Myth Busted

Jag tänker dela ett mail från en läsare. Efter detta mail kommer min förklaring till varför myten är krossad. Vilken myt det rör sig om kanske du kan lista ut när du läser mailet, om inte så kommer min förklaring sedan.

Hej Rune!

Vill först och främst tacka dig för den blogg du bedriver och vill verkligen poängtera att den hjälp mig väldigt mycket med att stilla nerverna. 
Lite bakgrund till min förra uppkörning (som är den enda hittils).
Jag körde upp i Farsta och hade läst på Internet att det är nästintill omöjligt att klara en uppkörning där. Bästa vännen och hans tjej hade blivit kuggade på ”små fel” enligt dem själva.
Jag fick en av dem förarprövarna man hört ska vara av modell strängare. 
Till min förvåning var han väldigt professionell och trevlig. Han gav ett säkert intryck.
Under min uppkörning gick allt perfekt, vilket inspektörer själv sade, Men han kuggade mig på att jag inte kunde parkera ordentligt. Jag fick själv välja plats för att backa in, men misslyckades misserabelt. Under provet fick jag tre försök varav en var fickparkering. 
Han gav mig, av vad jag förstått mer chanser än vad jag egentligen skulle ha fått. Så jag förstår helt och hållet att den körningen inte vart godkänd trots att han sade ”Du kör väldigt trafiksäkert och miljövänligt”.
Men nu till min fråga. 
Jag har ett bokat omprov undrar om jag kommer att testas på allt igen eller om det blir en kortare runda mer fokuserad på backning och parkering eller som dem förra där allt ska testas igen.
Hoppas du får en super trevlig dag.”
Såg du det? Jag syftar inte på detta med den ”modell strängare” inspektören – även om också det är en myt som behöver krossas. Det jag syftar på ligger underförstått i denna formulering: ”Han gav mig, av vad jag förstått mer chanser än vad jag egentligen skulle ha fått”. En inspektör, som är av ”modell strängare” (och ingen av de andra heller) ger inte fler chanser än vad som är vanligt om inspektören endast är ute efter att underkänna.
Det är detta som är myten: Inspektörerna är bara ute efter att underkänna så många som möjligt!
Vad som har hänt här är att personen som skrev detta mail till mig insåg att inspektören gav upprepade chanser att klara uppgiften som hade getts; att parkera bilen. ”Under provet fick jag tre försök varav en var fickparkering”. Inspektören gav aspiranten tre (3) försök att klara sin parkering, vid olika tillfällen dessutom, eftersom det även rörde sig om en fickparkering.
Jag har själv suttit i den sitsen som denne inspektör gjorde. Aspiranten kör bra och man vill godkänna körningen. MEN – aspiranten kan inte parkera! Vad gör jag? Hen får en chans till. Då kanske det går? Nej, inte nu heller. Okej en chans till då! Någon gång måste man dock dra ett streck och bestämma sig för att vederbörande fått alla chanser jag kunde ge och underkänna trots att det på sätt och vis tar emot.
Gå inte på alla myter som inspektörerna som florerar där ute. De stämmer inte.

Om du undrar vad svaret på läsarens fråga är så kommer det här:

Till din fråga: Det blir en helt ny körning, som om du aldrig gjort det förut. Sådana är de riktlinjer Trafikverkets inspektörer har att förhålla sig till. Den inspektör du får köra med vid nästa körprov kan se att du inte klarade parkering (manövrering?) och följer så klart upp detta.

Omprov

Omprovet, när du missat en uppkörning och behöver göra en ny, är en mytomspunnen sak. Det finns lika många versioner som det finns aspiranter. Så här säger Trafikverkets Handledning Körprov grund:

Omprov

 

Omprovet är i grunden ett helt nytt körprov, men där de kompetensområden som inte riktigt nådde ända fram, prövas igen. Blev din körning t.ex. underkänd på parkering, kommer du att i någon form få parkera igen. Detsamma gäller oavsett vad som ledde till underkänt tidigare. Men det är viktigt att påpeka att detta gäller om det är möjligt. Låt säga att du körde upp i Stockholm och blev underkänd på motorväg och nästa körprov sker i Sala, så kan inte motorväg följas upp, eftersom Sala inte har några motorvägar. Situationer som inte går att upprepa, som när någon dyker upp oförutsett kan förstås inte heller följas upp av inspektören.

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Omprov

Fråga från Jakob:

”Hej! Jag undrar om den andra uppkörningen man gör är som en komplettering till den första uppkörningen, alltså det man inte klarade . Eller är det så att det är som en helt ny uppkörning? En annan fråga är om de bedömer den andra uppkörningen med lite mer överseende och inte så strängt?”

Svar: Den andra (eller tredje, fjärde, osv) uppkörningen bedöms på samma sätt som den första. Lika ”strängt”  om man ser det så.

Ett omprov är inte en komplettering, men om det är möjligt, ska det vara som en uppföljning av det tidigare körprovet. Om t.ex. gatukorsningar var det som fällde dig förra gången, så är grundtanken att du ska få chansen att visa att du övat på dessa sedan förra körningen. Värt att tänka på är, att varje körprov är en ny körning och ett nytt stickprov.

Tack för din fråga Jakob!