Litet fel+bra lösning=godkänt?

På körprovet sitter aspiranten på helspänn för att inte göra minsta lilla fel.

.-Jag ska köra perfekt!

Vad händer då? Jo, felen kommer som på löpande band. 

På körprovet sitter aspiranten avslappnad och lite loj och tänker att ingen kör perfekt, alla gör fel ibland.

-Jag kör som jag kör. Jag blir säkert godkänd ändå. Ingen är felfri!

Vad händer då? Jo, felen ramlar in. Ett efter ett.

I det första scenariot spänner sig aspiranten och ställer för höga krav på sig själv, när sedan första misstaget visar sig brukar korthuset raskt falla samman. I det andra bryr sig inte aspiranten om de fel denne gör därför att hen inte tar det riktigt på allvar. Det blir en heldragen linje här, en taskig stopplikt där och tveksamma placeringar i korsningar. 

Hur ska man då vara inställd mentalt? Kan vi hitta något mittemellan de två extremerna jag beskrivit ovan, så har vi kommit långt. Du behöver inte köra felfritt, men du kan inte heller göra hur många småfel som helst. Kom till körprover med inställningen; 

-jag ska göra mitt allra bästa och göra rätt så långt jag kan och om jag gör något fel så ska jag inte låta det knäcka mig. Jag ska fortsätta visa inspektören vad jag kan. Jag ska inte heller strunta i att ta de små sakerna på allvar, utan verkligen gå in för det, för att hålla mig så nära en perfekt körning som möjligt.

För vad händer då när du gör något fel? Inspektören noterar det (vissa antecknar) mentalt, men hen ser också på hur du löser den situation du kan ha skapat. Den lösning du finner på, kan faktiskt stärka din chanser att lyckas. För mig var det så att ett väl hanterat misslyckande, visade på mer mognad för ett eget körkort än en perfekt körning enligt boken. Boken fungerar bäst på ritbordet, medan trafiken kräver att du är lite ”street smart”. Vad jag menar med detta är att teoriboken är just det – en teori. Teori fungerar nästan bara i teorin, inte så ofta i praktiken. Du kanske kör perfekt enligt teoriboken och det är väl, men medtrafikanterna gör det inte och då krävs att du kan hitta några ibland okonventionella lösningar, som inte finns i boken. Förstår ni vad jag menar?

En idrottare försöker vara så koncentrerad och så avslappnad som möjligt – samtidigt! Träna på att vara sån. Full koncentration krävs för det är mycket att tänka på, men det är också nödvändigt att vara avslappnad, för är du spänd som en fjäder blir det svårt att prestera ditt bästa. 

Inspektörerna vet att aspiranterna är spända och nervösa, att de har svårt att slappna av, så de gör sitt bästa för att skapa en bra atmosfär i bilen. Om du också är medveten om att inspektören inte är ute efter att fälla dig, blir det lättare att slappna av. 

Summering: Satsa på att göra en perfekt körning, men var medveten om att några mindre fel inte innebär underkänt. Hamnar du fel, p.g.a. ett eget misstag eller någon annans, se till att hitta en rimlig lösning, så kan det leda till ett plus i inspektörens ögon. 

Jag avslutar med ett tips för dig som övningskör. Be din handledare att få köra där du inte hittar. Att få åka någonstans där du inte varit. Se till att du inte får hjälp så snart du kommer lite fel, utan att du får reda ut det självständigt. Då kommer du att utvecklas enormt mycket. På körprovet vill inspektören se självständighet. 

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Dubbelkommandot

En trafikskolebil och en bil för uppkörning på Trafikverket Förarprov har någonting viktigt gemensamt: Dubbelkommandot. M.a.o. möjligheten att bromsa, koppla och gasa från passagerarplats. Dubbelkommandot lägger till ytterligare en dimension i övningskörningen. Det har jag känt till länge, men det står ännu klarare för mig sedan jag börjat övningsköra med min dotter. Privatisten, d.v.s. den som bara övningskör privat (t.ex. med någon i sin familj) går miste om denna dimension under sin lärotid.

Vid varje skymd korsning eller annan något tillspetsad trafiksituation, måste handledaren utan dubbelkommando installerat i bilen ägna sig åt rysk roulette, eller muntligen tala om för eleven att hen måste vara beredd att t.ex. stanna. Med dubbelkommando kan läraren/handledaren vänta in i det sista innan denne ingriper. En tanke som slog mig är om avsaknaden av denna dimension under övningskörningen, kan vara bidragande till att privatister klarar sig sämre (procentuellt sett) än dem som lägger mer tid på en trafikskola?

Med dubbelkommando kan aspiranten, om handledaren/läraren vet att använda det rätt, få en större självständighet i sin körning. Denna självständighet saknas ofta hos privatisten vid uppkörningen. Under väldigt många körprov framstod det ofta mycket tydligt att aspiranten inte getts möjlighet att utifrån egen förmåga avgöra hur hen skulle bete sig; när det var lämpligt att sakta in, stanna, väja eller accelerera. Handledaren har utifrån ren självbevarelsedrift hjälpt till i sådana lägen. Jag förstår dem! Vem riskerar en olycka bara för att eleven ska lära sig korrekt beteende? Olyckor för med sig risk för dödsfall, fysiska skador på fordon och passagerare samt stora ekonomiska förluster. Detta är inget som en normalt funtad person är villig att riskera.

Utifrån resonemanget ovan rekommenderar jag alla som ska ta körkort att även övningsköra en del i ett fordon utrustat med dubbelkommando. Det kommer att leda till en bättre och erfarenhetsbaserad förmåga att bli självständig i trafiken, vilket är absolut nödvändigt för att du ska klara dig bra på egen hand och för att förbättra dina chanser vid uppkörningen.

Tillägg: För upplysnings skull vill jag meddela att jag inte har aktier i vare sig STR eller någon enskild trafikskola – om nu någon skulle frestas att tro det 🙂

Dirigering

På uppkörningen och strax innan du ska köra ut i trafiken, är det några saker som inspektören går igenom med dig. En av dessa tänkte jag skriva lite extra om nu. Jag har nog nämnt det i ett tidigare inlägg också. Under körningen kommer inspektören tala om för dig vart du ska köra. Det kommer låta ungefär så här:

image

”Jag kommer be dig att svänga vänster eller höger i t.ex. korsningar, du kommer få följa skyltar mot särskilda mål – exempelvis ett vägnummer eller en stad. Då följer du dessa tills jag ger dig någon annan information. Om jag inte ger dig någon särskild anvisning för vart du ska köra, så fortsätter du att planera för rakt fram så länge du kan och får. Tar gatan eller vägen slut, eller är det förbud att köra i en viss riktning, så får du välja väg själv om jag inte säger något. Råkar du köra fel, svänga vänster istället för höger, är det ingen katastrof. Då får du vända så åker vi tillbaka. Detsamma gäller om du råkar hamna i fel körfält. Är det möjligt att vända så gör du det, annars väljer jag en annan väg. Om du blir osäker på informationen jag gett dig är det bara att fråga. Samma sak om du glömt bort vart vi är på väg. Säg bara till så påminner jag dig! Några frågor?”

En fråga som nästan alltid kom upp var om jag bad dem svänga höger fast att det var förbjudet – som ett slags test eller en fälla – men där är svaret nej. Så arbetar inte en modern inspektör. En annan fråga var om det gjorde något om de råkade köra åt fel håll. Även där var svaret nej om det hände någon enstaka gång och om det inte uppstod någon situation i samband med felkörningen. Ett flertal bad mig att, samtidigt som jag sade ‘sväng höger’, även visa med handen då de hade svårt att hålla reda på höger och vänster när de var nervösa. Jag hade inga problem med det, därför att körprovet inte är ett test på huruvida någon kan skilja mellan vänster och höger (utom när det gäller placering förstås). Andra inspektörer var inte lika pigga på det. Men fråga alltid. Det har du rätt till!

Så, nu vet du hur detta kommer att gå till. Jag tillägger att det inte alltid kommer att låta precis som enligt ovan, men i stora drag. Ett tips till dig som övningskör privat. Träna på detta med din handledare. Be handledaren, varefter du blir säkrare i trafiken, att få köra och planera självständigt efter liknande anvisningar jag berättat om här ovan. Många misslyckas på uppkörningen, tack vare att de inte fått öva på självständig körning innan körprovet. Se till att lära dig att utifrån generella instruktioner planera din resa från A – Ö, gärna på platser där du inte hittar med förbundna ögon.