Svart eller vitt

Ofta få jag frågor om vilken hastighet som är den rätta i ett speciellt område eller vilken växel man ska ha i en given korsning. Relevanta frågor på sitt sätt, men samtidigt visar de på en stor brist, nämligen att det är bestämt vilken hastighet eller växel man ska ha i det eller det läget. Du som frågar efter dessa saker har ännu en bit att gå innan du är framme vid målet: Att bli en självständig förare.
Självklart är det viktigt att veta vilken som är högsta tillåtna hastighet på den plats där du kör, men om omständigheterna säger något annat så gäller inte vägmärket om 30 som du nyss såg. När du kör i ett område där det är skymda korsningar eller utfarter så är 30 ofta för fort och då gäller inte 30 längre. Då gäller en annan lägre hastighet. Obs att detta endast gäller hastigheter UNDER högsta tillåtna hastighet. Det är aldrig okej i lagens ögon att köra ÖVER gällande hastighet bara för att omständigheterna verkar tillåta det!

I Trafikförordningen kan vi läsa detta om hastighet:

Hastighet

14 § Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.

Det är denna paragraf en trafikinspektör bedömer din hastighet efter, inte främst efter vad det står på vägmärket du just passerade. Detta är viktigt att vara medveten om. Tänk också på att det är viktigt att kunna variera din hastighet. Bara för att det var en skymd sektion alldeles nyss, så kanske sikten är bättre på en del av den sträcka som ligger framför dig. Tänk igenom vad orden anpassad hastighet betyder.

I Trafikförordningen står det ingenting om växelval, men principen är densamma som för hastighet. Du måste lära dig att anpassa växelvalet efter situationen. Situationen kan vara sikten, samspelet eller vilken bil du för tillfället kör. Fastna inte i absoluteter! Försök lära dig att göra en ny bedömning från korsning till korsning, vilken växel som är rätt. När du tänker på detta sätt är du på väg att mot självständighet i din bilkörning.

Körprovs rap

​Du ska göra körprov för B och låta inspektören få se 

vad du kan och vad du klarar, köra bra så länge som det varar

Först så känner du största skräcken, rädd för att få kolla däcken

du vill inte möta inspektören, de flesta är jäkligt rädda för’en

fast det inte är nån fara, det är nerverna som spökar bara

Du får först visa legget, prövarn står och stryker skägget

tittar både på dig och på kortet, önskar du satt trygg inne i fortet

snart så ska du greppa ratten, glida ner i sätet vig som katten

börja med lilla inspektionen, kuggarn har blick som värsta spionen, du är rädd att han är som scorpionen

Sedan kör ni ut på gatan, du är rädd som satan

men samtidigt känns det kul, att köra omkring på fyra hjul

ni backar, parkerar och kör runt i rondellen, du känner du kan fortsätta att köra bilen hela kvällen

Till slut är ni tillbaka vid Förarprov, du tänker ge mig uppskov

jag vill inte veta, säkert får jag börja om och gneta

men ändå känns det bra och rätt, prövarn verkar ha rätt mycket vett

han sa att det gick lite fort, men nu så har du ditt körkort

ut o kör nu själv på stan, på natten eller dan

körkortet är ditt o lappen den är din, du känner hur ditt smajl blir till ett jättegrin

för du är nu en Mean Lean Drivi’n Machine!

Olika förutsättningar

Alla som påbörjar sin körkortsutbildning gör det med någon form av förväntning. Vissa sporras positivt av utmaningen medan andra fylls av farhågor och tvivel på sig själva. När allting sedan drar igång tar några stora språng och utvecklas i snabb takt. De verkar födda till att köra bil. För andra tar det tid och de gör knappt synbara framsteg. De upplever det som att de inte har någon utvecklingskurva alls.

Under min tid som förarprövare mötte jag personer som kört hundratals körlektioner men som ändå inte klarade att ta sig igenom ett körprov. Som jag nämnt ovan fanns det dem med bara ett tjogtal lektioner i ryggen som klarade körprovet galant. Hur kan det vara så stor skillnad? Varje trafikskola har någon eller några s.k. långkörare där både lärare och elev tvivlar på att de någonsin ska nå målet.

Jag tror det beror på att vissa (mycket få dock) inte har vad det krävs för att ta ett körkort. Det finns ett slags gräns för vad de klarar av. När deras gräns är nådd spelar det ingen roll hur många fler körlektioner de tar. De blir ändå inte bättre.

Det är fel att jämföra sig med andra då resultatet blir så missvisande. Om du kräver mer tid på dig för att lära bilkörningens ABC, ska du inte bli nedslagen för att någon annan bara verkar glida förbi dig utan nämnvärd ansträngning. Du som tar längre tid på dig för att lära dig bilkörning är säkert snabbare och mer lättlärd på andra områden. Vi har alla våra starka respektive mindre starka sidor. Minns du bilden ovan? Den med djuren som alla fick samma uppgift; att klättra upp i ett träd? Uppgiften var densamma men de personliga förutsättningarna varierade kraftigt.

Ta du den tid det tar för dig att bli en bra bilförare och jämför dig inte med andra! Ditt värde som människa baseras inte på om du har lätt för att köra bil, om du tar lång tid på dig eller om du inte alls lyckas ta körkort. Kom ihåg det!

Så här säger Maria-Alexandra om sin erfarenhet av just detta:

Jag var väldigt tveksam på om jag någonsin skulle klara att köra en bil när jag påbörjade min utbildning, och tog därför allt i snigeltakt. Många har redan trafikvana (från moppe, cykel etc) eller bilförståelse (lekt med bilar, motorer etc) men jag startade på NOLL.
Totalt så övningskörde jag privat i över 1,5 år och tog ca 20-25 lektioner på bilskola, men sen var körkortet mitt🙂”

Man vet ju aldrig…

En körning som jag aldrig glömmer var en man i 25 års åldern. Han körde inte farligt eller så, men hela tiden i snart sagt varje korsning, övergångsställe eller liknande kom orden ‘Man vet ju aldrig, man vet ju aldrig’ ur hans mun. Vi körde gatan fram, hade pratade högt för sig själv (berättande körning) och avslutade nästan varje mening med ‘Man vet ju aldrig, man vet ju aldrig’. Nästa korsningspunkt var det samma sak.Och nästa. Och nästa. Gissa om jag var trött på ‘Man vet ju aldrig, man vet ju aldrig’ efter ett tag. Han sa det också på ett sätt där han drog ut på a i aldrig så att det blev aaaldrig. ‘Man vet ju aaaldrig, man vet ju aaaldrig’. 

Efter ett tag blev det både irriterande och roande. Det var svårt att inte känna irritation men samtidigt svårt att inte börja skratta rakt ut. Hur som så slutade det med att hans körning blev godkänd och jag blev ett minne rikare. Tack för att du bröt mönstret och att du ännu får mig att le när jag tänker på det. 

Man vet ju aaaldrig, man vet ju aaaldrig!

Olika vändningar

Vänduppgift på körprov

Det Finns flera olika sätt att vända en bil på ett körprov, men alla dessa får inte räknas in som en vändning av inspektören enligt Trafikverkets kriterier. Om du t.ex. kör fel och vänder runt med hjälp av en cirkulationsplats så uppfyller det inte kravet på en vändning enligt Trafikverkets direktiv (även om du har vänt i rent praktisk mening).
De sätt som trafikinspektören vill att du vänder på är:

  • Backa runt ett hörn
  • Backa in på en in/utfart, avtagsväg eller liknande
  • Göra en U-sväng (i t.ex. en korsning)
  • Vända med hjälp av en trevägskorsning
  • Köra in på en p-ruta, backa ut och sedan fortsätta resan (du kan förstås backa in i p-rutan och köra ut också 🙂
  • Göra en s.k. saxvändning.* Passar bäst på smala gator/vägar.
  • Få en uppgift att självständigt välja sätt att vända enligt listan ovan

    * Du stannar intill högerkanten, lägger om fullt vänster och kör så långt du kan, stannar, lägger om fullt höger och backar så långt du kan, stannar, lägger om fullt vänster, osv, osv, till dess kan köra åt motsatt håll