Det finns något som många har problem med. Det har jag sett och hört otaliga gånger under och efter körprov. Jag har även fått det bekräftat via kommentarer och mail. Svårigheten består i att gå från teori till praktik.
Vad menar jag då med det? Jo, det du läser i boken, på nätet, i appen eller på någon annan plats ska sedan få sin praktiska tillämpning. Du ska alltså överföra den teoretiska förståelsen av trafiken till en praktisk handling.
Svårigheten består i att verkligheten (praktiken) sällan liknar teorin.
I verkligheten krävs det att du kan variera ditt sätt att köra efter omständigheterna. Teorin visar en korsning eller en cirkulationsplats där pilar ritats in. Dessa pilar visar hur du ska placera ditt fordon – och det är bra – men dessa pilar finns inte i de korsningar eller cirkulationsplatser du sedan ska köra i.
Vad gör du när verkligheten plötsligt skiljer sig från teorin?
Ditt teoretiska kunnande måste vara grunden för din körning, men det måste vara elastiskt, som en gummisnodd. När det behövs måste det kunna tänjas ut och ge möjlighet att anpassas efter rådande trafiksituation. Sedan ska det gå tillbaka till grunden igen.
Hut uppnås då detta? Genom övning och en förståelse för att det är så här det ska gå till. Släpp det rigida och anamma det flexibla!
Trafikinspektören vill se att du har den teoretiska grunden lagd men vederbörande vill även se att du har förmåga att tänja på denna då situationen kräver det.
Observera att jag inte ger dig frikort att bryta mot alla trafikregler genom detta inlägg. En flexibel körning är m.a.o. inte detsamma som att tänja på hastighetsgränserna eller att ignorera stopplikt.
