Väjningsplikt

image

När man tycker att ett vägmärke är lite vackert så är man kanske lite insnöad, eller?

Väjningsplikt! Hur beter man sig när man har väjningsplikt?

Ur trafikförordningen (SFS 1998:1276)
5 §
”Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Tydligt visa sin avsikt” betyder att dem du ska väja för ska inte behöva undra över vad du tänker göra. Det ska tydligt framgå av din körstil!

i god tid sänka hastigheten eller stanna.”

Rätt så kristallklart egentligen. Men, i god tid betyder inte i överdrivet god tid. Det ska ske i relation till den givna omständigheten.

Föraren får köra vidare” ja, när då? Jo, ”endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.” ‘Med beaktande’ betyder samma som ‘Med tanke på’. Du får alltså inte köra om de andras placering, hastighet eller avståndet till dem inte tillåter det.

Det krävs träning för att lära sig uppfatta och bedöma hastigheten och avståndet till andra fordon. När jag hjälpte till med körprov i Skövde för några år sedan fick jag ett bra exempel på detta. Det var ett omprov, bokat via trafikskola och i trafikskolans bil. Jag lotsar aspiranten ut mot väg 26 och vidare till trafikplats Loringa. Där svänger vi av, kör över väg 26 för att sedan ta ut på densamma och köra in mot Skövde. När vi kommer fram till korsningen med väg 26 är det väjningsplikt där. Hen som kör saktar in då det kommer ca fem sex bilar i hög fart (det är 100 km/h där) och sedan kör hen ut! Jag slänger mig på bromsen och hinner precis få stopp på bilen innan vi är mitt ute på vägen. Sedan frågar jag aspiranten vad hen tänkte på egentligen? Aspiranten svarar då att hen trodde att hen skulle hinna.

Det började bra i och med att hen sänkte farten och verkade planera för att stanna, men sedan skedde något i bedömningen av situationen, där aspiranten klart missbedömde hastigheten hos de andra fordonen och jag fick ingripa (för att rädda livet på oss och de andra).

Är inspektörens bedömning pålitlig?

Många har svårt att ta in att inspektörens bedömning av två till synes lika körprov kan diffa vid avslutet, den ena godkänd och den andra underkänd. En annan sak som förvirrar är när aspiranten upplever sin körning som snudd på felfri och då handledare och trafiklärare sagt att de är färdiga, men som trots detta får ett underkänt resultat på körprovet. I förvirring gror misstänksamheten och ryktena tar fart.

Allting blir enklare för dig som kör upp om du litar på inspektören. Inspektören är inte ute efter att underkänna, men underkänner om det är nödvändigt. I samma andetag kan jag ta död på myten om att inspektörerna har en viss kvot som måste underkännas varje dag eller vecka. Någon sådan kvot existerar inte. Vad tror ni är roligast och enklast att säga: Din körning är godkänd, eller din körning är underkänd? Om körningen är godkänd blir det bara glada miner och inget tjafs medan det motsatta ofta inträffar vid ett underkänt körprov.

Det finns tyvärr en stor misstro bland dem som ska göra sitt körprov. En misstro mot inspektören och hens avsikter. De misstror att de ska få en rättvis bedömning och om de sedan blir underkända på sitt körprov, tar de det som en bekräftelse på att de hade rätt. Var kommer då denna misstro från? Ja, inte grundas den i hur en inspektör arbetar idag, men till viss del kan misstron spridits från en äldre  generation och deras erfarenheter av uppkörningen.

Runt om i landet Sverige kör varje dag många unga människor upp för körkort. Många klarar sig, men många blir också underkända. De flesta av dessa som inte klarar sitt prov kan ta det till sig och hantera det negativa beskedet på ett bra sätt. Andra saknar den förmågan. De måste då finna ett skäl till att deras körning inte blev godkänd och lägger då över ansvaret för det på inspektören. Inom psykologin kallas detta för projektion. Man projicerar sina brister över till någon annan så slipper man själv ta ansvar. Du kan läsa lite mer om detta här.

Jag förstår att det jag skriver kan upplevas som provocerande, men det behöver inte vara mindre sant för det. Det är ganska naturligt för oss människor att skylla ifrån oss och att vilja undkomma eget ansvar. Det motsatta finns förstås också, att vissa tar på sig ansvar för något som de rimligtvis inte kan ha någon del i.

Du som ska köra upp läser eller hör om andras erfarenheter från uppkörningen, om hur illa de har blivit behandlade av trafikinspektörerna och så tar du med dig detta till ditt körprov. Om du då inte klarar dig, trots att alla kring dig anser att du kör riktigt bra, så finns risken att det blir inspektörens fel (det kan även läggas en del ansvar på trafikläraren för alla vet ju att de bara är ute efter dina pengar). Kan det vara så att handledaren inte håller måttet, eller att de inte klarar att se objektivt på sin elevs, körning utan färgas av sin relation till denne?

Trafikinspektören måste ha en stor egen erfarenhet av bilkörning. Ofta har hen varit trafiklärare eller yrkeschaufför. Trafikinspektören får sedan gå igenom en gallringsprocess; en första intervju, sedan ett teoretiskt prov och sedan ett körtest. Under körtestet sitter en eller två trafikinspektörer med, så körtestet blir också ett slags socialt test där den som söker till trafikinspektör genomgår ytterligare utvärdering. Klarar de sig genom detta nålsöga antas de till trafikinspektörsutbildningen som pågår under 12 månader. Den första tiden handlar det om medåk, d.v.s. man får sitta med i bilen när den som ska vara handledare utför sina körprov. Sedan blir det teoretisk utbildning under ett par veckors tid. Där undervisas det i trafikteori (trafikförordningen) men även i psykologi där människans agerande i provsituationer är i fokus.  Så här växlar det under utbildningstiden – teori och praktik. I varje praktikpass (ca ett eller två körprov avsätts per dag) ingår att handledare och trafikinspktörsaspirant går igenom dagens uppkörningar och tillsammans reflekterar över dem. När trafikinspektörsaspiranten anses redo får hen sätta sig i framsätet och handledaren där bak.

Innan trafikinspektörsaspiranten får utföra egna körprov, på ett s.k. interimistiskt förordnande, får hen genomgå en uppföljning där en erfaren trafikinspektör och handledaren åker med under sju körprov. Denna delexamintaion måste klaras av för att trafikinspektörsaspiranten ska få börja jobba på egen hand, utan handledaren i baksätet. För att överhuvudtaget komma dit måste de teoretiska testerna i trafikteori och psykologi vara godkända. Trafikinspektörsaspiranten får sedan utföra egna körprov utan handledare i baksätet under några månader, innan den slutgiltiga uppföljningen sker. Denna period varvas med samtal med handledaren och med andra kollegor i branschen. Under dessa 12 månader är det alltid några som slutar. Vissa slutar för att de upptäcker att yrket inte är för dem och andra får sluta för att det inte fungerar så bra i bilen.

Nu har ni fått en liten inblick i vad som krävs för att bli färdig trafikinspektör. Det är alltså en lång process där den blivande trafikinspektören genomgår kontinuerlig utvärdering och regelbundna tester för att säkerställa att hen blir bra på sitt jobb och att hen hanterar provsituationerna väl. Du kan alltså lita på att den inspektör som sitter bredvid dig på din uppkörning kan sitt jobb. Du kan släppa misstron och sluta lyssna på rykten om felaktiga bedömningar. Finns det någon sanning bakom dem så rör det sig om enheter endast mätbara i promille, vilket i praktiken innebär en försvinnande liten risk för att det skulle drabba just dig.

Jag behöver lite hjälp…

…från er som läser bloggen. En del av er läser den regelbundet, andra länkas in via sökmotorer. Vad jag vill ha hjälp med är att veta hur/om jag kan utveckla bloggen. Vad söker ni efter när ni letar tips inför övningskörning eller körprov? Vad vill ni läsa om? Vad är bra och vad kan bli bättre? Jag skriver för er, utifrån min erfarenhet som förarprövare, för att ni ska få det ni inte fullt ut kan få från någon annan. Ni får gärna maila era förslag till forarprovaren@gmail.com eller skriva direkt i kommentarsfältet.

Stort tack på förhand!

/Rune

Fråga om hjälp vid backning för C behörighet

Så här löd frågan (jag har tagit bort namn och ort):

”Hejsan.
Våran dotter, x x , körde idag upp för C-körkort och då blev det ett missförstånd som i förlängningen medförde att hon blev kuggad. 
Inspektörer sa att hon skulle svänga höger och det gjorde hon. Tyvärr en gata tidigare än inspektören menat så hon blev tvungen att vända en bit in på gatan. Hon skulle då backa in på en infart och bad inspektören gå ut och kolla så det inte kom någon bil inifrån området. Sikten var skymd och på skolan, i x x, har dom fått lära sig att ta hjälp vid sådana tillfällen om dom har någon med i bilen.
Inspektören gjorde som hon bad om, allt gick bra och uppkörningen fortsatte utan problem. När dom var klara fick hon dessvärre veta att hon blev kuggad och att det berodde enbart på att hon bad om hjälp vid backandet. Allt annat hade gått bra.
X X säger också att det står i teoriboken att man gärna ska ta hjälp i sådana situationer, om man har någon med som man litar på.
Jag undrar om det verkligen fanns grund att kugga henne eller om vi ska
försöka överklaga beslutet. Vart ska vi isf vända oss?

Med vänlig hälsning
X X
Jag svarade så här:
Hej X X!

Jag ska ärligt säga att jag är osäker på vad som gäller på ett C prov, men det låter som om det som hände kan förstås som ett ingripande. På ett B prov krävs att körningen bär ett visst mått av självständighet. Detsamma bör gälla även för C behörighet. Om aspiranten ställer till det för sig så ska hen även klara att reda ut det själv, men å andra sidan kan inspektören vara stöttande i vissa lägen utan att det för den skull behöver leda till ett underkänt resultat. Uppkörningen ska likna det verkliga livet som chaufför och inspektören är endast med som en passiv observatör, nästan som om hen inte existerade. När inspektören då behöver kliva ur lastbilen för att hjälpa till har de lämnat det stadiet bakom sig. Jag ska se om.jag kan få reda på lite mer om en sådan situation och då kan jag återkomma till dig.

Ett körprov för behörighet B går inte att överklaga. Samma regler bör gälla för behörighet C. Det låter som om din dotter gjorde ett misstag, men att hon inte ska hänga upp sig på det, utan satsa på en ny uppkörning. Nästa gång lär hon inte göra samma misstag.

Jag fick ett svar på detta som lyder:

”Hej Rune.

Tack för ditt snabba svar.
Uppkörningen skedde i X X.
Det känns som misstaget X X  gjorde var att hon såg inspektören som en passagerare istället för ett ”dött föremål” och att det inte ens var något som försämrade trafiksäkerheten, snarare tvärtom.
Hade han sagt att han inte fick hjälpa till hade hon haft sitt körkort idag och kunnat se fram mot ett arbete som chaufför istället för vikarie i kassan på Ica.
Är det verkligen omöjligt att överklaga eller åtminstone få lägga fram sina synpunkter för någon lite ”högre upp”?

Mvh X X

Jag mailade en kontakt inom Förarprov, en aktiv prövare för bl.a. C prov. Detta svaret fick jag:

”Hej!

Det är helt ok att aspiranten ber inspektören att gå ut och övervaka backningen. Men det är viktigt att förklara för aspiranten att han genomför backningen och att inspektören bara ingriper om det blir farligt. Aspiranten skall själv ha uppsikten även om det är svårt. Om inspektören ingriper är det underkänt. I annat fall är det inga konstigheter och detta är ganska vanligt under prov.

Vi går ofta ut och övervakar backningen men ingriper bara om det blir farligt.

Med vänlig hälsning XXX”

Så nu vet vi lite om hur det går till vid körprov för behörighet C!
Maila din fråga på forarprovaren@gmail.com så ska jag göra vad jag kan för att hitta svaret.

Stopplikt

Lite nytt om Stopplikt.
På ett flertal körprov stannade aspiranten vid stolpen där vägmärket för stopplikt satt placerat, för att sedan köra fram till vägen och stanna igen. Har de uppfyllt sin stopplikt då? Ja, det har del väl, men det visar ändå på en stor brist i beteendet och i regelförståelsen. Inte sällan fanns något fordon bakom oss och i min extraspegel såg jag ofta hur förundrade de såg ut. När sedan aspiranten körde bara för att stanna igen, ökade graden av förundran ytterligare hos dem bakom oss, när de fick tvärbromsa för att inte köra in i baken på vår bil. Så, var du stannar och hur du agerar vid stopplikt är viktigt för samspelet. Din placering sänder signaler till de andra som färdas på vägarna. Om du t.ex. stannar vid stolpen där vägmärket sitter och sedan fortsätter framåt, tror de som är ute på den väg du vill ut på, att du tänker köra. De reagerar säkert med att bromsa eller väja och det i sin tur påverkar bakomvarande och mötande fordon. Ditt beteende vid stopplikten ger ringar på vattnet och sprider sig till alla andra som befinner sig i närheten

Stopplikt
19 § En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av trafiksignal skall stanna vid stopplinje. Om stopplinje saknas skall föraren stanna omedelbart före signalen eller innan föraren kör in på den korsande vägen, leden eller spårområdet.

Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även förare som har stopplikt.

Dvs, Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Otur, slump eller magkänsla

Jag tänkte dela med mig av ett minne från en uppkörning och låta er bedöma vad i rubriken som passar in här.

Jag var ute på körprov med en ganska ung kille. Vi körde i Uppsala. Hans körning var varken bra eller dålig. Det fanns inte mycket i den som gjorde att jag ville godkänna den, men inte heller något konkret att underkänna för. Vi hade avverkat nästan hela körprovstiden och befann oss i närheten av Förarprovs lokaler. I mitt huvud snurrade tankarna på vad jag sett dittills och hur jag skulle gå vidare med det. Jag var inte helt nöjd med vad jag fått se så långt, så jag bestämde mig för att ta en liten omväg tillbaka till kontoret. Vi befann oss på Bolandsgatan och körde i riktning mot rondellen vid korsningen med Björkgatan. Jag hade då bestämt mig för att åka med i en signalreglerad korsning och få en sväng vänster där. Så jag bad honom ta första utfarten från cirkulationsplatsen (höger) och sedan vänster i korsningen med Fålhagsleden. När vi sedan närmade oss trafikljuset i korsningen Fålhagsleden och  Stranbodkilen bad jag honom svänga vänster där. Vissa tider på dygnet är det ofta trafik i den korsningen, andra är det helt tomt. Det här var på förmiddagen. Inte den mest aktiva tiden. När vi nästan är framme i korsningen ser jag att vi kommer att få samspel med annan trafik, i form av mötande bilar. De ska rakt fram medan vi ska svänga vänster. Killen som kör verkar ha koll på läget, saktar ned, går ned till en lägre växel och sedan kör han. Han svänger ut precis framför de mötande bilarna och tvingar därmed mig att ingripa genom att bromsa hårt. Killen reagerar kraftigt och förstår direkt att han gjort bort sig. När de mötande bilarna passerat fortsätter vi de sista 400 metrarna tillbaka till Trafikverket där jag meddelar att körningen inte blev godkänd.

Så, vad säger ni, var detta otur (vi var ju så nära Trafikverket, så nära att slippa igenom, bara det inte blivit något möte i korsningen), var det slumpen (av en slump valde jag att ta en lite sväng till och slump att det blev samspel i korsningen) eller var det min magkänsla (erfarenhet och en s.k. hunch/gut feeling) som ledde till att hans brister avslöjades? Vi kan enas om att det var en slump att vi fick samspel med annan trafik i korsningen. Där hade jag ingen makt att styra andra trafikanter och att killen på sätt och vis hade otur. Det beror på hur man väljer att se på saken. Om vi inte fått samspel så hade han fått sitt körkort. Jag hade godkänt hans körning. Å andra sidan är risken stor att han gjort samma sak när han satt själv i bilen utan någon som kunde avvärja en olycka. Så om man ser saken utifrån det perspektivet hade han faktiskt tur. Var det min magkänsla som gjorde att jag ändå valde att ta en extra sväng runt kvarteret innan jag avslutade provet? Ja, det vill jag hävda att det var. Något fattades honom, det kände jag hela tiden och när väl samspelet kom avslöjades hans brister och han fick något att tänka på.

Så här går ett körprov ofta till. Inspektören får en känsla av hur aspiranten fungerar i trafiken och väljer färdväg därefter. Därför så kan två till synes likvärdiga körningar ändå ha sina klara skillnader. När man suttit med under några tusen körprov, skapas ett slags sjätte sinne som gör att man väljer att ta höger med den ene, medan man väljer vänster med den andra. Oftast med tanken på att det är något som inte stämmer. Sedan beror det förstås på tillfälligheter om det blir något utslag eller inte eftersom det kan vara helt tomt på trafik.

Hastighet på Gångfartsområde

En del säger att man ska köra 7 km/t på ett gångfartsområde. De har fel! På ett gångfartsområde får du inte hålla högre hastighet än den som rör sig allra långsammast! Det betyder att personen med kryckor eller rollator, som passerar platsen samtidigt som du, är den som bestämmer hastighetsgränsen.