled körde de som om det var högerregeln och vid stopplikt som om det var väjningsplikt. De såg reglerna som rekommendationer och inte som något tvingande. Här på Kos stannar man inte helt vid stopplikt utan i bästa fall saktar man in lite. Kommer det ingen trafik så kör man bara vidare. När man sedan vill ta ett svenskt körkort blir det svårt att ställa om sig och vid underkänt förstår man inte alltid varför. Det blir ett slags kulturkrock på körkortsnivå.

Om man är van vid, från sitt tidigare hemland, att trafikreglerna inte tillämpas på samma sätt som i Sverige, då förstår jag att man inte riktigt vågar lita på att medtrafikanterna respekterar sin väjningsplikt. Då kör man som om det vore högerregeln även på huvudled. För erfarenheten säger dem att de annars riskerar att krocka. Eller så gör de motsatt sak i korsningar med högerregeln. Har du körkort och körerfarenhet från ett annat land, så måste du bli ”svensk” i ditt sätt att följa trafikreglerna. I Sverige kan och måste du köra som om dina medtrafikanter följer alla regler – självklart med en viss beredskap för att inte gör det. 

Grekisk trafik

Nu blir det semester på Kos, Grekland. Två veckor på en Ö i Medelhavet, med ca 16 000 bofasta invånare, vilka säkert mångdubblas under turistsäsongen. Där är trafiken säkert annorlunda än här hemma i Svedala. Trots att jag är ledig kan nog trafiktänket inte kopplas bort helt och hållet. Jag hoppas få till någon reflektion och några bilder i ämnet även under ledigheten.

Korsningar

image

Jag hör och läser mycket och minns själv från min egen tid som förarprövare, om den osäkerhet som finns över hur man kör i korsningar. Många tänker att de ska smyga genom korsningarna för att vara på den säkra sidan och det kan väl vara korrekt – ibland. När de sedan gör så på uppkörningen får de veta att det inte är godkänt och förvåning, förvirring och frustration uppstår.

– Ja körde lugnt och smög fram i korsningen för det var as skymd sikt och inspektören sa att ja skulle sluta fega. Vaddå ska jag köra snabbt eller? Det var ju as skymt!

Så kan det låta. Om det verkligen vore ”as skymt” skulle inte inspektören be dig sluta fega. Inspektören är inte intresserad av att krocka och skadas eller skada andra, så det måste bero på något annat, eller hur? Förmodligen är det så att den som kör upp inte lärt sig skillnaden mellan en ”as skymd” korsning och en något skymd korsning. Då blir körningen därefter. För hen blir då nästan alla korsningar ”as skymda” och då går hen ned på ettans växel och krypkör varje gång.

image

Det är viktigt att lära sig känna igen en riktigt (as)skymd korsning, där ettans växel och stannande är nödvändigt och en ganska vanlig korsning där tvåans växel och lite rull fungera bra. Din körning riskerar annars att bli hindrande, den får miljökonsekvenser och den signalerar att du inte lärt dig att läsa trafiken ordentligt. Din körning kan komma att bli underkänd på följande provpunkter:

• Förutse och bedöma
• Miljö
• Samspel
• Hastighetsanpassning

Det typiska vid sådana situationer, ett omprovsprotokoll där dessa punkter var i kryssade, var att det blev precis tvärtom nästa gång. Aspiranten körde alldeles för snabbt och på för höga växlar i allt för skymda korsningar. När de sedan fick ett underkänt resultat uppstod återigen förvåning, förvirring och frustration.

– Inspektören sa ju att ja skulle köra snabbare i korsningarna! Ja fattar ingenting alltså!

Inspektören har sagt att du ska köra snabbare (även om hen inte använde just det ordet) men inte för snabbt och inte i alla korsningar. Vad du måste förstå är att du själv ska veta vilken hastighet som är lämplig i varje ny situation. Ditt sätt att köra ska bestämmas av varje ny omständighet. Den korsning där du kunde köra på tvåans växel och i 20 km/h igår, kanske kräver att du nära på stannar helt idag, eller tvärtom. Öva på att självständigt fatta rätt beslut om hastighet och växelval när du är ute i trafiken.

Efter körkortet

Jag fick en förfrågan från en läsare om att även skriva riktat till dem som precis tagit sitt körkort; hur de ska hantera det och kunna utvecklas på ett bra sätt i sin körning. Så här skrev M:

Tack för bra blogg!
Jag vill gärna läsa mer om körningen efter att en har klarat körkortet. Under vägen till körkortet ligger fokus bara på målet att bli godkänd på teori- och förarprov. När det är avklarat har ju ingenting egentligen ändrats. Inget magiskt händer med körningen därefter. Tvärtom, det är nu det börjar. Att ensam tolka trafiksituationer, fatta beslut och ta det stora ansvaret som det innebär att framföra ett fordon i trafik. Nu ska du på egen hand fortsätta resan mot att en dag bli en bra förare som tillämpar regler och lagar och samspelar bra och säkert i en miljö som är full av egna och andras misstag. För det är enligt min mening en precis lika viktig lärprocess, trots att den hamnar i skuggan av det godkända förarprov. Jag skulle gärna vilja läsa mer om körningen efteråt, hur en fortsätter att lära sig och utvecklas som förare. Vilka råd vill du ge? Vad vill du tipsa om? Hur kan jag fortsätta att förbättra min körning på egen hand?Vilka är de vanligaste faserna i inlärningen hos en alldeles ny förare?
Mvh M

M har rätt i att det är först efter att man har sitt körkort som den riktiga resan tar sin början. Så jag ska försöka att skriva något om detta då och då.

Tack för input M!