Väjningsplikt

image

När man tycker att ett vägmärke är lite vackert så är man kanske lite insnöad, eller?

Väjningsplikt! Hur beter man sig när man har väjningsplikt?

Ur trafikförordningen (SFS 1998:1276)
5 §
”Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.

Tydligt visa sin avsikt” betyder att dem du ska väja för ska inte behöva undra över vad du tänker göra. Det ska tydligt framgå av din körstil!

i god tid sänka hastigheten eller stanna.”

Rätt så kristallklart egentligen. Men, i god tid betyder inte i överdrivet god tid. Det ska ske i relation till den givna omständigheten.

Föraren får köra vidare” ja, när då? Jo, ”endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.” ‘Med beaktande’ betyder samma som ‘Med tanke på’. Du får alltså inte köra om de andras placering, hastighet eller avståndet till dem inte tillåter det.

Det krävs träning för att lära sig uppfatta och bedöma hastigheten och avståndet till andra fordon. När jag hjälpte till med körprov i Skövde för några år sedan fick jag ett bra exempel på detta. Det var ett omprov, bokat via trafikskola och i trafikskolans bil. Jag lotsar aspiranten ut mot väg 26 och vidare till trafikplats Loringa. Där svänger vi av, kör över väg 26 för att sedan ta ut på densamma och köra in mot Skövde. När vi kommer fram till korsningen med väg 26 är det väjningsplikt där. Hen som kör saktar in då det kommer ca fem sex bilar i hög fart (det är 100 km/h där) och sedan kör hen ut! Jag slänger mig på bromsen och hinner precis få stopp på bilen innan vi är mitt ute på vägen. Sedan frågar jag aspiranten vad hen tänkte på egentligen? Aspiranten svarar då att hen trodde att hen skulle hinna.

Det började bra i och med att hen sänkte farten och verkade planera för att stanna, men sedan skedde något i bedömningen av situationen, där aspiranten klart missbedömde hastigheten hos de andra fordonen och jag fick ingripa (för att rädda livet på oss och de andra).

Planering

Vad innebär det egentligen att ha en god planering när man kör bil? Det var (är) många körprov som underkänts p.g.a. brister i planeringen, så det verkar vara en relevant fråga att ställa sig. Min definition av ordet planering i detta sammanhang är ”att tänka längre fram”. Den som någon gång spelat schack vet vad jag talar om. Som duktig schackspelare måste du kunna tänka flera schackdrag framåt, för att kunna besegra din motståndare. I trafiken är det på samma sätt. För att bli en bra förare behöver du lära dig att tänka både på det som händer mitt framför näsan på dig, men även på det som ligger X antal meter framför – mer eller mindre samtidigt! Klarar du inte det, så fixar du den första situationen men missar i den andra och då får inspektören ofta ingripa. Jag ska ge ett exempel på vad jag menar. Ett vanligt scenario var när vi skulle svänga vänster i en signalreglerad korsning (trafikljus) och fick möte i form av svängande och de som skulle rakt fram, samtidigt som några gående planerade för att korsa övergångsstället. Ofta uppfattade aspiranten den första situationen med de mötande fordonen, men missade de gående. Det kunde även vara tvärtom att fokus hamnade på de gående och då glömdes de mötande bort. I bägge fallen fick man ofta ingripa och då slutade det med ett underkänt resultat.

Här fattades något, nämligen planering.  Vid färden fram emot korsningen behövde aspiranten titta på hur korsningen var utformad och på vilken typ av samspel som kunde bli aktuellt. Sedan kom planeringen in i bilden. Vad ska jag tänka på? Vart ska de mötande fordonen ta vägen och är de där gående på väg över gatan? Hur ska jag köra för att ta mig igenom här? När planering saknas börjar man tänka igenom trafiksituationen alldeles för sent. När man står mitt uppe i allt försöker man se vad som händer och hur man ska göra. Det fungerar sällan särskilt bra.

Andra exempel på när planering behövs är vid körfältsbyte och när du ska följa anvisningar mot mål (E4, Stockholm, Grums). Saknar du en planerande körstil så hamnar du ofta fel och det uppstår problem i samspelet med övriga när du vill försöka komma rätt igen.

När du är ute och övningskör så öva på att hålla tanken på det som finns i din absoluta närhet, men även på det som händer lite längre fram. Du behöver öva upp den förmågan  för att klara dig väl på egen hand ute i trafiken, både under körprovet och när du sedan har ditt körkort.

God planering hänger även ihop med goda avsökningsrutiner men mer om det i ett senare inlägg.

Dubbelkommandot

En trafikskolebil och en bil för uppkörning på Trafikverket Förarprov har någonting viktigt gemensamt: Dubbelkommandot. M.a.o. möjligheten att bromsa, koppla och gasa från passagerarplats. Dubbelkommandot lägger till ytterligare en dimension i övningskörningen. Det har jag känt till länge, men det står ännu klarare för mig sedan jag börjat övningsköra med min dotter. Privatisten, d.v.s. den som bara övningskör privat (t.ex. med någon i sin familj) går miste om denna dimension under sin lärotid.

Vid varje skymd korsning eller annan något tillspetsad trafiksituation, måste handledaren utan dubbelkommando installerat i bilen ägna sig åt rysk roulette, eller muntligen tala om för eleven att hen måste vara beredd att t.ex. stanna. Med dubbelkommando kan läraren/handledaren vänta in i det sista innan denne ingriper. En tanke som slog mig är om avsaknaden av denna dimension under övningskörningen, kan vara bidragande till att privatister klarar sig sämre (procentuellt sett) än dem som lägger mer tid på en trafikskola?

Med dubbelkommando kan aspiranten, om handledaren/läraren vet att använda det rätt, få en större självständighet i sin körning. Denna självständighet saknas ofta hos privatisten vid uppkörningen. Under väldigt många körprov framstod det ofta mycket tydligt att aspiranten inte getts möjlighet att utifrån egen förmåga avgöra hur hen skulle bete sig; när det var lämpligt att sakta in, stanna, väja eller accelerera. Handledaren har utifrån ren självbevarelsedrift hjälpt till i sådana lägen. Jag förstår dem! Vem riskerar en olycka bara för att eleven ska lära sig korrekt beteende? Olyckor för med sig risk för dödsfall, fysiska skador på fordon och passagerare samt stora ekonomiska förluster. Detta är inget som en normalt funtad person är villig att riskera.

Utifrån resonemanget ovan rekommenderar jag alla som ska ta körkort att även övningsköra en del i ett fordon utrustat med dubbelkommando. Det kommer att leda till en bättre och erfarenhetsbaserad förmåga att bli självständig i trafiken, vilket är absolut nödvändigt för att du ska klara dig bra på egen hand och för att förbättra dina chanser vid uppkörningen.

Tillägg: För upplysnings skull vill jag meddela att jag inte har aktier i vare sig STR eller någon enskild trafikskola – om nu någon skulle frestas att tro det 🙂