Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Körprovet del 4; Helhetsbedömning

Helhetsbedömning är detsamma som att inspektören inte grottar ner sig i småfel som inte har någon direkt betydelse för säkerheten. Inspektören har en skala att gå efter när de bedömer körningen.

1) Farlig körning. Avbrutet körprov = IG
2) Brister inom flera kompetensområden = IG
3) Enstaka brist av betydelse för säkerheten = IG
4) Mindre brister utan betydelse för säkerheten = G
5) Bra körning! = G

Är du en fyra eller en femma på skalan är din körning godkänd (som jämförelse har Taxiprovet en sex-gradig skala), men tre och nedåt innebär ett underkänt resultat.

Så, kan man då göra hur många småfel som helst under ett körprov och ändå klara sig? Nej, det kan man inte! Någonstans måste man som inspektör ändå dra gränsen för hur mycket fel du kan komma undan med. Jag brukade tänka mig ett slags vågskål, där alla bra och dåliga saker som hände under körningen hamnade. En stor brist fick vågskålen att slå i botten direkt och sedan spelade det ingen roll hur många bra saker aspiranten gjorde. En riktigt farlig situation kan inte repareras. Sedan kunde även många små fel också väga över till ett underkänt resultat, även om vart och ett i sig inte innebar någon risk. En väldigt bra händelse under ett körprov kunde också få mig att ha överseende med många småfel. Jag minns ett körprov i Enköping för några år sedan, där en kille gjorde en si så där körning, men där en händelse avgjorde till hans fördel. Vi kom fram till en cirkulationsplats (Ullunda Rondellen) och vi hade en bil bakom oss. Vi kom från Centrum och skulle köra mot Norrköping (väg 55). När vi är på väg in i cirkulationen, ser jag i ögonvrån, en MC som snabbt närmar sig bakom oss. När vi ska byta körfält för fortsatt resa ur cirkulationen påbörjar MCn en omkörning av bilen bakom och vår bil. Killen som kör ser detta och avbryter sitt körfältsbyte för att sedan fortsätta när MCNn passerat. Jag blir mycket imponerad och plötsligt är alla småfel som skett fram till dess som bortblåsta. Aspiranten visade där vad han egentligen kunde. Gissa om han fick beröm för sitt agerande?

Ingen körning är den andra lik och därför leder inte det som lett till underkänt för en, automatiskt till underkänt för en annan och tvärtom. Det var ett argument som ofta framfördes när en körning blev underkänd.
– Ja, men min kompis gjorde samma fel och hen klarade sig! Varför får inte jag mitt körkort?
Jo, för att allt som händer under körningen hör ihop i ett sammanhang. Sammanhanget i din körning var säkert inte det samma som när din kompis körde och därför blev resultatet annorlunda. Här kommer också helhetsbedömningen in. Under en körning får inspektören ett helhetsintryck av ditt sätt att agera i trafiken. Om alla skulle bedömas på samma sätt oavsett hur trafiken såg ut just där och då, då skulle bedömningen bli orättvis. Inspektören måste även ta hänsyn till omständigheterna och väga in dessa i resultatet. Lita på inspektören! Hen gör ett bra jobb och är inte ute efter att kugga dig.