Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.