Körning i cirkulationsplats/rondell

2016-07-31 (1)
Problemet med teckengivning i cirkulationsplats består nog mest i att alla vill tänka själva. Alla har en åsikt om vad som är bäst och vill göra enligt den istället för att följa uppmaningen från Transportstyrelsen. I artikeln från Teknikens Värld (följ länken nedan) talas det om bättre flyt i trafiken om tecken ges på ett visst ätt, men är det flyt man eftersträvar med rekommendationen från Transportstyrelsen? Bättre flyt, i den bemärkelsen, innebär ofta högre hastigheter och vid kollision större skador. Det är inte ett lagbrott att ge tecken före infart i cirkulationsplatsen, men det är inte så du ska göra. Länken från Transportstyrelsen nedan kräver PDF så jag bifogar skärmdumpar så att du som inte har Pdf på din enhet kan ta del av den.
Skälet till att ge tecken först vid utfart från cirkulationsplats är att viss osäkerhet ska skapas och att denna ska få fordonsförare att ta ned hastigheten innan infart i cirkulationsplatsen. Flyt uppstår ändå, men i lägre hastighet och med mestadels plåtskador om olyckan ändå är framme.
2016-07-31 (2)
2016-07-31 (3)
2016-07-31 (4)
2016-07-31 (5)
2016-07-31 (6)
2016-07-31 (7)

 

När ger man tecken i cirkulationsplatsen?

https://wordpress.com/post/uppkorningblog.wordpress.com

– När ska man egentligen ge tecken i cirkulationen (rondellen)?

Den frågan har jag fått många gånger!
Varianterna är många. Allt ifrån inget tecken till att ge tecken i tid och otid. Många resonerar: bättre ge tecken en gång för mycket än inte alls. Men det stämmer inte. Tecken med köriktningsvisare hit och dit skapar bara förvirring.

På körprov har jag ofta sett att aspiranten  ger tecken före cirkulationen, vare sig de ska svänga vänster, höger eller köra rakt fram! Inte konstigt att det blir rörigt ibland.

Tecken i cirkulationsplatsen ska ske vid utfart ur cirkulationen (eller om du byter placering inne i cirkulationen),  inte före densamma! Detta för att hastigheterna i cirkulationen ska sänkas. Om du inte riktigt säkert vet åt vilket håll de andra förarna ska köra, så sänker du din hastighet. Skulle det ske någon olycka så blir konsekvenserna av den ofta inte värre än plåtskador. Så, på din uppkörning, ska du kunna visa att du vet hur du ska ge tecken vid rondellkörning.

Transportstyrelsen har gjort en bra film om hur du ska köra samt ge tecken i en cirkulationsplats. Se den HÄR!

Från teori till praktik

Det finns något som många har problem med. Det har jag sett och hört otaliga gånger under och efter körprov. Jag har även fått det bekräftat via kommentarer och mail. Svårigheten består i att gå från teori till praktik.

Vad menar jag då med det? Jo, det du läser i boken, på nätet, i appen eller på någon annan plats ska sedan få sin praktiska tillämpning. Du ska alltså överföra den teoretiska förståelsen av trafiken till en praktisk handling.

Svårigheten består i att verkligheten (praktiken) sällan liknar teorin.

I verkligheten krävs det att du kan variera ditt sätt att köra efter omständigheterna. Teorin visar en korsning eller en cirkulationsplats där pilar ritats in. Dessa pilar visar hur du ska placera ditt fordon – och det är bra – men dessa pilar finns inte i de korsningar eller cirkulationsplatser du sedan ska köra i.

Vad gör du när verkligheten plötsligt skiljer sig från teorin?

Ditt teoretiska kunnande måste vara grunden för din körning, men det måste vara elastiskt, som en gummisnodd. När det behövs måste det kunna tänjas ut och ge möjlighet att anpassas efter rådande trafiksituation. Sedan ska det gå tillbaka till grunden igen.

Hut uppnås då detta? Genom övning och en förståelse för att det är så här det ska gå till. Släpp det rigida och anamma det flexibla!

Trafikinspektören vill se att du har den teoretiska grunden lagd men vederbörande vill även se att du har förmåga att tänja på denna då situationen kräver det.

Observera att jag inte ger dig frikort att bryta mot alla trafikregler genom detta inlägg. En flexibel körning är m.a.o. inte detsamma som att tänja på hastighetsgränserna eller att ignorera stopplikt.

Olika vändningar

Vänduppgift på körprov

Det Finns flera olika sätt att vända en bil på ett körprov, men alla dessa får inte räknas in som en vändning av inspektören enligt Trafikverkets kriterier. Om du t.ex. kör fel och vänder runt med hjälp av en cirkulationsplats så uppfyller det inte kravet på en vändning enligt Trafikverkets direktiv (även om du har vänt i rent praktisk mening).
De sätt som trafikinspektören vill att du vänder på är:

  • Backa runt ett hörn
  • Backa in på en in/utfart, avtagsväg eller liknande
  • Göra en U-sväng (i t.ex. en korsning)
  • Vända med hjälp av en trevägskorsning
  • Köra in på en p-ruta, backa ut och sedan fortsätta resan (du kan förstås backa in i p-rutan och köra ut också 🙂
  • Göra en s.k. saxvändning.* Passar bäst på smala gator/vägar.
  • Få en uppgift att självständigt välja sätt att vända enligt listan ovan

    * Du stannar intill högerkanten, lägger om fullt vänster och kör så långt du kan, stannar, lägger om fullt höger och backar så långt du kan, stannar, lägger om fullt vänster, osv, osv, till dess kan köra åt motsatt håll

    Tecken, körriktningsvisare, blinkers

    Dessa tre ord, som alla har samma betydelse, skapar ofta oreda, förvirring och ilska hos trafikanter. Detta trots att det egentligen är så enkelt.Tecken ska ges så snart du tänker eller behöver göra någon form av sidoförflyttning av ditt fordon. Då ska tecken ges i så god tid att dina medtrafikanter kan planera sin körning efter vad du tänker göra. 
    Ett skäl till att detta med teckengivning inte fungerar jämt kan vara brist på förståelse. Brist på förståelse av att andra är i behov av att veta vart du är på väg.

    – Jag vet vart jag ska, så vad ska jag ge tecken för?

    Då saknar man lite känsla för det samspel som bör finnas mellan alla som vistas i trafiken.

    Tänk bara så här: Om du behöver, av vilket skäl det än är, göra en sidoförflyttning av ditt fordon, så ska du använda dina körriktningsvisare (blinkers). Detta ska du göra även om du tycker att det verkar onödigt! Dina medtrafikanter kanske inte upplever det onödigt, utan blir tacksamma för ditt samspel. 

    En sidoförflyttning är t.ex. när du lämnar en parkering längs gatan, när du byter körfält, om du svänger ut lite för att passera ett stillastående fordon (buss, parkerad bil mm), körfältsbyte i cirkulationsplats, om du kör om (traktor, cyklist eller annat fordon) eller om du passerar något hinder längs vägen. 

    Trafikinspektören vill se hur och när du använder dina körriktningsvisare under uppkörningen. Inspektören önskar att du ger tecken i god tid – efter att du sett dig för. Missar du att ge tecken vid något tillfälle och det inte leder till någon situation, så har inspektören överseende med det, under förutsättning att du har tittat ordentligt och inte förflyttar dig i blindo.

    Ur trafikförordningen 3 kap (detta är vad inspektören bygger sin bedömning på!)

    65 § ”När en förare avser att starta från en vägkant eller att vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.

    Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad.”

    De 10 vanligaste missarna på körprovet

    1. Klarar inte att utföra säkerhetskontroll *
    2. Upprepade motorstopp
    3. Saknar kontroll och uppsikt vid parkering
    4. Tappar placering (cirkulationsplats/körfält)
    5. Missar vägvisare och kör ofta fel
    6. Har inte koll på högerregeln
    7. Tillämpar inte väjningsplikt eller stopplikt
    8. Dålig hastighetsanpassning
    9. Saknar rutinmässiga avsökningsrutiner
    10. Förstår inte samspelet med andra trafikanter

    * Not till punkt 1: Att utföra en svag säkerhetskontroll innebär inte i sig en underkänd körning, men ger dig en väldigt dålig start på körpovet

    ”Uppkörning” i Jakobsberg

    Härom dagen var jag inspektör igen, fast från baksätet. En vän till mig undrade om jag kunde åka med för att se hur hennes son låg till med sin körning. Vi åkte ett par slingor i Jakobsberg, där han fick köra motorväg, blandade korsningar, backa, parkera och vända. Jag tittade på hastighetsanpassning, regeltillämpning, placering, avsökning, beredskap och manövreringsförmåga. Han gjorde en i stort bra körning och har stora chanser att klara sin uppkörning.

    Jag fick se en körning som var rätt så bra på motorvägen, omkörning, påfart och körfältsbyten. Han ska ha sin uppkörning i september och jag bedömer att det finns mycket goda chanser för honom att fixa körkortet då.

    Det han fick i uppgift att träna lite extra på var avsökningsrutiner, att titta efter vägmärken och beredskap i gatukorsningar, placering vid backning och att inte ge felaktigt tecken i cirkulationsplatser.

    Hur ligger du till med din körning? Vad behöver du tänka på inför din uppkörning? Vet du hur du ska använda blicken före och i korsningar, vet du hur och när du ger tecken i cirkulationen, klarar du att backa runt ett hörn och har du bromsberedskap i de tillfällen du behöver det?

    Perspektiv

    Mot trafiken – på busshållplats!

    Efter att ha tillbringat 14 dagar på Kos (Grekland) och sett hur trafiken fungerar där får man perspektiv. Saker och ting sker på ett annat sätt där än här i Sverige. Vi hyrde bil i två dagar och då passade jag på att fråga om det var något särskilt som jag skulle tänka på. Nej, då inget särskilt sade hon, utom att i Grekland har trafiken i cirkulationsplatsen väjningsplikt/stopplikt (som om dessa regler plötsligt betydde något). Det gick bra att köra på Kos. Det var bara att försöka anpassa sig till hur de andra gjorde. Jag fick lägga undan en del svenskt och bli grek istället.

    I Sverige är trafiken rätt så exakt. Allt är inte bara noga reglerat, det övervakas också. På Kos såg jag inga hastighetskontroller och inga parkeringsvakter (även om det säkert finns). Trots detta verkade allt fungera ganska bra. Vad Jag undrar är hur deras olyckstatistik ser ut, om de för någon? Hur många skadas allvarligt eller dödas varje år? 

    Då det är så fruktansvärt varmt på sommaren förstår jag att de som kör vespa eller motorcykel inte använder skinnställ och skyddsutrustning, men en rätt utbildad svensk skulle nog göra det ändå – trots värmen. De flesta körde i vanliga kläder, ibland shorts och linne och förstås utan hjälm. 

    Bilar och fyr/tvåhjulingar parkerades lite hursomhelst – där det fanns plats liksom. Jag såg inte ett enda fordon med p-bot. Kos vore ett Mecka för en normalt funtad svensk p-vakt. För  mig som haft svensk standard för trafiksäkerhet som levebröd sedan 2008 blir en sådan trafikmiljö lite av en mental utmaning. En till viss del nytig sådan. Det är bra att få nya intryck och perspektiv ibland. Inte för att man behöver eller kan ta efter allt i sitt yrke, men för att få en bättre förståelse för hur andra kan bete sig och varför. Är vi bäst i Sverige? Vi vill gärna tro att den svenska modellen regerar men det kan finnas andra sätt som fungerar lika bra även om det ser radikalt annorlunda ut. Vad har du för erfarenhet av bilkörning/trafik i andra länder?

    Otur, slump eller magkänsla

    Jag tänkte dela med mig av ett minne från en uppkörning och låta er bedöma vad i rubriken som passar in här.

    Jag var ute på körprov med en ganska ung kille. Vi körde i Uppsala. Hans körning var varken bra eller dålig. Det fanns inte mycket i den som gjorde att jag ville godkänna den, men inte heller något konkret att underkänna för. Vi hade avverkat nästan hela körprovstiden och befann oss i närheten av Förarprovs lokaler. I mitt huvud snurrade tankarna på vad jag sett dittills och hur jag skulle gå vidare med det. Jag var inte helt nöjd med vad jag fått se så långt, så jag bestämde mig för att ta en liten omväg tillbaka till kontoret. Vi befann oss på Bolandsgatan och körde i riktning mot rondellen vid korsningen med Björkgatan. Jag hade då bestämt mig för att åka med i en signalreglerad korsning och få en sväng vänster där. Så jag bad honom ta första utfarten från cirkulationsplatsen (höger) och sedan vänster i korsningen med Fålhagsleden. När vi sedan närmade oss trafikljuset i korsningen Fålhagsleden och  Stranbodkilen bad jag honom svänga vänster där. Vissa tider på dygnet är det ofta trafik i den korsningen, andra är det helt tomt. Det här var på förmiddagen. Inte den mest aktiva tiden. När vi nästan är framme i korsningen ser jag att vi kommer att få samspel med annan trafik, i form av mötande bilar. De ska rakt fram medan vi ska svänga vänster. Killen som kör verkar ha koll på läget, saktar ned, går ned till en lägre växel och sedan kör han. Han svänger ut precis framför de mötande bilarna och tvingar därmed mig att ingripa genom att bromsa hårt. Killen reagerar kraftigt och förstår direkt att han gjort bort sig. När de mötande bilarna passerat fortsätter vi de sista 400 metrarna tillbaka till Trafikverket där jag meddelar att körningen inte blev godkänd.

    Så, vad säger ni, var detta otur (vi var ju så nära Trafikverket, så nära att slippa igenom, bara det inte blivit något möte i korsningen), var det slumpen (av en slump valde jag att ta en lite sväng till och slump att det blev samspel i korsningen) eller var det min magkänsla (erfarenhet och en s.k. hunch/gut feeling) som ledde till att hans brister avslöjades? Vi kan enas om att det var en slump att vi fick samspel med annan trafik i korsningen. Där hade jag ingen makt att styra andra trafikanter och att killen på sätt och vis hade otur. Det beror på hur man väljer att se på saken. Om vi inte fått samspel så hade han fått sitt körkort. Jag hade godkänt hans körning. Å andra sidan är risken stor att han gjort samma sak när han satt själv i bilen utan någon som kunde avvärja en olycka. Så om man ser saken utifrån det perspektivet hade han faktiskt tur. Var det min magkänsla som gjorde att jag ändå valde att ta en extra sväng runt kvarteret innan jag avslutade provet? Ja, det vill jag hävda att det var. Något fattades honom, det kände jag hela tiden och när väl samspelet kom avslöjades hans brister och han fick något att tänka på.

    Så här går ett körprov ofta till. Inspektören får en känsla av hur aspiranten fungerar i trafiken och väljer färdväg därefter. Därför så kan två till synes likvärdiga körningar ändå ha sina klara skillnader. När man suttit med under några tusen körprov, skapas ett slags sjätte sinne som gör att man väljer att ta höger med den ene, medan man väljer vänster med den andra. Oftast med tanken på att det är något som inte stämmer. Sedan beror det förstås på tillfälligheter om det blir något utslag eller inte eftersom det kan vara helt tomt på trafik.

    Motorbromsa/Miljökörning

    Vad innebär det att motorbromsa? Vad vill inspektören se under körprovet?

    Att motorbromsa är inte detsamma som att bara växla ned och släppa upp kopplingen. Många tror det. Det tror det därför att de blivit lärda så. Kanske av en handledare eller av en vän. När de sedan kommer till körprovet så åstadkommer de inget annat än en obekväm körstil. Varje gång de ska ”motorbromsa” så växlar de ner och släpper upp kopplingen, med resultatet att hela bilen hoppar till och som passagerare åker man framåt och bakåt. Efter några hundra sådana resor blir man ganska trött.

    När du ska motorbromsa släpper du helt enkelt bara gasen och låter bilen rulla framåt. Du ska inte bromsa (med pedalen) eller ha kopplingen nedtryckt. När du sedan har nått önskad hastighet växlar du (om nödvändigt) ned till rätt växel och fortsätter köra. Självklart ska du dock fotbromsa om situationen kräver det! Motorbromsning kan gärna användas vid hastighetssänkning, t.ex. från 90 km/h till 70 km/h. Resultatet blir en behaglig körning och en lägre bränsleförbrukning. Att motorbromsa ned hastigheten på det sättet visar på en god planering inför nya hastigheter. Du kan även motorbromsa in mot korsningar och cirkulationsplatser, men se då till att du inte samtidigt blir till ett onödigt hinder för trafiken bakom dig. Du måste hitta balansen mellan en miljövänlig körning och samspelet med andra. Det ena ska inte ske på bekostnad av det andra! Jag ska förklara med ett exempel från en uppkörning. Aspiranten, jag (inspektören) och trafikläraren var ute på ett körprov i Uppsala. Vi närmade oss en trafiksignal (ett rödljus), aspiranten släppte gasen och rullade fram mot korsningen medan han inväntade grönt ljus. Om det varit tomt på trafik bakom oss hade det varit fine, men nu var det många andra runt om och det enda han åstadkom var att stoppa upp hela trafiken. Jag frågade honom hur han tänkte och sedan berättade jag vad resultatet blev. Jag hoppas att han förstod och tog till sig, för hans körning i övrigt var så bra att jag kunde släppa detta och godkänna den.

    Hur bedömer då inspektören din miljökörning? Kan din körning bli underkänd om du inte behärskar den? Ja, men bara om du genomgående slösar bränsle eller om din miljökörning inte sker situationsanpassat, d.v.s. att det inte lämpar sig i det givna läget. Du måste ha i minnet att säkerheten alltid kommer före miljön när inspektören bedömer din körning.

    Ut och öva på miljökörning så som jag beskriver det ovan. Lär dig när du ska göra det och när det inte passar sig. Tänk planering och samspel i kombination med miljökörning så att du hittar balansen dem emellan. Inspektören kräver inte en perfekt miljökörning, utan vill bara se att du förstått principen och inte är helt ute och cyklar.

    Körprovet del 4; Helhetsbedömning

    Helhetsbedömning är detsamma som att inspektören inte grottar ner sig i småfel som inte har någon direkt betydelse för säkerheten. Inspektören har en skala att gå efter när de bedömer körningen.

    1) Farlig körning. Avbrutet körprov = IG
    2) Brister inom flera kompetensområden = IG
    3) Enstaka brist av betydelse för säkerheten = IG
    4) Mindre brister utan betydelse för säkerheten = G
    5) Bra körning! = G

    Är du en fyra eller en femma på skalan är din körning godkänd (som jämförelse har Taxiprovet en sex-gradig skala), men tre och nedåt innebär ett underkänt resultat.

    Så, kan man då göra hur många småfel som helst under ett körprov och ändå klara sig? Nej, det kan man inte! Någonstans måste man som inspektör ändå dra gränsen för hur mycket fel du kan komma undan med. Jag brukade tänka mig ett slags vågskål, där alla bra och dåliga saker som hände under körningen hamnade. En stor brist fick vågskålen att slå i botten direkt och sedan spelade det ingen roll hur många bra saker aspiranten gjorde. En riktigt farlig situation kan inte repareras. Sedan kunde även många små fel också väga över till ett underkänt resultat, även om vart och ett i sig inte innebar någon risk. En väldigt bra händelse under ett körprov kunde också få mig att ha överseende med många småfel. Jag minns ett körprov i Enköping för några år sedan, där en kille gjorde en si så där körning, men där en händelse avgjorde till hans fördel. Vi kom fram till en cirkulationsplats (Ullunda Rondellen) och vi hade en bil bakom oss. Vi kom från Centrum och skulle köra mot Norrköping (väg 55). När vi är på väg in i cirkulationen, ser jag i ögonvrån, en MC som snabbt närmar sig bakom oss. När vi ska byta körfält för fortsatt resa ur cirkulationen påbörjar MCn en omkörning av bilen bakom och vår bil. Killen som kör ser detta och avbryter sitt körfältsbyte för att sedan fortsätta när MCNn passerat. Jag blir mycket imponerad och plötsligt är alla småfel som skett fram till dess som bortblåsta. Aspiranten visade där vad han egentligen kunde. Gissa om han fick beröm för sitt agerande?

    Ingen körning är den andra lik och därför leder inte det som lett till underkänt för en, automatiskt till underkänt för en annan och tvärtom. Det var ett argument som ofta framfördes när en körning blev underkänd.
    – Ja, men min kompis gjorde samma fel och hen klarade sig! Varför får inte jag mitt körkort?
    Jo, för att allt som händer under körningen hör ihop i ett sammanhang. Sammanhanget i din körning var säkert inte det samma som när din kompis körde och därför blev resultatet annorlunda. Här kommer också helhetsbedömningen in. Under en körning får inspektören ett helhetsintryck av ditt sätt att agera i trafiken. Om alla skulle bedömas på samma sätt oavsett hur trafiken såg ut just där och då, då skulle bedömningen bli orättvis. Inspektören måste även ta hänsyn till omständigheterna och väga in dessa i resultatet. Lita på inspektören! Hen gör ett bra jobb och är inte ute efter att kugga dig.

    Körfältsplacering

    image

    Vi ser ofta förare som håller sig i det mittersta körfältet, om det finns fler än två körfält i samma färdriktning, eller i det körfält näst längst till vänster, om det finns fler än tre. Särskilt vanligt är detta i min närmaste storstad Stockholm. De flesta placerar sig nog där utifrån bekvämlighet. De ska ju ändå placera sitt fordon i det körfältet om 8,5 km, så varför inte placera det där direkt? Andra blir osäkra när det är fler än två körfält och mycket trafik. När jag var färsk i trafiken och körde genom Stockholm, upplevde jag det lite läskigt att hålla till höger, för tänk om jag hamnade fel och inte hittade tillbaka igen?

    De som är osäkra är nog i minoritet medan de bekväma är i majoritet. Det krävs ju mycket mer av dig som förare om du hela tiden ska växla mellan körfälten. Du måste planera extra bra, extra koll i sidospeglarna, ge tecken både vänster och höger, samspel, osv. Pust, vad jobbigt! Nej, jag håller mig i mitten och bara glider fram.

    Ja, du ja! Men tack vare din bekvämlighet får andra jobba desto hårdare. Det är olagligt att köra om på höger sida om hastigheten är över 70km/h och är det fyra körfält rakt fram, så då måste passerande fordon över tre av dem för att köra om dig på ett korrekt sätt. Dessutom är det belagt med böter om du i onödan hindrar och stör annan trafik.

    I Sverige har vi högertrafik, vilket betyder att du ska hålla placering längst till höger, om inte situationen kräver annorlunda. Om du t.ex. ska svänga vänster några hundra meter längre fram så är det okej att ha placering i körfältet längst till vänater. Om inte, så ska din placering vara i körfältet längst till höger, om detta inte viker av höger så att du hamnar fel. Vi talar om grundplacering nu.

    På många körprov placerade aspiranten fordonet i det vänstra körfältet (i Uppsala är det vanligast med två i samma färdriktning), utan att jag hunnit ge någon information om vart vi var på väg. Om de fortsatte i vänster körfält kunde jag be dem göra en högersväng längre fram bara för att se ett körfältsbyte (uppsikt, tecken, uppsikt, samspel, sidoförflyttning). Hur du placerar fordonet är en central del av uppkörningen. Placering går igen vid körning rakt fram, i cirkulationsplatser, i och på väg fram mot korsningar och parkeringsplatser. Placerar du ditt fordon fel, bryter du mot lagarna och blir ett onödigt hinder i trafiken. Sker detta upprepat eller så att det uppstår fara eller risk, kan din körning bli underkänd. Läs på i teorin och öva i praktiken, så att du vet var, när, hur och varför du ska placera ditt fordon.

    Måste körningen vara perfekt?

    Många tror att körningen måste vara perfekt för att den ska bli godkänd, andra tror att det går att göra nästan vilka fel som helst och ändå klara sig. Sanningen är att din körning måste vara bra nog. Bra nog för att inspektören ska kunna göra bedömningen att du nog kommer att klara dig okej på egen hand i trafiken.

    Under körproven så kunde man ofta se när tankarna på misstagen aspiranten gjort började snurra i deras huvuden. De kanske hade kört 54 km/h på en 50 km/h väg, eller glömt att ge tecken i tid vid ett körfältsbyte. Om du sitter och tänker på de små misstagen under körningen, gör du det svårt för dig själv och ditt fokus hamnar på fel saker. Jag brukade ofta be aspiranten att inte bekymra sig över små saker och resultatet (lättare sagt än gjort), utan lämna över bedömningen till mig som inspektör. De blev mer avslappnade då.

    Så här står det i handledningen för inspektörerna: ”Du ska göra en helhetsbedömning utifrån kursplanens mål och kompetensområden. Det innebär att du ska kunna göra en bedömning utan att enstaka brister som är av liten betydelse för trafiksäkerheten påverkar resultatet.”

    Med andra ord är det helt okej att göra små missar under körningen, så länge det inte är samma misstag som återkommer hala tiden. Att köra tre km/h för fort är ett litet misstag, men om du alltid kör tre km/h över hastighet så är  det ett fel som kommer att leda till underkänt. Om du får ett par tre motorstopp är det ett litet misstag (om det inte leder till en riskfylld situation), men om du hela tiden får motorstopp leder det till underkänt. Förstår ni vad jag menar? Fråga annars i kommentarsfältet så förtydligar jag.

    Klarar man sig om misstaget berodde på nervositet? Ja och nej. Det beror på vilken sorts misstag det är. Små saker släpper inspektören, men stora fel leder alltid till underkänt även om det skulle vara orsakat av nervositet. Nervositeten är ofta som värst i början av körprovet och i slutet när man snart ska få resultatet. Inspektörerna vet om detta och har med det i sin bedömning.

    Andra trodde att de kunde komma undan med vad som helst. Jag minns ett körprov i Enköping där hon som körde gjorde det rätt så bra, men i en cirkulationsplats på väg ut ur Enköping sneddade hon och trängde en bilist som var i körfältet innanför oss. Jag fick ta tag i ratten och styra undan för att vi inte skulle krocka och därmed var körningen underkänd för min del. När vi kom tillbaka och hon fick resultatet och motiveringen kontrade hon med att ”Sånt där händer väl alla någon gång!”. Hon tyckte alltså att jag skulle se en krocksituation som ett litet misstag, bara för att alla riskerar att krocka någon gång under sitt liv som bilförare.

    Så, sammanfattningsvis: oroa dig inte för de små misstagen, de kommer inte att leda till underkänt och tro inte att du kan komma undan med vad som helst bara för att du råkade vara nervös vid det tillfället.

    Döda vinkeln

    På engelska heter det Blind Spot och det tycker jag är ett bättre ord. Det finns områden runt bilen där man som förare är blind och där speglarna inte räcker till. Du behöver lära dig när du ska titta i döda vinkeln och när du inte ska göra det. På många körprov var jag med om att aspiranten tittade i döda vinkeln på fel sida – där det inte fanns någon trafik! och många vred på hela nacken och tittade genom bakrutan. De trodde sig göra rätt men det blev fel ändå. De hade inte förstått vad döda vinkeln är och hur de ska kontrollera den.

    Döda vinkeln finns snett åt din vänstra och din högra sida och är det lilla utrymmet (som kan gömma en hel buss!) som inte syns i vare sig ögonvrån eller backspegeln. Du kontrollerar döda vinkeln genom en lätt vridning på huvudet samtidigt som du tittar åt sidan. Du ska inte hålla kvar huvudet eller blicken i det läget längre än vad som är absolut nödvändigt, för då missar du det som händer framför bilen. Döda vinkeln kontrollerar du varje gång du gör någon sorts sidoförflyttning, som t.ex. vid passage av stillastående fordon, vid körfältsbyte, vid infart från motorvägspåfart, vid körfältsbyte i cirkulationsplats osv.

    Frågor? Skriv dem i kommentarsfältet eller maila på forarprovaren@gmail.com.

    Lycka till!

    Förstår du trafiken?

    Väldigt ofta vill vi den kortaste vägen framåt – alldeles oavsett om det är den bästa vägen eller inte! Vi människor sägs vara rätt så lata av oss och söker därför gärna efter genvägar. När det kommer till körkortet, så följer många principen; så snabbt och enkelt som möjligt. Ett körkort ska inte vara krångligt att ta och det ska vara billigt. Att många ryggar för kostnaden är fullt förståeligt, men att man inte vill ägna nog tid till att öva in grunderna ordentligt är för mig ett mysterium. Jag menar, att lära sig när högerregeln gäller eller om du kör på huvudled, det går rätt så snabbt. Växla från ettan och upp till sexan är inte heller ett större problem för de flesta. Det här med väjningsplikt mot gående vid övergångsställe fattar folk ganska fort.

    Vad är det då som tar tid? Det som tar sin runda tid är att lära sig förstå trafiken. Det krävs träning för att lära sig läsa och trafiken är som en bok med många svåra ord och komplicerade meningsbyggnader. För några går det relativt lätt och snabbt, medan andra får kämpa ganska länge innan det lossnar. Det går inte så bra för dig om du försöker ljuda dig fram i trafiken. Du kommer att vara ett hinder för dem som redan lärt sig att läsa flytande.

    Hur når du då fram till en körning där du hittar bästa luckan, klarar samspelet vid körfältsbyten, behärskar växling, acceleration och avsökning i samma moment och vet när du behöver sakta in mot cirkulationsplatsen eller inte? Det jag nu beskrev uppnår du bara genom övning, övning och åter övning! Räkna med att det tar tid att lära sig köra bil. När du planerar för att ta körkort, så ta med i beräkningen att det kommer att kosta – både pengar och möda – då blir du inte besviken om du inte har din lapp inom ett par månader. Går det snabbare, så fine, men då har du åtminstone inte hamnat i en situation där du måste ha ditt körkort redan igår!

    En del är rena mästarna på att lära sig det teoretiska. Swish och de kan allt! Andra kopplar på en gång hur man för sig i trafiken. Piece of Cake, liksom! För de teoretiskt snabba kan den praktiska delen av körkortet ta lång tid och för de praktiskt starka kan det teoretiska ta en evighet. De bokar ett förarprov (teori och körning) och klarar det ena galant, men tragglar med det andra. De kastar ut stora belopp i ren desperation. De bokar det ena omprovet efter det andra, men misslyckas ideligen. Tillslut hamnar de i en situation där de bara vill ge upp. Jag har mött väldigt många som hamnat i den sitsen där de gråter av frustration. Många gånger har jag fått meddela att: ”Din körning är inte godkänd!” och mötts av förtvivlan över att det gått så bra på teoriprovet men att de inte klarar körningen.

    Dit behöver du inte komma om du ser till att förbereda dig ordentligt. Boka inte ditt förarprov, innan du vet att du är redo för både teori och körning. Satsa inte på en snabb genväg, för alltför ofta misslyckas den och genvägen blir till en senväg. Vare sig du kör privat eller på trafikskola så se till att ta din utbildning på allvar och nöt in grunderna, träna på att få en blick för trafiken och för att förstå vad din roll i det hela är. Då kommer du att klara dig bra på din uppkörning och du kommer vara mindre nervös över att du ska misslyckas. Dessutom kommer du att bli en trygg och pålitlig medtrafikant som klarar att föra sitt fordon i alla olika trafikmiljöer

    Uppkörningsbloggen

    Hej och välkommen till Uppkörningsbloggen!

    Här kan du bl.a. läsa om alla de moment som ingår i en uppkörning. Du kan läsa om trafikregler, körning i cirkulationsplats (rondell), backning runt hörn, om hur du allmänt beter dig i trafiken och om hur trafikinspektören arbetar och bedömer. Jag som skriver är en f.d. trafikinspektör vid Trafikverket Förarprov i Uppsala, som har bedömt mer än 5 000 körprov för B och har därmed ett unikt  utgångsläge att ge dig det du behöver veta för att bli en bra bilförare och för att klara uppkörningen. Sök efter det område du undrar över, maila din fråga till forarprovaren@gmail.com eller bara surfa runt bland de olika inläggen. Jag finns även på Facebook. Där kan du gilla min sida, dela den med dina vänner och få aviseringar när ett nytt inlägg finns att ta del av. OBS! Saknar du något område? Berätta vilket så skriver jag om det!

    Mvh, Rune