Från teori till praktik

Det finns något som många har problem med. Det har jag sett och hört otaliga gånger under och efter körprov. Jag har även fått det bekräftat via kommentarer och mail. Svårigheten består i att gå från teori till praktik.

Vad menar jag då med det? Jo, det du läser i boken, på nätet, i appen eller på någon annan plats ska sedan få sin praktiska tillämpning. Du ska alltså överföra den teoretiska förståelsen av trafiken till en praktisk handling.

Svårigheten består i att verkligheten (praktiken) sällan liknar teorin.

I verkligheten krävs det att du kan variera ditt sätt att köra efter omständigheterna. Teorin visar en korsning eller en cirkulationsplats där pilar ritats in. Dessa pilar visar hur du ska placera ditt fordon – och det är bra – men dessa pilar finns inte i de korsningar eller cirkulationsplatser du sedan ska köra i.

Vad gör du när verkligheten plötsligt skiljer sig från teorin?

Ditt teoretiska kunnande måste vara grunden för din körning, men det måste vara elastiskt, som en gummisnodd. När det behövs måste det kunna tänjas ut och ge möjlighet att anpassas efter rådande trafiksituation. Sedan ska det gå tillbaka till grunden igen.

Hut uppnås då detta? Genom övning och en förståelse för att det är så här det ska gå till. Släpp det rigida och anamma det flexibla!

Trafikinspektören vill se att du har den teoretiska grunden lagd men vederbörande vill även se att du har förmåga att tänja på denna då situationen kräver det.

Observera att jag inte ger dig frikort att bryta mot alla trafikregler genom detta inlägg. En flexibel körning är m.a.o. inte detsamma som att tänja på hastighetsgränserna eller att ignorera stopplikt.

Vilka bilar använder Trafikverket på körproven?

 

En återkommande fråga är vilka bilar man kan förväntas får köra på ett körprov vid Trafikverket. Kör du upp via din trafikskola så kör du oftast den bil du använt under din utbildning, men bokar du som privatist blir du anvisad någon av Trafikverkets bilar. De flesta körprovskontoren har VW Golf Diesel eller Volvo V40, V60 Diesel.

wv golf tdi volvo v40 diesel

I Göteborg Hisingen har de en Volvo XC60 Diesel och i Gävle kan du få köra en VW TSi Passat. Den drivs på gas eller bensin. Några kontor har bensindrivna bilar (enligt Trafikverkets länk nedan) men det också vara så att drivmedlet inte är utsatt i texten så man kan inte vara helt säker.

Om du går in via länken nedan så kommer du till Trafikverkets sida där du finner en komplett lista över de bilar som används på just den ort där du kan komma att göra ditt körprov.

Bilderna i detta inlägg har jag lånat från http://www.trafikverket.se, http://www.starmoz.com och http://www.autoblog.com.

Fem snabba frågor och svar II

Frågor

1) Kan jag köra upp med min egen bil?

Svar: Nej, det går inte – om din bil inte är utrustad med åtminstone dubbelkommando för fotbroms.

2) Min ID- handling har precis gått ut, kan jag köra upp ändå?

Svar: Nej, din ID måste vara giltig, dvs. det får inte vara utgånget, det måste vara helt och ditt foto ska vara välliknande.

3) Jag missade bussen och blir 15 minuter sen. Får jag köra ändå?

Svar: Är du mer än fem (5) minuter sen är risken stor att du blir avvisad men blir betalningsskyldig ändå. Ibland, om du har mega-tur och beroende på om det finns obokade prov så kan det gå att lösa. Ta hellre en tidigare buss för säkerhets skull.

4) Får min handledare åka med på körprovet

Svar: Som regel ja, men undantag finns. Inspektören avgör från fall till fall. Du har även rätt att säga nej om du inte vill ha din handledare med i bilen (de kan vara påträngande ibland).

5) Det finns ett villkor för glasögon (eller linser) på mitt körkortstillstånd men jag har genomgått en ögonoperation och behöver dem inte längre. Får jag köra utan glasögon då?

Svar: Nej,står det att glasögon är ett villkor blir du avvisad om du inte använder dem.Har din syn rättats till genom exempelvis operation måste du anmäla det till Transportstyrelsen så att de kan plocka bort villkoret från ditt tillstånd.

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Otur, slump eller magkänsla

Jag tänkte dela med mig av ett minne från en uppkörning och låta er bedöma vad i rubriken som passar in här.

Jag var ute på körprov med en ganska ung kille. Vi körde i Uppsala. Hans körning var varken bra eller dålig. Det fanns inte mycket i den som gjorde att jag ville godkänna den, men inte heller något konkret att underkänna för. Vi hade avverkat nästan hela körprovstiden och befann oss i närheten av Förarprovs lokaler. I mitt huvud snurrade tankarna på vad jag sett dittills och hur jag skulle gå vidare med det. Jag var inte helt nöjd med vad jag fått se så långt, så jag bestämde mig för att ta en liten omväg tillbaka till kontoret. Vi befann oss på Bolandsgatan och körde i riktning mot rondellen vid korsningen med Björkgatan. Jag hade då bestämt mig för att åka med i en signalreglerad korsning och få en sväng vänster där. Så jag bad honom ta första utfarten från cirkulationsplatsen (höger) och sedan vänster i korsningen med Fålhagsleden. När vi sedan närmade oss trafikljuset i korsningen Fålhagsleden och  Stranbodkilen bad jag honom svänga vänster där. Vissa tider på dygnet är det ofta trafik i den korsningen, andra är det helt tomt. Det här var på förmiddagen. Inte den mest aktiva tiden. När vi nästan är framme i korsningen ser jag att vi kommer att få samspel med annan trafik, i form av mötande bilar. De ska rakt fram medan vi ska svänga vänster. Killen som kör verkar ha koll på läget, saktar ned, går ned till en lägre växel och sedan kör han. Han svänger ut precis framför de mötande bilarna och tvingar därmed mig att ingripa genom att bromsa hårt. Killen reagerar kraftigt och förstår direkt att han gjort bort sig. När de mötande bilarna passerat fortsätter vi de sista 400 metrarna tillbaka till Trafikverket där jag meddelar att körningen inte blev godkänd.

Så, vad säger ni, var detta otur (vi var ju så nära Trafikverket, så nära att slippa igenom, bara det inte blivit något möte i korsningen), var det slumpen (av en slump valde jag att ta en lite sväng till och slump att det blev samspel i korsningen) eller var det min magkänsla (erfarenhet och en s.k. hunch/gut feeling) som ledde till att hans brister avslöjades? Vi kan enas om att det var en slump att vi fick samspel med annan trafik i korsningen. Där hade jag ingen makt att styra andra trafikanter och att killen på sätt och vis hade otur. Det beror på hur man väljer att se på saken. Om vi inte fått samspel så hade han fått sitt körkort. Jag hade godkänt hans körning. Å andra sidan är risken stor att han gjort samma sak när han satt själv i bilen utan någon som kunde avvärja en olycka. Så om man ser saken utifrån det perspektivet hade han faktiskt tur. Var det min magkänsla som gjorde att jag ändå valde att ta en extra sväng runt kvarteret innan jag avslutade provet? Ja, det vill jag hävda att det var. Något fattades honom, det kände jag hela tiden och när väl samspelet kom avslöjades hans brister och han fick något att tänka på.

Så här går ett körprov ofta till. Inspektören får en känsla av hur aspiranten fungerar i trafiken och väljer färdväg därefter. Därför så kan två till synes likvärdiga körningar ändå ha sina klara skillnader. När man suttit med under några tusen körprov, skapas ett slags sjätte sinne som gör att man väljer att ta höger med den ene, medan man väljer vänster med den andra. Oftast med tanken på att det är något som inte stämmer. Sedan beror det förstås på tillfälligheter om det blir något utslag eller inte eftersom det kan vara helt tomt på trafik.